Rögle - Västerås 1 - 3

Kraschlandning - banne mig! Förbannade elände!

Ja, ja, kanske någon säger! Det var ju Rögle, på bortaplan. Det är inte lätt att vinna där. Ingen skam att förlora - typ! Men det är just det som är det. Skamligt. Det är skamligt att vi nu, efter fyra möten mot detta för dagen sargade samt skadedrabbade, och efter ES-tiden helt nya lag, lyckats ta en(1) poäng! Det är inte godkänt. Inte på långa vägar. För så bra är inte Rögle att vi ska behöva förlora fyra av fyra matcher mot dem.

Hade vi vunnit våra hemmamatcher och förlorat borta - då hade det varit en annan sak, en annan femma, men nu är det inte så. I första hemmamatchen var vi inte ens nära. I den andra hade vi alla poäng i egen ficka innan K.Olsson valde(!) att slå en icing när det var 50 sekunder kvar. Då passade Rögle på att ta ut målvakten, kvittera, och sedan vinna på straffar. Det är sådant som svider. Svider i bara skinnet. Inga roliga minnen att bära med sig när man ska summera denna säsong om några veckor(!).

Nu gick visserligen Malmö på pumpen, och det var lite roligt, men det innebär inte att våra möjligheter ökade till att överleva ett Playoff. För dit kommer vi. Inget snack om den saken Det ska till en riktig härdsmälta för hela laget om vi ska missa den chansen. Frågan är bara vad vi ska där och göra - typ!

För sanningen är den att vi är fortsatt inkompetenta i några avgörande lägen i spelet. Nämligen i spelet med en eller två man mer på isen. Nu har vi snart avverkat hela grundserien men har fortfarande rysligt svårt att få till ett vettigt powerplay. Utan att titta på någon statistik som visar hur välgrundad min kritik är så håller jag fast vid mitt omdöme. Vi är usla. Visst gör vi ett och annat mål i denna spelform men det jag saknar är de tydliga linjerna i spelet. Fortfarande får jag känslan av att spelarna "söker" efter att avslut men de vet inte var det ska komma.

Så länge Damien Fleury fanns med på isen var det i alla fall lite lättare. Då var det bara att försöka få fram pucken till honom för avslut, men,  det innebar även att motståndarna gick ut lite hårdare mot honom och därmed öppnade upp för någon annan att komma i läge. På det viset fick vi två alternativa avslutare. Som det sett ut de senaste matcherna, utan Damien, har det funnits en otydlighet, en osäkerhet, om vem som ska ta avslutet.

Visserligen spelar man nu med Mitell i powerplay och där finns tanken att han ska lassa skott från blå. Men varför man matchar honom med D. Rasmussen på backplats har jag inte riktigt förstått? Men å andra sidan är det rätt mycket jag inte förstår..

Låter jag bitter? Tja, jag är lite bitter. Bitter över att vi faktiskt inte är bättre än vad tabellen visar. Bitter över att laget inte hittat fram till ett mer vägvinnande offensivt spel efter alla dessa omgångar. För även jag har stundom drömt mig bort och iväg och hoppats på att laget skulle finna den väg till framgång som vi alla så hett eftersträvar. Kanske har man varit för naiv i sina förhoppningar.  

Å andra sidan, om jag ska försöka vara en aning objektiv, tippade jag Gulsvart på plats sex innan serien startade. Och minsann. Kanske, kanske, kan vi nå dit ännu. Om vi gör det så uppfylls min profetia och därmed borde jag vara nöjd. Nöjd med att ha tänkt och tippat rätt. Men se så enkelt är det inte. Jag hade hellre sett laget högre upp i tabellen och därmed tippat fel.

Som supportrar har man banne mig rätt att ha fel. Och tycka som man vill. Speciellt då man inte behöver ta ansvar för sina åsikter :) Och det är kanske det som är tjusningen med det hela. Man vet aldrig, från match till match, hur det ska gå och hur man sedan kommer att må. Det krävdes bara två dagar från att man svävat en aning i det blå(Malmö hemma) till att man landade hårt och brutalt(Rögle borta).

Nåja, nu är det bara att köra över Tingsryd hemma i nästa match så är man genast uppe bland molnen igen..