12 oktober 2011

Västerås - Bofors 0-3

Soppatorsk..


Jämmer och elände. Raset har börjat. Vi förlorade mot Bofors. Nu kommer vi sjunka som en sten genom tabellen och snart göra Sundsvall sällskap i bottenträsket. Det vänder fort i idrottens värld. Nu ska vi dessutom möta äckliga Rögle på bortaplan. Ett Rögle som vi av tradition aldrig vinner mot. Där kan vi nog räkna med ännu en förlust. Då väntar Södertälje på sin tur. De vill ha sin revansch. Då kan tredje raka förlusten komma. Och inte nog med det. Nästa hemmamatch möter vi Sundsvall. Ett lag som vi av hävd har otroligt svårt att vinna mot. Ska vi då äntligen lyckas ta en seger? Det är frågan det. Huvaligen. Det vankas tider av mörker och elände.

Vad kan man då säga om dagens match mot Bofors? Tja, man kan nog säga att vi inte var med i matchen. Bofors ägde oss från första stund. De dikterade villkoren på isen. De bestämde vad som skulle hända. Genom att alltid vara samlade i försvarsspelet och där spela enkelt och resolut lyckades vi aldrig skapa press i deras zon.  Vi fick aldrig mer än en chans innan pucken försvann ut i mittzon igen. När vi själva skulle starta anfall fanns det ingen is att spela på för det var Boforsare överallt. Genom aggressiv skridskoåkning stängde de av mittzonen effektivt. Våra backar hade stora problem idag. De fick inte en lugn stund. Inte tid att behandla pucken för att sätta upp spelet framåt.

Länge trodde jag att vi, trots allt, skulle få chansen att klippa in ett kvitteringsmål. Hade vi gjort det kunde matchen svängt över till vår fördel. Visst hade vi några chanser i tredje perioden men detta var kvällen när inget gick vår väg. Istället lyckades Bofors sänka oss genom sitt 2 - 0 mål i boxplay. Ett märkligt mål på sitt sätt. Thomas Mitell försökte ta ned pucken på tennis på offensiva blå. Det lyckades han med, på något vis. Problemet var bara att han inte såg var pucken landade! Den landade nämligen precis bakom hans rygg. Den som uppfattade detta var givetvis en Boforsspelare som enkelt kunde snappa upp pucken och fick fri gata mot en övergiven Sperrle. Där tog det slut denna gång.

Gjorde vi en dålig match eller var Bofors väldigt bra? Det var nog en kombination. Bofors gjorde oss dåliga. Genom intensivt arbete över hela isen lyckades de hela tiden stänga av alla vägar fram för oss. Vi såg otroligt sega och initiativlösa ut genom hela matchen. Men förklaringen kan helt enkelt vara att Bofors gjorde oss just sega och initiativlösa...

Så det är bara att ta av hatten och gratulera Bofors till en mycket väl genomförd match. Vi själva fick något att tänka på. 

(känner att detta mitt inlägg är precis lika segt och initiativlöst som Gulsvart uppträdde idag. Men det är säkert Bofors fel)




1 kommentar:

  1. Segt och initiativlöst måhända men inte desto mindre mycket läsvärt och underhållande. Första stycket har jag läst om flera gånger bara för att det var så lustigt. Med tanke på läget i Ängelholm en bit in i tredje så kanske man kan räkna med ett liknande inlägg senare i kväll...?

    SvaraRadera