Rakare...

Om vi spelar rakare kan vi kanske lyfta igen?

Får man be om lite rakare nu? Lite mer rakt på. Mer rakt på saken så att säga. Tycker Gulsvart ska minimera sina utflykter i sarghörnen borta mot Troja. Skicka in gummit i mitten - typ. Det är där det händer, mig veterligen. Finns några spelare i laget som fortfarande väljer bort att ta steget in i den heta zonen. Vad är det de säger, de där hockeyexperterna? Jo, att spelare väljer "bekvämlighetszoner" på isen. Kan ligga något i det. Det är säkert mysigt att undvika ställen där det gör ont. Tyvärr är det det onda man måste ta för att få njuta av det goda. Den som är beredd att få sig en smäll, gör sig besväret att besvära motståndaren, kan belönas för - besväret. Det är nästan osvuret. 

Ta en spelare som Jonte Berg. Det var länge sedan nu som han taxade in i den där otrygga zonen som kostar på. Den mitt framför motståndarmålvakten. Mest väljer han att landa i ett hörn. Det är bekvämare. Där är det lugnt och skönt. Där kan man andas fritt och ha det bra. Gott om plats oftast. Tyvärr skapar det inte mycket dramatik i matchen. Egentligen skapar det ingenting. Det är ett alibispel typ "titta vad duktig jag är som tog in pucken i zonen" men "nu får någon annan ta över". Vet inte hur många gånger jag sett Jonte kommande ångande genom mittzon för att sedan slå av på åkningen när han passerat motståndarnas blålinje. Vid flera tillfällen har det rört sig om man man situationer där det funnits möjlighet att utmana. Men icke. Ständigt detta flackande ut mot sarg och hörn. Bort från det onda...

Det är banne mig synd och skam. Nu är inte Jonte ensam om detta beteende. Tyvärr är det för många i Gulsvart som inte "kör rakt in i skiten" för att uttrycka mig i klarspråk. Vår eminenta L.Ö.K -formation har hamnat i samma fälla. De snirklar, trixar, passar och gör det rätt snyggt överlag men det där allra sista saknas. Det där distinkta "nu ska puckjävlen in". Det är lite väl artigt över det hela. Efter avslut vill man gärna se en hårdare forcering för att trycka dit eventuella returer. In med näsan i det onda...

Vi ska inte glömma bort att ishockey egentligen, i grunden, är ett ytterst okomplicerat spel. Med hjälp av okunniga tränare kan man visserligen krångla till allt men faktum kvarstår - spelets idé är trivial i sin utformning. Det handlar om att få pucken mot mål! Så ofta som möjligt. Helst när inte motståndarna är redo. Ännu hellre när inte målvakten är beredd. Min tes är därför att man ska skjuta mot mål - ofta. Både högt och lågt. Från alla håll och kanter. Allt för att förbrylla och försvåra för motståndarna. Numera får jag ibland en känsla av att våra spelare istället inväntar ett läge att avfyra bössan där målvakten är beredd. Så ser det faktiskt ut emellanåt. Det är dumt, tycker jag!

Vore jag tränare hade min filosofi varit följande: "Skjut som fan, in i smeten, skyffla in alla lösa".  Måste man säga mer?