Västerås - Malmö 5 - 0

En mycket trevlig kväll i ABB Arena. Trevligt och tre poäng. Kan man tänka. Tack och bock. Så skönt, så skönt det kan vara ibland. Men faktum är att jag redan inför denna match kände mig orubbligt lugn. Hade på känn. Det första jag sa till mina mångåriga kamrater på läktaren inför matchen var just det: "Idag känner jag mig lugn". 

Trots att vi inte dominerade i matchen kände jag mig fortsatt lugn fram till vårt första mål. Det kom som på beställning. Precis när Malmö hade haft sin period i perioden passar vi på att göra mål. Det är så man ska göra för att få momentum som Boorken brukar säga. Vi stal energi från Malmö. Vi stal deras tro på sig själva. De hade skapat en handfull chanser utan att kunna hänga in pucken. Då smaskar Ribbenstrand, av alla, dit puckuslingen till 1 - 0. Grandiost, på min ära! Tror pucken gick via målvaktens huvud, underkanten av ribban, och in. Men heter man Ribbenstrand så ska den gå via ribban - typ!

 Inför sista perioden kände jag mig fortsatt lugn. Vet inte varför. Egentligen borde man stått och bitit naglar in på bara benet. Självklart kliver då Jonas Leetma in i handlingen i powerplay. Han får pucken på blå, tar ett par skär in mot mål, och prickskjuter ett handledsskott lågt vid ena stolproten. Så enkelt och så fullständigt naturligt. För detta var vår match! 2 - 0. Wunderbar!

Jag hinner bara vända mig om och säga till min kompis att:" Nu gäller det bara att hålla i det här några minuter" så har vi dragit på oss två utvisningar och MIF får spela fem mot tre i nästan två minuter.  Under detta powerplay gjorde jag en snabbkalkyl i huvudet och kom fram till att det var ok att släppa in ett mål. Ett mål men inte mer. Men som sagt var. Detta var vår kväll och MIF lyckade s faktiskt inte spela sig fram till mer en några få chanser. Tack för det!

Och visst har jag sagt det förut! Detta var vår kväll. För precis när vi blir fulltaliga sticker laget upp och sätter tryck mot MIF:s mål. I röran framför lyckas Peter Öberg skyffla in 3 - 0! Han första för säsongen. Kanon. I detta läge väljer Malmö följdriktigt att ta en timeout. Snacka ut och snacka ihop sig. 

Vad hände direkt efter denna välbehövliga timeout - tro? Jodo. Herr Södergren slarvar med pucken i mittzon, tappar densamma, och tvingas ånga hem som sista man och försvara sig mot Marcus Ljungh. Det går så där - kan man säga. Så där bra som det brukar gå då en forward tvingas spela back. Marcus åker helt enkelt runt Södergren, runt bakom målet, svänger ut och lägger in pucken vid Svensson första stolpe. Den stolpe som målvakter alltid ska skydda. Men detta var vår kväll och det fanns plötsligt ett litet, litet, hål där pucken smet in. Tack för det. 4 - 0! 

Och inte nog med det. Kort därefter lyckas K.Olsson jaga fatt pucken i ett hörn för att sedan lägga fram den till en sopren D. Rasmussen som klappar till för kung och fosterland. Ingen vidare träff får han, men, en så där lagom hård träff som ställer en målvakt för puckuslingen glider under målvakten. Ja vad var det jag sa? Det var vår kväll i kväll.

Vill passa på att skicka en hälsning till Almtunas supportrar: Hur många mål har ni gjort de tre senaste matcherna under full tid? Va? Tre! Har ni gjort tre! Det var väldigt. Själva har vi gjort sjutton! 

Uppdaterad: 2011-02-08 17:02
Herr Södergren  som omnämns i texten ovan kan vara Herr Söderberg eller rent av Herr Nilsson! Den jag åsyftar är självklart spelaren i MIF som har det specialtillverkade heltäckande visiret! Nu vet jag inte om Herr Nilsson hade visir - men i alla fall!