15 januari 2012

Boxplay

Vi är inte bra! Vi bjuder på för många mål i vårt eget boxplay. Det kan vara den lilla detaljen som gör att vi inte längre vinner lika regelbundet som tidigare. Vår poängskörd senaste åtta(8) matcherna är ynka nio(9) poäng. Det imponerar inte. I början av säsongen gjorde det inte så mycket att vi drog på oss några utvisningar. För det mesta red vi ut stormen. Sedan var det bara att gå till anfall igen. Nu är det annorlunda. Och jag tror mig ha hittat pudelns kärna i denna problematik. Jag tycker mig förstå varför vi har så förtvivlat svårt att freda oss numera i boxen.

Det handlar mycket om - tekningar. Vi förlorar så förbaskat många tekningar i egen zon. Gör man det dessutom i boxplay blir det väldigt jobbigt att freda sig, att stå emot. I senaste matchen mot Mora vann exempelvis Marcus Söderqvist endast fyra(4) av tretton(13) tekningar. Under det långa boxplayet mot Mora kändes det som om vi förlorade varje tekning!

Hur ser då statistiken ut för våra centrar när det gäller tekningar:
William Karlsson 52%
Marcus Kinisjärvi 50%
Marcus Ljungh 47%
Mikael Zettergren 46%
Marcus Söderqvist 38%

Vi ligger på elfte(11) plats i boxplaystatistiken med 78,9%.

Man kan säga att allt hänger ihop. Oavsett vem som tekar är sannolikheten ganska stor att motståndarna vinner pucken och kan sätta upp sitt spel. Om och om igen. Det är inte roligt. 

Leksand, som toppar denna statistik, har fantastiska 89.04%. De kan med andra ord ta några tvåminutare utan att få panik. Det märkliga med Leksand är att man är så duktiga i boxplay trots att man bara har en spelare som tekar bra - Gabriel Karlsson på 57,8%.  I deras fall tycks det inte spela någon roll om de förlorar  tekningar. Deras backar fixar biffen i alla fall. 

Skillnaden mellan oss och Leksand är troligen att deras backar är duktigare i denna spelform. De har några pjäser där bak, med Timander i spetsen, som är ruskigt stabila. Stora och starka. 

Men för vår del gäller framför allt att börja vinna fler tekningar. Både offensivt och defensivt. Behovet av en center som går in och vinner tekningar i kritiska lägen kan inte nog betonas. Just nu har vi inte någon sådan pjäs att sätta in. Sedan återstår resten - förstås. Vi måste få tillbaka den aggressivitet som vi tidigare hade i boxplay. Balansen mellan att avvakta och stöta. Numera känns det som om vår box "bara" ställer upp sig och hoppas på det bästa....

Nog om detta....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar