Leksand - Västerås 4-1

Hata-hata-hata-Leksands IF

Typ!

Det förväntas man skriva för att vara en trogen supporter efter denna match. Visst sög det i genitalierna att vi återigen blev avklädda mot dalmasarna. Men jag tror inte det är så konstruktivt att rikta en massa hat mot Leksands IF när vi själva inte klarar av att genomföra matchen på ett vettigt sätt. Kanske vi ska hata oss själva lite. Bara på prov. Det kanske fungerar? Hata Zettergren för att han knappt kan träffa kortsargen från slottet! Hata Waltin för att han inte ser till att Helmersson slutar fumla med pucken i egen zon! Hata Sperrle för att han är ute och dummerjönsar bakom eget mål!

Jag tycker man kan nöja sig med att HATA att förlora. Mot vilket lag det än må vara. Det känns mer rätt. För sån är jag. Jag hatar att vi förlorar men inser även att det gör man ibland, och ibland rätt ofta. Nu är det så att vi alla hanterar vårt hat på olika sätt. Somliga måste sparka omkull mopeder, andra välta papperskorgar, för att få utlopp för sina känslor. Själv nöjer jag mig, med ålderns rätt, att bli en aning moloken och talträngd en kort stund efter en förlust. Sedan går solen upp igen....

- Nu var inte detta ett inlägg avsett att förtala, eller förringa, alla de som vill bära sitt hat länge och innerligt. Det står var och en fritt att göra som han eller hon vill. Bara man mår bra.

Vad tyckte jag då om matchen? Om den tyckte jag inte så där väldigt mycket. Det kändes hygglo under första perioden och hoppet fanns om en eller annan poäng. Men så har vi som bekant en målvakt. En målvakt som då och då bjuder oss en riktig pungspark. Så även denna kväll. Vad ska man säga? Har han bara otur eller är han en riktig klantskalle? Det börjar bli rätt många situationer nu där Sperrle är och botaniserar bakom målet när pucken är framför - typ! Men det märkliga är att jag trots allt gillar karln. Trots hans tokerier bakom målet. Han är nog en typiskt bakomfumlare och det får vi leva med..

Våra backar klantade också till det denna match. Vår vanligtvis otroligt stabile Niklas Lundgren stod för en praktmiss då han spelade pucken rakt i gapet på Pelle Prästberg som snabbt lirade fram Jens Bergenström som skickade iväg ett skott vilket letade sig, banne mig, genom byxan på Sperrle och sedan rullade sakta in i mål. Där kände jag att de skulle bli en jobbig kväll.

Man får dock inte förringa Leksands roll i våra misstag. De var som ilskna bålgetingar stundtals. Satte våldsam press mot våra backar så fort de inte hade kontroll på pucken. Då är det lätt hänt att det blir som det blir. Man kan därmed säga att på grund av våra backars oförmåga att kontrollera pucken fick vi minst två mål i röven denna kväll..

- För övrigt tycker jag Leksand vann rättvist! Det gäller som bekant att göra flest mål...

Ska man nu gräva ned sig, kasta yxan i sjön, slänga in handduken? Inte då. Mycket kvar att spela om. Kan Bofors så kan vi. Bara att nöta på så kommer vi få nya segrar. Säkert som amen i kyrkan och en finne på näsan.

Nu kör vi över Oskarshamn på söndag och ser till att hålla Leksand bakom oss ett bra tag till...

Glömde en sak: Hata-hata-hata- Örebro!