14 oktober 2015

Full fart,slumpmål, slarv och en märklig domare...

Västerås - Leksand 5-4(straffar)
Jag fick uppleva en trevlig hockeymatch i ABB Arena under gårdagskvällen. Mer underhållande än bra. Eller så var det bra att den var underhållande! Två lag som försökte spela offensiv hockey i högt tempo, utan att riktigt klara av det. Heder dock till alla aktörer på isen som verkligen ville bjuda publiken på underhållning, som sagt. 

Om jag säger "böljande spel" så kommer vi ganska nära sanningen. Så såg det ut mestadels. Inget av lagen lyckades låsa fast sin motståndare någon längre stund i egen zon. 

Men först av allt, domaren! Den var en märklig prick. En bedömningsnivå som troligen aldrig setts tidigare i ABB Arena. Det började med att Leksand drog på sig en utvisning med för många spelare på isen. Den var korrekt. Inget att säga om. I slutet av denna utvisning råkade Alen Bibic få upp klubban i snoken på en Västeråsare med ny utvisning som följd. Det märkliga var dock att ingen visste(!) att Bibic fick 2+2 pga blodvite. På matchtavlan stod endast två minuter! En viss irritation i Leksandsleden uppstod. Fullt förståeligt. Att sedan Cody Murphy lyckades klämma in trissan till 1-0 på denna "bonusutvisning" gjorde inte saken bättre, för Leksand.

Kommentar från Twitter..


Kanske tyckte domare Mikael Andersson att han förfördelat Leksand i ovan beskrivna moment då han senare bjöd på en riktig "spökutvisning" på Nick Sorkin. Sorkin åkte ned mot Robin Jakobsson i sarghörnet och markerade sin närvaro. Robin "föll" och Sorkin åkte ut för tripping. Leksand tackade för senast genom att mycket snyggt smälla in 1-1 genom Alexander Ytterell.

Det var dock inte slut där! I mitten av den andra perioden var det dags igen för Mikael Andersson att träda fram i rampljuset. I en "närkamp" vid vår kortsarg blev plötsligt Janos Hari utvisad för tripping! En fullständigt horribel utvisning då stackars Janos inte ens rörde sin motståndare. Västerås tackade för kaffet och smällde in 3-3 genom Niklas Lihagen

Efter denna fadäs tyckte domare Mikael Andersson han blåst färdig i pipan och blundade sedan för alla regelöverträdelser resterande matchtid. Skrämmande ojämn bedömningsnivå, tyvärr. Jag försökte dock intala mig att båda lagen blev lika mycket förfördelade. Bäst för blodtrycket, så att säga.

Det mest utmärkande för denna match i övrigt var det sätt som de flesta målen tillkom på. Inte var det genom ordnat spel, i första hand. Nej, mer av en sinkadus, flax eller slump, vill jag påstå. Och detta åt båda håll. Fransson hade ingen rolig dag på jobbet. När fladderpuckar lyftes in mot mål från motståndares backar stod hela egna laget och skymde sikten. Inte lätt att agera eller reagera då!


Låt oss se hur målen tillkom:
1-0 Cody Murphy. Powerplay. I över fyra minuter fick Gulsvart lira powerplay innan man spräckte nollan. Ett powerplay som till stora delar var fumligt, ostrukturerat och harmlöst. Till slut ledsnade Cody och drog iväg en snärtiga handledare och fick se pucken smita i under Frans Tuohimma i LIF´s kasse. Inte mycket till ordnat pp men mål blev det till slut. Lite flax, vill jag påstå!

1-1 Alexander Ytterell. Powerplay. Leksand ställde upp, höll i pucken, spelade runt kontrollerat och till slut hittade Janos Hari fram med en flipp-macka till Alexander som klippte till direkt. Ett riktigt powerplaymål! Fransson chanslös.

2-1 Andreas Borgman. Fem mot fem. Andreas fick pucken vid egen blå, åkte genom mittzon, fortsatte åka, och var plötsligt fri med målvakten. Märkligt svagt försvarsarbete av LIF men bara att tacka och ta emot. 

2-2 Brock Montpetit. Fem mot fem. Simon Erlandsson skjuter ett skott från blå. Brock åker in i skottlinjen och får en liten touch på pucken som helt ställer Fransson. En situation som inte ens såg farlig ut resulterade. Lite som en blixt från en klar himmel. Flax, vill jag säga!

2-3 Viktor Amnér. Fem mot fem. Viktor kliver in i vår zon på vänsterkanten, siktar och drar iväg pucken mot motsatt sarghörn. Ett nedlägg för att kunna ta ett byte. Pucken träffar dock Charlie Cook på benet, ändrar riktning, och går i mål! Sinkadus, typ! Lite Jonte Berg-varning på det målet.

