12 februari 2011

Hur har det gått #1

Vi närmar oss med stormsteg ett avgörande i årets allsvenska. Snart är räkenskapens tid inne. Då ska det rannsakas och analyseras om vad som blev rätt och det som blev fel. Många kommer att ha synpunkter på vad som kunde gjorts annorlunda. Tänk om han fått spela med honom, eller om den backen fått chansen i powerplay, eller om vi värvat X istället för Y, behållit den ene istället för den andre.

Själv försöker jag redan nu, lite i förväg, komma till några insikter om den säsong som nu är på upphällning. Först ut blir de som står längst där bak.


Målvaktsspelet
1. Daniel Sperrle
2. Johan Gustafsson
I vanlig ordning överlåter jag med varm hand till er som är intresserade av faktisk statistik att söka där den finns. Själv väljer jag att bedöma målvaktsspelet utifrån det jag sett under våra hemmamatcher. Rent allmänt måste jag då framhålla att vi fått ett bättre målvaktsspel. Båda målvakterna har genomgående hållit en högre lägstanivå än vad man varit van vid de senaste säsongerna. Bägge har vid olika tillfällen kommit ut och hjälpt oss till poäng i några matcher där lagets offensiv sviktat. Det är hugget som stucket att framhålla den ene framför den andra men trots det väljer jag Daniel Sperrle som den bättre målvakten.

Johan Gustafsson hade en fantastisk period innan han drog iväg till J-VM men efter det har han inte kommit upp till riktigt samma fina stabila och följsamma nivå. Han har rent ut av sett en aning "kantig" ut i några av de senare matcherna. Sperrle, å andra sidan, tycks ha taggat ned lite i sitt spel. Han är inte lika ivrig att rusa på puckar runt målet som tidigare. 

Mitt val av förstemålvakt blir därför: Daniel Sperrle


Defensiven:
Robin Nilsson
Niklas Lundgren
Andreas Lindh
Jonas Leetma
Per Helmersson
Alexander Ribbenstrand
Jonas Emmerdahl
Thomas Mitell


På något sätt känns det som att vi har haft problem genom hela serien med backspelet. Detta trots att vi varit ruskigt starka defensivt. Det kan tyckas en aning motsägelsefullt men jag ska försöka reda ut hur jag tänker.

Det stora problemet, som jag upplevt det hela, har varit att hitta en bra balans i de olika backparen samt att backarna har turats om att svikta lite i olika matcher. Per Helmersson hade en tung period i början av serien och fram mot jul men har spelat upp sig den senaste tiden. Niklas Lundgren har varit ruskigt stabil defensivt. Knappt ett misstag på hela säsongen. Alexander Ribbenstrand, Andreas Lindh, Jonas Emmerdahl och Jonas Leetma har alla drabbats av skador och tvingats till längre uppehåll från spel. Något som påverkat deras insatser negativt. Robin Nilsson hade en fin försäsong och började även seriespelet lovande för att så småningom bli ställd utanför laget under vårsäsongen. Thomas Mitell är fortfarande lite av en lärling då han aldrig tidigare spelat på så hög nivå.

Egentligen är det fantastiskt att vi varit så stabila bakåt under hela säsongen med tanke på allt strul med skador. Kanske är det av den anledningen vi inte tycker att laget har de backpar som är ultimata. Personligen saknar jag fortfarande det offensiva spelet från våra backar. Allt som oftast får vi ingen fart i våra spelvändningar då backarna inte har förmågan att sätta ett riktigt snabbt och bra förstapass till forwards med fart. Den ende som klarar av det, något så när regelbundet, är Jonas Leetma. Tanken är att Thomas Mitell ska bli den back som sätter fart på uppspelen men än så länge har vi inte sett så mycket av den varan.

Hur ska man då summera backspelet fram till nu? Jag vill nog påstå att vi ska vara nöjda med arbetet i egen zon, det defensiva spelet. Där gör alla sitt jobb på ett förtjänstfullt sätt. Det som brustit under hela säsongen är oförmågan att hitta ett längre pass upp genom mittzonen. Självklart kan man lägga en del skuld på forwards som inte tagit åkning och visat sig men faktum kvarstår.  Allt för många gånger har backarna valt att passa till forwards i passningsfickor och spelet har därmed gått i stå.

Vilken back har då varit bäst? Jag måste nog nämna Niklas Lundgren där. Hur stabil som helst i det defensiva spelet. Det enda man saknar är bättre offensiva förstapass.

Min rankning av backar blir därför:
1. Niklas Lundgren (stabil defensivt - knappt ett misstag)
2. Andreas Lindh (stabil defensivt - fysiskt stark)
3. Jonas Leetma (stabil defensivt och kan lägga offensiva passningar)
4. Per Helmersson (spelskicklig - har spelat upp sig allt som säsongen gått)
5. Robin Nilsson (spelskicklig-skridskostark- lite vek defensivt)
6. Alexander Ribbenstrand (stabil defensivt men usel(!) passningsspelare)
7. Jonas Emmerdahl (kanske vår offensivt skickligaste back men fortfarande lite vek defensivt)
8. Thomas Mitell (behöver mer tid på allsvensk nivå)

Frågan är dock om vi är bättre defensivt nu mot förra säsongen? Lite marigt att svara på den saken då säsongerna påminner mycket om varandra. Även förra säsongen hade vi problem med målskyttet men spelade även då rätt stabilt bakåt. Den stora skillnaden som jag ser är målvaktsspelet. Där är vi mycket bättre är förra säsongen samt, en annan viktig sak, våra forwards jobbar hem mycket hårdare.

Phui!

Nu måste jag tänka lite innan jag tittar på vårt offensiva spel...


4 kommentarer:

  1. Du har tjatat om offensivt spelskickliga backar men placerar ändå de två bästa offensiva backarna sist? Motsägelsefullt :)

    SvaraRadera
  2. Ja just det!

    Problemet är att vara offensivt skicklig men samtidigt defensivt stark. Jag tror att både Robin och Jonas kan bli riktigt duktiga med tiden. Det handlar mycket om hur man sätter ihop backparen. Det idealiska är givetvis att ha en offensiv med en defensiv back i par. Men att jag håller tre defensiva backar som våra bästa understryker samtidigt vårt problem. Det har varit mycket roligare om de offensiva varit mest framstående...

    Men detta är min högst personliga åsikt..

    SvaraRadera
  3. Lundgren och Lindh är minst lika dåliga passningsspelare som Ribbenstrand.

    SvaraRadera
  4. Dessvärre är det sant. Gemensamt för alla dessa tre är att de har svårt att sätta igång spelet. Men jag håller Ribben som den som är den största syndaren. Till hans försvar ska sägas att han trots allt, då och då, vågar fylla på i offensiven. Fördelen(!) med Lundgren och Lindh är att de sällan tappar pucken defensivt. De gör oftast säkra "sarg-ut" i alla fall :)

    SvaraRadera