Heja Västerås!

Tack för matchen Masar! Det var en jämn, tuff, tillställning där det ena laget vann. Som matchen utvecklade sig är denna Blogg synnerligen nöjd med en poäng. En poäng är trots allt mer än ingen poäng alls. Och dessutom var denna poäng oerhört svår att erövra. Leksand gjorde en mycket bra bortamatch och var precis så där äckligt disciplinerade man måste vara då man möter ett lag som har lite vind i seglen. Leksand satte ut rejäla bommar och stängde av de flesta tillfartsleder mot den egna zonen. Än värre var det då våra tappra lirare försökte vika av in mot målområdet. Där var det både stängt, igenbommat, och försåtsminerat. Stora, elaka, starka LIF-backar lyfte bort våra, för dagen, lättviktiga spelare utan större ansträngning.

Det var lite som David mot Goliat framför LIF-kassen denna gång. Vi rådde inte på. Vi saknade den riktiga farten och energin som behövdes för att runda dessa väktare av den blåvita kassen. Det var då en himla tur att vår Broc Little aldrig gav upp. Momentet innan han satte kvitteringen till 1-1 blev han nämligen tillplattad av en Leksandsback som helt sonika tryckte ned lille Little i nätet bakom kassen. Där låg han som en en annan torsk och kippade efter andan. Det var därför en rätt skön revansch att just han, i spelsekvensen efteråt, fick trycka in trissan. Man kan säga att det blev LIF som torskade på det tilltaget. Så ska en not dras..

MATCHFAKTA

Västerås–Leksand 1–2
(0–0, 0–1, 1–0, 0–0, 0–1)
Andra perioden: 0–1 (13.06) Mattias Timander (Johan Ryno, Pelle Prestberg) spel fem mot fyra.
Tredje perioden: 1–1 (12.26) Broc Little (Robin Nilsson, Peter Öberg).
Straffmål: 1–2 Pelle Prestberg.
Skott: 25–23 (7–9, 7–6, 11–7, 0–0, 0–1).
Domare: Mikael Lindqvist, Järfälla.
Publik: 5 169.