2 - 10, jävla 2-10!

2-5  /  0-5

Örebro - Västerås 5-0
Ska man döma av resultaten 2-5 samt 0-5 så skulle Örebro var ganska precis fem gånger så bra som oss just nu. Och det kan nog stämma, tyvärr! Och det svider - purjo, som ungdomarna säger!

Dagens match började annars lite lagom lovande. Vi drar på oss en utvisning(Fornataro) och får 0-1 i röven ganska omgående. Precis den start vi ville ha. Tänker på att vi tydligen är "bäst när pressen är som störst"! En perfekt start på matchen för oss, med andra ord. Med bilan hängande över hjälmarna kunde sedan spelaren börja iscensätta den stora planen, att vinna mot ärkerivalen Örebro. Tanken var nog att invagga motståndarna i en känsla av falsk trygghet för sedan sakta men säkert ta över spelet. 

Och, minsann, det var nästan att denna "plan" gick hem. Vi lyckades utjämna spelet i den senare delen av förstaperioden och skapade ett och annat läge framför Tim Sandberg i Örebrokassen. Vi bjöds även möjligheten till reducering genom spel i powerplay, två gånger om. Tyvärr var vi lika spetsiga i den spelformen som tidigare. Spetsiga som en elefantröv, ungefär. Men mål, det gjorde vi i alla fall inte. Skotten efter första perioden vanns av Närkingarna med 10-8.

Den andra perioden började riktigt lovande. Sam Marklund blev elegant frispelad och försökte sig på en backhandsdragning mot Örebros målvakt. Det gick inte alls. Sam fick dock tag på trissan igen och rundade buren för att lägga in den på bortre stolpen. Det gick inte heller. Trots närmast öppet mål! Där, där och då, skulle vi fått målet. Men nu är det tyvärr så att man får väldigt lite i denna sport. Man måste göra. Göra mål, till exempel. Surt sa räven...

Och som om inte detta vore nog lyckades vår fromme(!) Fredrik Johansson sätta in en tackling i mittzon som tog mycket illa på Henrik Löwdahl. Så illa att domaren utdömde 5 minuter + matchstraff! På reprisbilder såg man att tacklingen tog mot hakan(!) på Örebrospelaren. Om det sedan var avsiktligt eller inte spelar ingen roll. Illa var det, ändå. Enligt rapporter i efterhand ska de inte vara "någon fara" med Henrik Löwdahl. Bra det!

Så typiskt för detta kvalspel. Vi lyckas sätta oss själva i skiten:

- Förstaperioden hemma mot Rögle (1-4)

- Förstaperioden hemma mot Örebro (1-3)

- För ett lag som inte har flyt, inte får spelet att fungera, som har stora problem i alla spelformer, är det väldigt onödigt att ge sina motståndare handikapp i olika former!

Efter denna utvisning var vi rökta, självklart. Man riktigt såg hur musten sögs ur spelarna. Deras kroppsspråk signalerade flykt. Spelarna ville nog mest bara in i omklädningsrummet. Få matchen överstökad. Få åka hem och ladda om inför, hm, inför nästa säsong!

Örebro tackade givetvis för denna räkmacka av möjligheter och dunkade in 2-0 och 3-0. Inte mer med det. Dessutom lyckades Marcus Weinstock skicka in ett höstlöv bakom en skymd Jonas Fransson innan plågan, pinan, var över i period två.

Tredje perioden blev naturligtvis en avslagen historia, en expeditionsaffär, en promenad i parken för Örebro. Att Marcus Weinstock fick hänga 5-0 var bara ytterligare en plågsam spik i vårt Gulsvarta hjärta. 

Vad kan man dra för slutsatser efter våra möten med Örebro? Tja, kanske följande:

- De var skickligare

- De var snabbare

- De var starkare

- De behärskade alla spelformer

- De hade bättre målvakt

- Det enda vi var bra på var att vara som sämst när det gällde. Den disciplinen vann vi klart!

Att förlora med 2-10 på två matcher kan liknas vid att Örebro först drog ner våra brallor, sedan suppen, därefter underbyxorna, innan de slutligen snodde våra kulor!

Det som jag personligen tycker är mest tragiskt är att vi troligen spelar den sämsta ishockeyn för säsongen när det gäller som mest! Vi sprattlade till mot Djurgården hemma och AIK borta och gjorde helt ok insatser. I alla övriga matcher har vi haft katastrofala djupdykningar som försatt oss i eländiga lägen. Å andra sidan kan detta mitt intryck bero på att våra motståndare helt enkelt är bättre än oss. Sanningen kan vara nog så smärtsam...

Nu får vi sikta in oss på att vinna mot AIK!

(och märkligt nog ser jag fram mot den matchen!)