En Gurkas inlagda funderingar!

Så närmar vi oss resans slut. Snart dags för en summering. En omtumlande och stundtals hissnande säsong närmar sig sitt slut. Kvar kommer det att dröja en känsla av - besvikelse? Nej, tror inte det. Inte ens den mest enögde supporter kan ha förväntat sig mer av vårt lag än det de presterat denna säsong. Skall försöka mig på en slags summering av denna märkliga säsong:

Fas 1
Johan Tornberg går ut hårt inför seriestarten. Lovar att laget skall vara med och tävla om en topp tre placering. Målsättningen är att nå ett steg till säsongen 08/09. Inte många tror på denna utfästelse. Vi som såg försäsongens träningsmatcher känner ett påtagligt tvivel inför den uttalade målsättningen.

Fas 2
Laget börjar trevande och visar under de första omgångarna upp mycket varierande form och spel. Det pendlar mellan pannkaka och stabilt. Man vet aldrig från match till match, eller period till period, hur det laget kommer att uppträda. Det hela kulminerar på något sätt efter en bortamatch mot Löven där VIK lyckas bränna varje läge och förlora på några grova försvarsmissar mot ett mycket blekt Löven!

Fas 3
Kalabaliken med postit-lappar! Johan Tornberg meddelar att han kliver av sitt uppdrag som huvudtränare på grund av en "hotbild" mot honom och hans familj. Det hela utmynnar i en mycket fin manifestation inför matchen mot Malmö hemma. Spelarna rullar upp en jättelik banderoll på isen vars innebörd är att man inte accepterar hot. Stort och vackert!

- Därefter går VIK ut och sopar banan med MIF! Vinner komfortabelt!

Fas 4
Lars Ivarsson och Peter Popovíc får ansvaret som tränare. Nu följer en tid av vankelmod. Nya spelidéer skall torgföras. Nya formationer skapas. Nytt defensivt tänkande. Som ett led i detta faller laget allt oftare platt i matcher och uppträder stundtals hissnande virrigt över hela isen. Det som räddar oss under denna period kan stavas P ä r A r l b r a n d t och N i k l a s O l a u s s o n. Utan deras spel i powerplay hade laget antagligen sjunkit som en sten i tabellen. Endast genom ett stundtals fenomenalt spel i pp lyckas VIK rädda poäng i flera matcher.

Fas 5
Efter nyår. Något händer med laget. Efter förlusten mot AIK ,på hovet i mellandagarna, kommer nu spelarna ut med en helt annan inställning. I match efter match lyckas man med konststycket att spela med en fungerande defensiv. Visst droppar det in en och annan försmädlig puck bakåt, men, borta är det totala virrvarr i egen zon som vi bevittnat fram till jul.

En anledning till förändringen är att vi får in några spelare i truppen innan transferfönstret stänger i januari. Sebastian Ström, Peter Öberg, Greg Jacina och Ola Svanberg kommer in i truppen.

Fas 6
Slutfasen av grundserien. Pressen på laget är stor och varje match är en måstematch. När VIK spelar som bäst kommer ett olyckligt uppehåll i serien pga. en landslagsturnering. Vid omstarten bär det iväg till Mora för ännu en livsviktig match. Det är nu serien skall avgöras. Till allas vår fasa visar laget upp allt det som vi inte ville se. Återigen uppträder de som juniorer och går bort sig överallt. Mora kan enkelt gå fram till en 4 - 1 ledning i början av sista perioden.

Det är då det händer! Kanske var det just då som laget lade grunden till det som skulle innebära en tredjeplats i tabellen. Plötsligt bestämmer sig coacherna för att satsa full fart framåt. Alla går på mål. Man skjuter på allt! Och se på fän! Målen ramlar in och på cirka 7 minuter har laget gått ifatt och vänt ett 1 - 4 underläge till ledning med 5 - 4!

Att matchen till slut förloras genom straffslag, efter förlängning, har ingen betydelse. Det som betyder något var att laget reste sig ur ett förtvivlat läge och kom tillbaka!

– Det bar de sedan med sig i de kommande matcherna.

Fas 7
Bofors borta. Nu ställdes allt på sin spets. Laget hade nu gjort en formidabel avslutning på seriespelet. Två matcher återstod. Bofors borta samt AIK hemma. Vinst och man hade en direktplats till kvalserien i sin ficka. Skulle laget klara av denna anspänning. Bofors hade fram till den matchen inte förlorat, under ordinarie tid, på hemmaplan under de senaste fjorton (14) omgångarna! Som vi alla vet fixade laget biffen. Kvalserieplatsen var fixad!

I den efterföljande, och avslutande, matchen mot AIK fanns det inte längre någon energi kvar i laget. Man var mentalt uttömda och fysiskt utbrända. Det var ett mycket lojt och tamt VIK som blev avklädda av ett motiverat AIK.

