Tomas Mitell - en artist

Denne underbare lirare som tycks gå sin egen väg, även där ingen väg synes! Gemensamt för lirare, oavsett sport, är att de ständigt balanserar på en skör tråd. Den breda vägen, den bekväma och säkra, som vi vanliga dödliga väljer, erbjuder möjlighet till misstag. Där finns helt enkelt utrymme för vingel innan dikeskörningen är att faktum. För spelare, likt Mitell, ter sig livet annorlunda. Han, och hans själsfränder, söker hela tiden möjligheter som vi andra inte ser, eller ens trodde fanns, och när de lyckas med sitt uppsåt jublar vi högt och unisont och prisar Gud för prestationen. När de misslyckas, däremot, vill vi gärna deportera samme spelare till Surahammar eller Örebro!

Den stora frågan, som jag ser det, är varför vi supportrar har så svårt att inse denna ordning. Närmast en världsordning. Inse att "artister" är "annorlunda". Att de genom hela sin karriär, troligtvis, kommer blanda och ge. Skapa lika mycket rubriker för sin genialitet som sin förmåga att misslyckas med det mest fundamentala! Gränsen mellan succé och fiasko är hårfin. Se bara på Tommy Salo. En firad målvakt. En världsmålvakt. Uppskattad för sina tjänster, överallt, under karriären. En artist på sitt sätt. Men vad minns vi mest av Tommys karriär idag? Jo, Vitryssland! Är det rättvist? Är det fair? Kan man ställa ett enda fundamentalt misstag, i en enda match, mot en hel karriär av framgång? Ja, tydligen kan vi supportrar det...

Jag är den förste att erkänna att Tomas Mitell har sina tillkortakommanden. Han är ingen fysisk spelare. Han är ingen raket på skridskorna. Men, detta faktum tycks komma som en överraskning för många supportrar, ständigt! Varje gång Mitell blir överspelad, och frånåkt, stönas det på läktaren över "hur jävla värdelös" han är. Och, visst, på ett sätt är det riktigt, Han är rätt värdelös när det gäller att tävla i hastighetsåkning mot skridskosnabba forwards! Men, att detta kommer som en chock, en överraskning, varje gång det händer ställer jag mig undrande till.

I alla min visdom vill jag därför uppmuntra supportrar, i alla läger, att innan man dömer, och dömer ut, försöka väga in fler faktorer i vågskålen innan domen faller! Räkna gärna, under en match, hur många felfria ingripanden, hur många positiva aktioner, samme spelare bidrog med. Lägg detta i den motsatta vågskålen. Troligtvis kommer vi då upptäcka att det positiva överväger. Anledningen till detta är rätt självklar. Vore nämnde spelare så dålig, som vissa supportrar vill göra gällande, hade spelaren aldrig ens tagit en plats i truppen!

- Ingen tränare i världen vill använda sig av en spelare som bara bidrar med negativa ingripanden!