Västerås - Almtuna 1-2

Farhågorna besannades! Vi gjorde återigen en kalkonmatch på hemmaplan. Visst började vi matchen hyggligt. Bra fart på rören och en del vassa målchanser. Men i takt med att målen uteblev föll laget tillbaka rejält och från mitten av andra perioden var det en ny lång pina för oss alla.

Ambitionen fanns givetvis, viljan också, men spelarna hade det förtvivlat svårt att komma till vettiga avslut. Återigen fick man en känsla av att ingen, förutom Broc Little, vågade tro på sin egen förmåga. Broc försökte i byte efter byte att skapa lägen till sig själv eller andra. Men det troll som förut suttit i klubban hos Mikael Zettergren är numera inneboende hos Broc Little. Maken till målsumpande från den mannen! Senaste målet på hemmaplan var mot - Leksand! Senaste målet på bortaplan var mot - Södertälje! Det är hög tid att han får utdelning igen för allt sitt makalösa slit.

Vad ska man då säga om Almtuna? Tja, de följde sin matchplan. Hängslen, livrem och flytväst på. Inga risker i egen zon eller mittzon. De var livrädda att hantera pucken i dessa områden. Istället skickade de konsekvent långa pass sarg ut från back till forward som bara förlängde ned i vår kortsarg. Sedan ställde de upp sig och väntade. 

Man kan lugnt säga att de lyckades nära på 100% med sin taktik. Ett enda organiserat anfall på tre perioder, en form av spelvändning, resulterade i mål. Rätt bra utdelning kan man tycka. Visst försökte de några enstaka gånger sätta lite press mot oss i vår egen zon men de var mer intresserade av att täcka upp bakåt än att pressa på framåt. Man säga att Almtuna hittat tillbaka till sitt gamla spel. Göra ett mål och sedan försvara sig stenhårt.

- Det är bara att gratulera Almtuna till en perfekt genomförd bortamatch!

Alla som trodde att vi kunde bli ett topplag denna säsong måste nu, i ärlighetens namn, besinna sig. Vi är nog inte bättre än så här. Det är den bistra sanningen. Kan vi nu fortsätta och gneta till oss några vinster då och då så ska vi i alla fall kunna hanka oss fram till playoff.

Mats Waltin har verkligen något att fundera på:
- Hur ska han väcka David Lundbohm. Karln är ju en parodi på sig själv just nu. Snubblar omkring vilset på isen och gör ingen åskådare glad.
- Hur ska han få igång Mikael Zettergren? Mål senast mot Malmö men idag totalt osynlig!
- Hur ska han få laget att agera avspänt och vägvinnande i ABB Arena? Nu har problemet med hemmaspelet eskalerat till nya negativa mentala nivåer. En tung barriär att ta sig över eller igenom.
- Hur ska han formera laget så att fler spelare kommer igång? Just nu är det dålig kemi i alla formationer. Ingen spelare, någonstans, tar tag i spelet. Det är väldigt mycket alibispel från många händer just nu.

Om jag är negativ? Inte då. Men det gäller att se verkligheten i vitögat emellanåt. Just nu är vi inte bra. De senaste veckorna har vi inte varit bra. Vi har rent av den sämsta formen av alla lag i serien - om man ska raljera lite.

Det jag funderar på är om vi någonsin kommer hitta tillbaka till det vägvinnande spel som firade så stora triumfer i inledningen av denna säsong.  Kanske kan vi det. Men det brådskar. För varje ny motgång ökar den mentala belastningen på varje enskild spelare. Spelarna behöver helt enkelt lite energiboost då och då i form av bra spel och segrar..

- Kan vi inte få spela resten av matcherna fram till jul på bortaplan!

Go´natt!