Västerås - Skellefteå 1-2(str)

Det blev som en liten seger trots förlusten. Att spela oavgjort mot förra säsongens SM-finalist Skellefteå är inget att skämmas för. Snarare tvärtom. Stolt ska man vara som Gulsvart. Visst var Skellefteå det bättre laget genomgående i alla tre perioder men ett ivrigt kämpande hemmalag hade gett sig den på att inte bjuda på någonting. I brist på annat så duger det bra att kämpa väl. Och det gjorde sannerligen Gulsvart denna kväll. Våra egna anfall var sällsynta och kortlivade. Vi fick mest ägna oss att freda den egna zonen.

En kul(!) detalj var det som inträffade efter att matchen blåstes av för tre perioder vid ställningen 1-1. Alla på läktaren förväntade sig den obligatoriska förlängningen med efterföljande straffar, men, tji fick vi! Istället meddelade speakern att matchen skulle avgöras direkt på - straffar! Där kände man sig snuvad. Men nu vet jag varför! Hittade svaret här:

Kan man då utdela någon spelarkritik efter denna match? Kanske. Ska försöka:
+ Niclas Lundgren fortsatt stabil defensivt, rensar och håller undan.
+ Jonas Emmerdahl skicklig med puck och klubba, rörlig, bra speluppfattning.

+ Broc Little visade fart, teknik, speluppfattning. Skapar på egen hand.

+ Lars Johansson i målet spelar väldigt avslappnat, enkelt, och utan åthävor.

Det var spelare som i mina ögon utmärkte sig lite mer än andra.

Spelare som jag inte såg till var Mikael Zettergren och David Lundbohm. Med tanke på att det är våra "spetsvärvningar" hade jag förväntat mig mer från deras händer och fötter.

Nu ska jag fundera till i morgon och återkomma med en mer genomtänkt(!) analys av matchen:)