I skuggan av segrar...

Ibland är det mycket uppför...

Det kommer alltid perioder då saker inte faller så väl ut som man önskar. Livet är till hälften fylld med uppförsbackar. Ibland kommer dessa i tät följd och längtan efter en riktigt lång nedförsbacke kan då bli monumental. Gulsvart har nu en längre tid befunnit sig på en resa där man ännu inte sett krönet på den sista backen. Där man tillfälligt anade att motlutet skulle upphöra dök plötsligt en ny stigning upp att besegra. Frågan är nu om vi är på väg att, äntligen, nå krönet på lagets besvärliga resa. Kommer vi till nästa match få se ett lag som lämnar allt detta bakom sig och får njuta av nedförsbackens tjusning. Ett tillstånd där allt känns lätt och enkelt och där minimalt med energi behövs för att få fart och fläkt i allt man företar sig på isen.

Det är en stilla nåd att bedja om, något att innerligt önska sig, för att inte denna säsong ska ta en vändning som ingen av oss vill se. Gemene man hade nog inte förväntat sig att vi skulle vara serieledare i så många omgångar som vi faktiskt var. Men i takt med våra framgångar föddes, kanske något naivt, en förhoppning om att vi faktiskt kunde vara med och hota om en direktplats till kvalserien.

Ännu vet vi inte riktigt vad vi är, vad vi står för, vad vi kan, när vi nu summerar de första arton omgångarna av pågående serie.

Ska man se till de matcher vi spelat har vi ännu inte blivit utspelade eller frånåkta av något annat lag. Inget lag har kört över oss eller på annat sätt visat sin överlägsenhet. Vi har i alla förlustmatcher skapat tillräckligt många målchanser för att vi med bättre utdelning kunnat plocka betydligt fler poäng.

Det som hänt, enligt mig, är att den udd vi hade i avslut plötsligt bröts av. Där pucken tidigare studsade, rullade eller gled in i mål  har det varit stängt och igenbommat den senaste tiden. Pucken susar numera förbi öppet mål eller träffar benskydd, skridskor, stolpar och ribba till spelarnas och vår egen förtvivlan.

När vi dessutom tenderar till att "gå bort oss" eller "ge bort pucken" vid fel tillfällen bjuder vi hela tiden våra motståndare på allt för stora fördelar.

Varför blir det på detta sätt? Det är inte helt lätt att analysera och förklara på ett vettigt sätt men någonstans måste man försöka finna svaret. Det enda som jag kan se, med blotta ögat, är att vi inte får det utrymme för avslut som behövs. Våra spelare fastnar allt som oftast i motståndarnas säck. Ett bra eller dåligt avslut kan handla om tid. En sekund extra att hantera pucken innebär oftast att den öppna chansen rinner ut i sanden. En dålig passning i avgörande läge bäddar för ett dåligt och harmlöst avslut.

Vad spelarna behöver är helt enkelt mer fart! Det som Mats Waltin tjatar om hela tiden och som kan låta ganska banalt. Vill inte alla lag ha fart, kan man undra? Svaret på den frågan är - nej! Alla lag behöver inte använda så mycket fart för att vara framgångsrika. Allt beror på det spelarmaterial man är i besittning av. Spelskickliga spelare kan skapa sig ytor och utrymme med sin teknik och sitt spelsinne. Övriga spelare måste förlita sig på benmuskler och frenesi.

I årets Gulsvart finns endast en spelare som uppfyller kriteriet för att vara riktigt spelskicklig. Broc Little. Han kan med några eleganta dragningar, kroppsfinter, åkriktningsändringar eller med sina tempoväxlingar skapa sig själv utrymme för både avslut och passningar. Övriga spelare måste dock hela tiden förlita sig på en enda sak: Fart! 

När våra spelare återfår farten i sin skridskoåkning kommer de få tillbaka det utrymme som behövs för en exakt passning eller ett kliniskt avslut. Utan fart tvingas de ta skott i svåra lägen, trånga lägen, där motståndarbackar bokstavligen står på deras tår.  Utan fart hinner alltid våra motståndare backa hem och bilda ring runt sin egen målvakt. Våra förhållandevis små och lätta spelare klarar inte av att bryta sig igenom denna mur av försvarare utan tvingas då till harmlösa avslut.

- I tillräckligt många hemmamatcher har man nu tvingats bevittna där våra spelare åker runt runt längs sargerna med ryggen vänd mot motståndarmålet. Visserligen har en del spelare "ögon i nacken" men i normalfallet är det svårt att göra mål vänd åt fel håll...

Fart, fart, fart! Det får bli prio ett till matchen mot Malmö på torsdag.