Sjätte raka...

Timrå - Västerås 3-4

Det tycks inte vara någon hejd på framgångståget för Gulsvart just nu. Trots två spelmässigt lite sämre insatser lyckas laget gå vinnande ur matcherna. Flyt, tur, eller skicklighet? Jag anser att det är en kombo av alla tre som hjälp laget. Vi har sett det förr. Lag med flyt vinner matcher även när spelet inte är glimrande. Inget nytt under solen därmed. Det nya skulle iofs vara att det är Gulsvart som åtnjuter den förmånen. Att det är oss solen lyser på. Inte alls så dumt.

Inför matchen fanns det en del frågetecken.

- Skulle Fransson komma till spel och göra en stabil insats?

- Skulle frånvaron av Jeremy Williams påverka vårt pp negativ?

- Skulle laget spela upp sig igen efter matchen mot IKO?

Vi tar det i ordning. Det är enklast så.

Jonas Fransson fick en konstig match, inledningsvis. Hela första perioden var han statist, åskådare, och fick se sitt lag dominera fullständigt. Fick ett(1) skott att rädda. Inte lätt då att "komma in i matchen". Den andra perioden fick han däremot mer att göra. 

1-2

Spelvändning av Timrå från mittzon där vi drällde med puck samtidigt som vi försökte göra ett byte. Timrå fick komma tre mot två. Angell bröt passning men fick se pucken gå till Timråspelare som mitt i slottet fick dra in pucken i nät. - Fransson närmast chanslös!

2-2

Timrå rullade runt nere i vårt sarghörn och lyckas spela upp till back. Backen håller i och lägger sedan ett "tyst skott" som passerar en mängd spelare och förbi Fransson som är helt skymd. Ett skott som målvakter räddar ibland men inte denna gång. - Fransson närmast chanslös!

3-2

Timråspelare lyckas spela upp puck från en position bakom förlängda mållinjen, rakt genom slottet, upp till back som får på att mäktigt skott. Precis i skottögonblicket åker egen spelare in i skottlinjen och skymmer Fransson. - Såg inte otagbart ut men skymningen från egen spelare ställde till det!

Summering: Fransson såg, som väntat, aningen kantig ut i sitt spel. Kan dock inte lastas för baklängesmålen. En Fransson i "zonen" hade säkerligen räddat något av dessa avslut. Min bedömning är att Fransson gjorde en godkänd insats. 

Jeremy Williams frånvaro ställde krav på svar. Hans plats i kedjan togs av Stefan Gråhns. Stefan gjorde en alldeles utmärkt insats. Rivig och stark i spelet som vanligt. Vi gjorde två mål i powerplay och lämnade därmed matchen med 50% effektivitet i den spelformen. - Klart godkänt!

Spelet då?

Under den första perioden hittade vi tillbaka till det spel som vi hade under några hemmamatcher tidigare. Det var rappt, rejält, snabbt, och effektivt. Backar hittade ständigt vägar till uppspel och forwards kunde storma fram i snabba omställningar. Ett spel som gav 2-0 samt många chanser till fler mål under den första perioden. 

Den andra perioden gick Gulsvart ned sig några få procent och slarvade en aning med detaljer i spelet. Ett sådant slarv gav Timrå en väg in i matchen då de gjorde 1-2. När Timrå dundrade in 3-2 i början av tredje perioden blev jag själv tveksam till våra möjligheter att vända tillbaka matchen till seger. Som tur var har vi en Mikael Frycklund som just nu kanske är vår enskilt bäste forward, jämte Urbas. Den spelvändningen, som avslutades med ett oerhört vacker skott i nättaket av Erik Andersson, var nog matchens behållning. Att Jan Urbas senare kunde stötstyra in ett segermål på Robin Jacobsson skottpassning var nästa för bra för att vara sant!

Summering: En strålande förstaperiod, en sämre andra, en stark vändning i tredje, ett powerplay som fortsätter generera mål samt tre poäng. - Jag sitter nöjd!

Reflektion:
- Det är dags att inse att inget lag i denna serie är dåligt. Timrå visade stundtals upp ett frejdigt spel som vi hade väldiga problem med. Timrå är enligt tabelläget ett bottengäng, men, spelmässigt hänger de med väldigt bra om inte motståndarna gör sitt jobb fullt ut. Bara att titta på omgångens resultat där topplagen Mora, Malmö och KHK alla fick se sig besegra av lag som ligget i "botten" av tabellen.



Mot sjunde inseglet..öh.. segern!