Därför tror jag vi blir...

Under försäsongen har firma Ivarsson/Nilsson lotsat laget genom att antal träningsmatcher med varierande framgång. Nu tänker jag i första hand inte på slutresultatet, vinst eller förlust, utan mer på hur spelet faktiskt fungerat. Som bekant återfinns det ganska många nya spelare i truppen och det tar sin tid innan dessa känner sig bekväma i sin nya förening och, kanske, nya roller.

Det som varit anmärkningsvärt under denna försäsong är stabiliteten som laget uppvisat i match efter match oberoende av motstånd. När offensiven haltat har laget fallit tillbaka på en tät och säker defensiv. När senast har vi snittat ett (1) insläppt mål per match under en försäsong mot allsvenska kollegor?

Västerås - Almtuna 3 -1
Västerås - Bofors 4 - 1
Västerås - Björklöven 2 - 1
Västerås - AIK 0 - 1

Västerås - Mora 2 - 1
Västerås - Mora 6 - 1

Målskillnaden på sex matcher blir därmed: 17 - 6!

En häpnadesväckande rad av matcher där laget spelat starkt defensivt. De belackare som pekar på förlusten av poängmaskinerna Arla och Olausson bör studera ovanstånde matchresultat innan de drar slutsatsen att vi försvagats!

Det står utom allt tvivel att vi aldrig mer kommer få bevittna samma makalösa poängutdelning för två spelare i vår förening, under en säsong, inom en överskådlig framtid. Det är också ställt utom allt tvivel att vi inte kommer uppnå 25 -30% utdelning i powerplay denna säsong. Detta faktum oroar dock inte undertecknad det minsta. Anledningen är att under försäsongen har det vuxit fram allt mer tydliga linjer över hur varje enskild spelare skall agera i olika situationer.

Förra säsongen spelade laget mer på chans eller inspiration. Gick det så gick det. Och gick det inte så blev det en kasse i arslet - typ! Det var visserligen charmigt och trevligt att se på när passen satt på tejpen och puckarna trillade in, men, när man inte fick utdelning var det som om lagets spelidé rasade ihop totalt! Då upplevde man att alla spelare försökte lösa uppgiften efter eget huvud. Det fanns ingen tydlig plan. Visserligen blev allt detta bättre efter jul, men, då och då kunde laget "tappa taget" om matcher och spela som "juniorer".

Skillnaden till denna säsong är markant. Nu finns en tydlig spelidé och spelare som kan hantera den matchplan som tränarna sätter upp. Spelarna i varje formation besitter mer kvaliteér vilket medför att man klarar av fler uppgifter, eller roller, i varje situation. Kort sagt finns det både defensiva OCH offensiva kvaliteér i varje formation som gör att spelet blir mer genuint oavsett vilken zon man spelar i. Och det, mina vänner, fanns det definitivt inte förra säsongen! Inget ont om våra underbara poängkungar Arla och Olausson, men defensivt gjorde de ingen större nytta..

Bloggens enkla slutsats blir därmed att vi står bättre rustade än på många säsonger att stå emot vilket lag som helst! Leksand måste göra en helgjuten insats, på alla händer, om de ens tänker tanken på att ta med sig poäng hem. Västerås av idag, även om inte alla spelare nått sin formtopp, är tillräckligt starka att börja utmana från första nedsläpp denna säsong. Inte utmana med en enastående offensiv, eller en fabulös defensiv, utan genom att göra allting rätt och noggrant över hela isen.

- Västerås har numera kraften att stå emot för att sedan sakta men säkert påbörja nedmalandet av det motstånd som för tillfället finns på andra sidan...