 |
| Lars Johansson - som en klippa! |
Västerås - Skellefteå 1-2(str)
Så har man fått fundera en tid över gårdagens möte med Skellefteå AIK. I sanning är det faktiskt oerhört svårt att dra några slutsatser efter denna enda match. Gick Skellefteå för fullt? Gick Gulsvart för fullt? Var det inte lite väl mycket "vänskapsmatch" över det hela. Tyckte mig se, vid flera tillfällen, att spelarna från respektive lag artigt avstod från att trycka in varandra i sargen. Självklart fanns det en och annan spelare i båda lagen som inte riktigt ställde upp på denna fromma form av ishockey. I Gulsvart sågs Marcus "Messy" Jonsson bryta mot denna etikett för kvällen. Han körde helt enkelt över det som fanns att köra över. "No pardon" - typ! Friskt och frejdigt såsom den yngling han är. Kanske han kan snäppa upp sig denna säsong och bli mer konstruktiv med puck och klubba. Då har vi en riktigt härlig "powerforward" att njuta av....
Lagspelet
Något som gladde mig i denna match var Gulsvarts förmåga att stänga mittzonen. Genom aggressiv skridskoåkning, mycket rörelse, och ett väl sammanhållet lag tvingades Skellefteå, gång på gång, vända och börja om när de skulle gå till anfall. Stundom var det som en Gulsvart vägg där ingen SAIK:are tilläts passera med puck under kontroll. Det var helt enkelt formidabelt bra. Självklart blev det tyngre, allt som matchklockan tickade, att hålla upp den frenesi som var nödvändig i detta uppoffrande spel. Men som sagt var - lagspelet såg väldigt bra ut. Som ett piano banne mig - välstämt...
Något som gladde mig i denna match var Gulsvarts förmåga att stänga mittzonen. Genom aggressiv skridskoåkning, mycket rörelse, och ett väl sammanhållet lag tvingades Skellefteå, gång på gång, vända och börja om när de skulle gå till anfall. Stundom var det som en Gulsvart vägg där ingen SAIK:are tilläts passera med puck under kontroll. Det var helt enkelt formidabelt bra. Självklart blev det tyngre, allt som matchklockan tickade, att hålla upp den frenesi som var nödvändig i detta uppoffrande spel. Men som sagt var - lagspelet såg väldigt bra ut. Som ett piano banne mig - välstämt...
Defensiven
I egen zon tillbringade vi mycken tid i denna match. Men vad gjorde det då Gulsvart i mångt och mycket lyckades avvärja alla allvarliga attacker mot det egna målet. Allt som oftast fick SAIK:s spelare ta avslut från ogynnsamma vinklar och vrår. Ingen jävel släpptes in i slottet utan några vakna försvarare på plats. Och "gamle" Lindh såg yster ut i närkampsspelet. Så där rysligt stark och obekväm att möta som vi supportrar älskar att se. Kort sagt fanns det inte mycket att anmärka på vår defensiva besättning. Kanske att unge Niclas Lundgren åter var vårt bästa defensiva kort. Vilken kille...
Anfallet
Anfall är oftast bästa försvar. Denna kväll blev anfallen varken många eller långa. Men vad gör det? Tänk på gamle "Drillo". Han som ledde Norsk fotboll till oanade framgångar. Han predikade onyttan av att drälla med bollen. Hans motto var att så fort det någonsin gick skicka upp lädret till en anfallare. Inget tjafs med spel på mittfältet. Där görs som bekant inga mål! Lite av det mottot hade Gulsvart anammat denna kväll. Korta snabba anfall med kvicka avslut. Faktum är att vi skapade ungefär lika många skarpa chanser som Skellefteå trots att de ägde vår egen zon långa stunder. Det är med andra ord inte tiden man tillbringar i anfallszon som är avgörande. Det avgörande är vad man faktiskt skapar...
I egen zon tillbringade vi mycken tid i denna match. Men vad gjorde det då Gulsvart i mångt och mycket lyckades avvärja alla allvarliga attacker mot det egna målet. Allt som oftast fick SAIK:s spelare ta avslut från ogynnsamma vinklar och vrår. Ingen jävel släpptes in i slottet utan några vakna försvarare på plats. Och "gamle" Lindh såg yster ut i närkampsspelet. Så där rysligt stark och obekväm att möta som vi supportrar älskar att se. Kort sagt fanns det inte mycket att anmärka på vår defensiva besättning. Kanske att unge Niclas Lundgren åter var vårt bästa defensiva kort. Vilken kille...
Anfallet
Anfall är oftast bästa försvar. Denna kväll blev anfallen varken många eller långa. Men vad gör det? Tänk på gamle "Drillo". Han som ledde Norsk fotboll till oanade framgångar. Han predikade onyttan av att drälla med bollen. Hans motto var att så fort det någonsin gick skicka upp lädret till en anfallare. Inget tjafs med spel på mittfältet. Där görs som bekant inga mål! Lite av det mottot hade Gulsvart anammat denna kväll. Korta snabba anfall med kvicka avslut. Faktum är att vi skapade ungefär lika många skarpa chanser som Skellefteå trots att de ägde vår egen zon långa stunder. Det är med andra ord inte tiden man tillbringar i anfallszon som är avgörande. Det avgörande är vad man faktiskt skapar...
- Och sedan hade vi Broc Little. Den killen är BRA!
Burväktaren
Och så - längst bak - en riktigt duktig målvakt. Lars Johansson. Att jämföra Johansson med Sperrle är som att jämföra en Stenstaty från Påskön med en sprattelgubbe(En sån där man drar i ett snöre, i skrevet, ni vet!) Där Sperrle är utåtagerande, där står Johansson stadigt som klippan. Där Sperrle utmanar och provocerar, där inväntar Johansson lugnt skyttens första drag. Två helt olika målvaktsstilar. Den ena nödvändigtvis inte sämre än den andra. Men ibland ser det bara så oförskämt enkelt ut när Lars Johansson räddar skotten. För mig räcker det bra...
Och så - längst bak - en riktigt duktig målvakt. Lars Johansson. Att jämföra Johansson med Sperrle är som att jämföra en Stenstaty från Påskön med en sprattelgubbe(En sån där man drar i ett snöre, i skrevet, ni vet!) Där Sperrle är utåtagerande, där står Johansson stadigt som klippan. Där Sperrle utmanar och provocerar, där inväntar Johansson lugnt skyttens första drag. Två helt olika målvaktsstilar. Den ena nödvändigtvis inte sämre än den andra. Men ibland ser det bara så oförskämt enkelt ut när Lars Johansson räddar skotten. För mig räcker det bra...
Summerar man matchen så var det framför allt LAGSPELET utan puck, över hela isen, som imponerade mest på mig. Jädrar i min lilla låda vad Gulsvart åker skridskor. Kan bli en kul säsong...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar