Är just nu så otroligt besviken, frustrerad, irriterad, förbannad, ilsken, arg, att jag närapå kan spricka. Har man upplevt en av årtiondets mest lama insatser av sitt lag har man all rätt i världen att må dåligt. Det finns förluster och sedan finns det förluster. Detta var av den senare arten. En förlust som kan tillskrivas ett gäng mediokra hockeyspelare som inte hade intresse, lust, eller tid att genomföra en match på ett anständigt sätt. Ikväll uppträdde mitt älskade lag huvudlöst, initiativlöst, kraftlöst inför sin trogna hemmapublik. Hade Gulsvart varit en teaterensambel hade denna "spelning" sannolikt blivit den sista då recensionerna troligen tagit död på allt framtida publika intresse.
Nu kanske någon vän av ordning säger att "det är ingen skam att förlora mot Tingsryd, de är ju bra". På det vill jag bara svara att inget kan vara längre från sanningen. Sanningen är att vi gör Tingsryd "bra" genom att själva uppträda som om vi vore lobotomerade. Det Tingsryd gjorde bra var att utnyttja vår dåliga inställning, vårt usla spel, till att skapa sina egna chanser.
Nej, som sagt var. Just nu mår jag som om jag hade svalt Herr Fahlanders avdankade stringtrosor, fastnat med pekfingret i en mangel, fått en get i ögat, samtidigt som traktens alla måsar lyckats träffa mig med sitt avskräde rätt i flinten!
Nu ska jag sparka ut hunden, bryta sönder lite blommor, kasta vatten på grannen samt lägga en kabel i tvättstugan i mina försök att bli av med all inneboende frustration....
- Hela Sverige skrattar!
Du kan få låna mina blommor och min hund med..;)
SvaraRaderaBland det mest underhållande jag har läst... Någonsin!
SvaraRaderaFahlander har inga string kvar, Walltin har köpt alla!?
SvaraRadera