3-3. Niklas Lihagen. Powerplay. Janos Hari utvisad, felaktigt. Vi spelar återigen riktigt uselt i pp. Inget ordnat spel. Då griper Jeremy Williams in. Tar pucken vid blå, trampar ned och runt LIF´s kasse, hittar ett inspel i slottet till Lihagen som dundrar in pucken. Snyggt till slut, men inte så ordnat spel.

4-3 Matias Myttynen. Fem mot fem. Matias kommer in i anfallszon från högerkanten. Ensam. Alla andra åker och byter(!). Vad göra? Jo, varför inte driva mot mål och skjuta? Sagt och gjort. Pucken går förbi en något överraskad Frans Tuohimma. Den borde han tagit, typ! Ett mål som tillkom, ur ingenting.

4-4 Fredrik Forsberg. Fem mot fem. Matias Lassen skickar en fladder-puck från blå. Massor av spelare framför Fransson. Pucken går i mål. Någonstans på vägen fram är det en touch. Domaren tar plötsligt till en åtta minuter lång videogranskning. Vi på  läktaren begriper inget. Målet godkänns. Flaxmål, vill jag säga!

Matchen går till förlängning där vi är det bättre laget och radar upp bra målchanser. Trots detta vinner Leksand skotten i sudden med 4-2! Ingen begrep detta. Var statistikföraren påtänd, månne?

Lyckligtvis lyckades vi äntligen vinna en straffläggning. Som jag längtat! Men jag måste fråga mig varför Stefan Gråhns gör som han gör? Han ska inte dribbla och krångla. Inte hans likör. Gråhns är en kämpe, en fighter, inte en finlirare. Ska han lägga straff ska det ske med buller och bång, med pukor och trumpeter. Full fart och avsluta med ett slagskott. Inget jiddrande..

Riktar härmed ett stor tack till vår kapten Jeremy Williams som bjöd oss på två otroligt säkra och vackra straffmål. Ett tack även, naturligtvis, till Frallan som stod emot Leksands straffskyttar.


Hur ska man då summera denna match, egentligen, på en skala? Enligt dagens VLT var det "säsongens bästa match i Hockeyallsvenskan". Enligt Bo Wallin, vårt hockeyorakel, var det en mycket bra hockeymatch! Jag är mer skeptisk. Tyckte det var en underhållande match mellan två lag som försökte framföra puck och klubba i högt tempo. Däremot var det stundtals alldeles för mycket slarv och misstag av båda lagen för min smak. Framför allt upplevde jag att vi, återigen, hade enorma problem i egen zon så fort Leksand satte press mot våra backar. Då fastnade vi. Då duttades det. 

Ska jag vara riktigt ärlig anser jag att Leksand bemästrade farten bättre än vad vi själva gjorde. Mycket bättre passningskvalitet från egen zon och framåt. Spelade sig oftast väldigt lätt ur vår "press" och genom mittzon. Leksand var i mitt tycke riktigt bra. Betydligt bättre än jag hade förväntat mig, helt enkelt.

Men, vem är jag att klaga? Två poäng är två poäng. Vunnen match är vunnen oavsett hur det såg ut på isen. Vinner man har man säkerligen gjort något bra. Troligen varit lite bättre än sina motståndare. Med detta konstaterande nöjer jag mig för denna gång...


Hedersomnämnande:
- Andreas Borgman förtjänar en burk Bostongurka för sin fina genomåkning till 2-1 samt i övrigt gediget spel.
- Jeremy Williams belönas med en hel burk Pickles för sin framspelning till Lihagen samt straffmålen


Bäst i Leksand:
- Janos Hari. Jag vet att många Leksandsfans varit skeptiska till denne spelare, men herregud vad bra han är!
- Viktor Amnér. Klassen bättre än när han spelade i Vita Hästen. Ett riktigt fynd på alla sätt och vis!


Publiken:
- Mycket trevlig inramning till matchen. Hemmaklacken kämpade på i sextio minuter och gav Leksandsklacken en rejäl match. 

Det får räcka så. Over and ut.




Krossa Tengsry!

4 kommentarer:

  1. Till domarens försvar ska sägas att han visade 4 minuter till sekretariatet på Bibic utvisning.
    Det var vårt sekretariat som klantade sig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där ser man. Tycker dock det var "lite roligt" och skyller sedan gammalt allt som går fel på - domaren:)

      Radera
    2. Framgick väldigt tydligt på TV-sändningen. Fyra fingrar...

      Radera
    3. Så var det nog. Dock inget som jag uppmärksammade från läktaren...

      Radera