Västerås - Sundsvall 2-1

En match att glömma

Vi vann! Det var allt. Nu återstår bara att få laget att känna sig borta till nästa match hemma. För hemma spelar vi inte bra. Eller vi spelar inte alls i det närmaste. Det liknar mest förlamning och förstening. Som om man drabbas av kollektiv prestationskollaps. Kan man passa fel så gör man det. Finns det utrymme att skjuta över ett öppet mål så gör man det. Ärligt talat liknar det - öken. När man ser lagets spel på hemmaplan frågar man sig hur vi överhuvudtaget klarar av att ta poäng på bortaplan. Är det verkligen samma lag eller har vi en hemlig uppställning spelare som bara åker på bortamatcher? Något lurt är det sannerligen.

Frågan man ställer sig är hur länge vi kan plocka poäng i vår egen arena? Leksand stal två, Bofors tre, och Sundsvall var inte långt borta från att stjäla ännu en eller flera poäng. 

Som supporter till ett lag som är serieledare borde man givetvis bara luta sig tillbaka och klia sig behagfullt på flinten och njuta av alla poäng som spelas hem. Men riktigt så fungerar det inte. Inte alls. Man vill se sitt lag prestera på sin bästa nivå hela tiden, i varje byte, varje match för man vet faran som lurar. Det vänder fort. Det svänger fort. Framgång kan väldigt snabbt förvandlas till motgång och plötsligt står vi där med med dessa förbaskat jobbiga hedersamma förluster som inte inbringar en ynka poäng.

Förhoppningsvis blir denna insats en väckarklocka. När vi själva inte går in med full effekt till match så är vi  endast marginellt bättre än ett lag som Sundsvall. Och det duger inte om vi har ambitionen att vara med i toppen av denna serie. Duger inte alls, inte på långa vägar.

Till matchen mot Mora vill jag se samma Västerås hemma som borta. Är det att önska sig för mycket?