Fas 8
Kvalserien. Inför kvalserien lovar Lars Ivarsson att man tror på en chans och att man skall gå för det! Första matchen borta mot AIK lovar gott. Laget står upp som aldrig förr och lyckas med en strikt defensiv stå emot AIK:s anstormning. En storspelande ”Tarras” håller oss kvar i matchen. Våra backar spelar uppoffrande och Pär Arlbrandt gör att viktigt mål (3 -2) som bara han kan göra. AIK kvitterar och tar matchen till förlängning där VIK avgör genom ett kanonskott av Henrik Nordfeldt.

Nästa uppgift blir Växjö hemma. Efter en stabil, men inte imponerande, insats lyckas VIK betvinga Janne Karlssons Lakejer.

Någonstans där, efter den matchen, började jag känna en viss oro. Det var något som saknades i laget. Det fanns ingen – glöd! Visst började man starkt och åkte runt i Växjös zon inledningsvis, men, man hade svårt att komma till riktiga avslut. Tack vare en femminutersutvisning på Växjöspelare i andra perioden kunde dock laget peta in två mål och gå upp till en bekväm 3 – 0 ledning. Men faktum kvarstod. Det gnistrade inte om laget som man kunde ha önskat sig. Det var trots allt hemmapremiär i hemmahallen inför skapligt mycket folk. Hade nog förväntat mig lite mer ”tryck” från VIK.

Fas 9
Äntligen hemmamatch mot ett riktigt bra motstånd då Rögle från Ängelholm kom på besök i ABB Arena. Nu skulle vi få kvitto på om laget var fågel eller fisk. Och det fick vi. Efter en bedrövlig förstaperiod var vi inte bara fisk! Vi var fileade, panerade och uppätna! Ridå!

Någonstans där gick några spelare in i en mental blockering som de aldrig hämtade sig ifrån. Det kan kanske liknas vid det som soldater vid fronten drabbas av, nämligen ”granatchock”! Upplevelsen av att möta ett övermäktigt motstånd resulterar ibland i ett chocktillstånd som kan bli bestående. Så var fallet med flera spelare och kanske framför allt för våra tränare!

Fas 10
Nu skulle laget repa mot efter förnedringen och ställdes mot SSK på bortaplan. Trots en miserabel inledning lyckades laget kämpa sig till ett oavgjort resultat med efterföljande förlängning. Det var stort! Dock gick man bort sig ganska enkelt i spel 4 mot 4 och SSK kunde avgå med seger.

- Hoppet var tillbaka – delvis. Kunde verkligen laget repa sig så pass att man skulle hota Leksand i kommande dubbelmöten?

Fas 11
Dubbelmöten mot Leksands IF. Trots en hygglig start på hemmamatchen med ett tidigt ledningsmål anande man vart det skulle barka. LIF såg ut att vara större, tyngre, snabbar och starkare på alla ställen ute på isen. Trots detta hängde VIK med länge och fick slutligen sträcka vapen en bit in i tredje perioden efter en, hm, tokig felpass av vår back. Efter det målet (2 – 3) fanns det inte kraft kvar till att hota LIF.

Bortamatchen var inget större fall framåt. Ungefär samma scenario. LIF såg åter ut att vara mer ”hungriga” och hotade i varje anfall. VIK spelade mer ängsligt och drog på sig de vanliga utvisningarna som LIF ofint utnyttjade till sin fördel. Inför sista perioden hade LIF en komfortabel 4 – 1 ledning och skulle bara defilera in i mål.

- Då händer det igen, det märkliga, att VIK börjar spela - ishockey! Inom några minuter har man reducerat både till 2 – 4 och 3 – 4! Tråkigt nog bedöms det senare målet som felaktigt och LIF kommer undan med andan i halsen.

Fas 12
Hemmamöte med SSK. Nu skall det i alla fall spelas om ära och poäng. Inte skulle vi förlora mot SSK - hemma! Förhoppningarna är åter tillbaka. Visst skulle vi ha en liten chans i alla fall. Som ni alla vet gick det – så där – typ! Vi var med i matchen men förlorade denna gång på några olyckliga målvaktsingripanden. Surt sa räven, när han åt rönnbär!


Fas 13
Vi går nu in i en mycket viktig fas. Kanske den viktigaste för året. Framför oss har vi nu tre ”betydelselösa” matcher. Fel, fel! Det finns inga betydelselösa matcher på denna nivå. Vill vi vara med och bygga ett lag för framtiden måste vi passa på att träna inför denna uppgift. Det gör vi bäst genom att spela så bra vi kan de kommande matcherna. Nu gäller det att bita ihop och samla bonusenergi till nästa säsong. Den avslutning vi gör på kvalserien bär vi med oss i vårt medvetande till nästa säsong!

Så min uppmaning blir därför:

- Ge allt ni har! Gå stenhårt för poäng! Det finns inget, absolut inget, att förlora genom att våga i det läge laget är i nu!


PS. Nästa gång skall jag försöka avslöja sanningen om varför det gick som det gått!