Buddism - och AIK!

Det åttafaldiga hjulet - karma - de fyra sanningarna - lidande - utslocknande. Begrepp som alla vet(!) tillhör den religion som uppstod ur en ung prins funderingar om meningen med livet. Prinsen, Siddharta Gautama, levde ett drägligt liv i sitt palats omgiven av lyx och flärd. Men någonstans gnagde ett tvivel. Var detta allt? Fanns det inget mer med livet än att sitta på en sammetskudde och lapa ljummen honung från guldsked? En dag tog han sig därför modet att uppsöka den verklighet som fanns utanför rummets ombonade väggar. Det han såg, den verklighet han mötte, kom att förändra hans liv fullständigt!

Varför, varför i hela friden inleder jag ett inlägg på min blogg, som handlar om gulsvart, med Buddha? Jo, ser ni. Livet är fyllt av överraskningar och i Buddhas lära ingår ett visst lidande för att uppnå upphöjelse och innerlig glädje. Personligen kan jag lungt påstå att jag utstått tillräckligt med lidande denna säsong. Det har varit en asketisk vandring på försakelsens väg. Den väg som den gode Siddharta Gautama anträdde i sökandet efter meningen med livet. Det var dock först när han anträdde den gyllne medelvägen som han till slut kom till insikt - insåg meningen med livet - och blev den upplyste - Buddha!

Någonstans där ser jag kopplingen mellan Buddismen - Buddhas lära - och det gulsvarta lagets vedermödor. Det är dags nu att överge försakelsens väg och anträda den gyllne medelvägen. Att göra det bästa av det som återstår av denna säsong. Inom Buddismen finns en tredje väg, överflödets väg, men den är endast ämnad de lag som lyckligt tar sig till kvalserien. Men väl där kommer de alla utsättas för lidande och alla helvetes kval. Kastas mellan sorg och förtvivlan. Allt detta slipper vi denna säsong och det är inte det sämsta.

Istället kan vi i lugn och ro spela av säsongen på ett hedervärt sätt och börja ladda inför nästa med full kraft -och massor av positiv energi. Så tycker i alla fall jag. Och jag är inte ens Buddist!

Slutligen vill jag även berätta en liten anekdot från min vardag. En skildring direkt ur mitt arbetsliv. Det kanske inte är bekant för alla men jag arbetar som lärare. Kanske inte en helt vanlig lärare men likafullt som lärare. För tillfället har jag en tjänst som innebär att jag undervisar i SO-ämnen. Under en lektion denna vecka utspelades ett litet drama som jag nu helt frankt tänker återge:

- Ämnet var religion och temat Buddism. Efter en genomgång inför hela klassen vidtog det sedvanliga arbetet med olika frågeställningar som eleverna arbetade med individuellt. En efter en räckte eleverna upp sina händer, ja de gör faktisk så, och ville ha min hjälp. Allt efter förmåga och tid bistod jag eleverna med min ofantliga sakkunskap och insikt i ämnet(!) Plötsligt var där en ung dam som ivrigt påkallade min uppmärksamhet.

När jag kom fram till hennes plats frågade hon:

- Olle!, brukar du gå på hockey?

- Ja!, svarade jag samtidigt som jag undrade vad det hade med Buddha att göra?

- Håller du på Västerås?, fortsatte hon!

- Men det är klart, sa jag med en liten knyck på nacken!

- Jaha, sa hon och fortsatte. Hur gick det när de spelade mot AIK senast?

- Hm, öh, det gick inte så bra!

- Nej, jag vet!, svarade hon och log med hela ansiktet!

- Varför ser du så glad ut för det, undrade jag?

 I samma ögonblick drog hon ned dragkedjan på sin tröja och visade mig den t-shirt som han bar under. Jag lutade mig fram och stelnade till! En svart t-shirt och på den en liten logga. En logga för ett annat gulsvart lag! AIK!

- Jepp, sa den unga damen och log som om hon just insett meningen med livet. Jag är AIK:are!

Det är i ögonblick som dessa man inser att det alltid finns två sidor av ett mynt. Försynt påpekade jag dock för denna elev att hon säkert kände till vem som kommer att sätta slutbetyg för henne i alla SO-ämnen! Just det. Därefter ledde jag försiktigt in samtalet på konvertering. Det finns bevisligen många troende som övergett sin övertygelse för en annan!