Västerås - Rögle 1-0

"Den bästa vän man har är den vän som är en vän även när man är ovänner"

Sanslöst och fabiöst. Magiskt och spatiöst. Närmast andnödsframkallande. Overkligt men sant. Vet inte riktigt hur jag ska ta mig an en text som på bästa sätt beskriver lagets insats mot Rögle. Som att försöka beskriva en undflyende tanke, en skir grönska, eller en ljummen fis resa i rymden. Det är helt enkelt inte lätt.

Vi vann matchen med 1-0. Det var i stort sett det hela. Målet tillkom i inledningen av tredje perioden. Innan och efter detta mål roade sig båda lagen med någon form av icke-hockey-spelande. Kanske inte en helt korrekt beskrivning, det medges gärna. Visst fanns det korta stunder då något av lagen tycktes få grepp om både puck, armar och ben, samt spel. I allt övrigt handlade det mesta om att kämpa och att kämpa väl. Något som våra gulsvarta spelare gjorde med den äran. Ingen skugga må därför falla över spelarnas inställning som var både god och så närande att den inbringade ännu en seger.

På något sätt känns det både märkligt och småaktigt att sitta och klanka ned på ett lag som nu ligger i toppen av tabellen. Vad mer kan man begära? Är det inte detta vi alla drömt om och hoppats på? Vi leder, nåja inte riktigt, serien. Vi släpper inte in mål! Vi gör fler mål än våra motståndare! 

- Det är bara det att, att, hm, att det kan ju inte fortsätta så här! Eller kan det det? 

Tekningar:

- Vi vinner knappt en tekning, numera! Är det bara en känsla man får eller finns det statistik som bevisar denna tes? 

Anfallsspelet:

- Vi har i dagsläget inget som kan omnämnas som "anfallsspel". Istället borde det kallas "gerillaaktioner". Vi slår till snabbt och skoningslöst på lösa puckar för att sedan dra oss tillbaka till egen zon. Där vilar vi och väntar på nästa chans..

-------------------

Nu har ju både Fagervall och Fredrik Johansson i intervjuer uttalat sig i denna fråga. Bägge är ense om att det finns "mer-att-jobba-med-i-det-offensiva-spelet". Med andra ord är det inte bara jag, och hundratals andra, som sett samma sak. Det man till mans funderar över är hur bra det kan bli den dagen vi får se ett mer samspelt och välfungerande lag över hela isen. 

-------------------

Målvaktsspelet:

- Finns inget att klaga på. Strålande!

Defensiven:

- Finns inte mycket att klaga på. Nästan klanderfritt!

-------------------

Rögle då?

- Tja, under tio minuter i första perioden visade de upp ungefär samma frejdiga och fartiga offensiv som både BIK Karlskoga och Djurgården gjort i tidigare möten. Det var fart och fläkt. Det var bra passningsspel. Det var optimistiskt och framfusigt. Men precis som för andra lag vi mött tog det stopp så fort de försökte sig in på förbjudet område framför vår målvakt. De bjöds möjligheten att åka runt i yttervarv i vår zon. De fick skjuta från sargkanter och hörnor. I takt med att tiden gick växte frustration påtagligt i det vitgröna laget. Än hur de pustade, och frustade, kom de aldrig till riktigt bra och avgörande lägen.

Spelare som Mikael Nylander och William Nylander var i det närmaste anonyma i matchen. En skuffelse för Rögle. Pappa Nylander visade mest dålig attityd och unge Nylander valde helst att åka på fri is. Ingen av dem visade minsta intresse av att "smutsa ned sig" som Leffe Strömberg brukar säga. Här har Rögle ett stort problem att hantera. Två stjärnor som glider runt på "röda mattan" passar inte in i ett lag som behöver slåss med allt vad de har för att komma in i matchen....

-------------------

Spelarkritik:

- Jonas Fransson. Väldigt bra!

- Fredrik Johansson. Bäst på plan!

Importer:

- Jämnbleka offensivt. Kämpade dock väl!

Domare:

- Bra!

Klack:

- Fanns den där?

-------------------

Nu kör vi över KHK!