Västerås - Leksand 2-1

Segt, segt, segt...

Seger. Bra. Men i övrigt en mycket, i alla fall långa stunder, mycket blek insats av Gulsvart. Leksand kom ut piggt, fartigt, ivrigt, och gjorde lite som de ville på isen. De gjorde det mesta rätt utom det allra viktigaste - nämligen mål. Just den där lilla detaljen som är nog så viktig. Jag stod länge och väntade på att Leksand skulle få in första pucken och därmed tvingas bevittna ännu en förlust mot Dalmasarna. Men(idrotten äro outgrundlig) efter första perioden, där vi inte hade många rätt, stod det två mål mot noll på resultattavlan!

Vad hände - egentligen? Tja. Två turliga attacker resulterade i mål. Visst var det en läcker styrning av William Karlsson fram till 1- 0. Men mycket tur! Och visst var det roligt att Marcus Jonsson fick göra mål, men återigen, en hel vagnslast med tur. En mycket mycket märklig sargstuds gav Marcus öppet mål. Tur! Men utöver det fanns det inte mycket i det offensiva spelet att yvas över. 

- Det såg segt, segt, segt, ut på många håll och kanter. Gulsvart hade stora problem att hitta sina positioner i egen zon, i mittzon, i anfallszon. Banne mig om de inte hade svårt att hitta rätt i det egna avbytarbåset!

Min gode vän, och mångåriga följeslagare, som såg alla matcher i Clas Olsson Cup suckade tungt och undrade var "spelet" tagit vägen! Han hävdade att all den fart, fläkt och intensitet som laget visat upp då var som bortblåst nu!

- Man kan säga att vi stod och suckade ikapp långa stunder inför åsynen av ett Gulsvart som gick i otakt.

Visserligen ryckte Gulsvart upp sig, en aning, i andra perioden och kunde skapa lite tryck i Leksands zon. I den tredje perioden kroknade Leksand rejält och såg ut att längta bort, hem, eller till den förestående premiären. Gulsvart kunde tämligen enkelt hålla undan Leksands allt lamare attacker och defilera hem denna seger. Låt vara att ett visst fummel på slutet bjöd in masarna när det fick peta in en reducering. Men ärligt talat var de aldrig riktigt nära att komma ifatt. Så det så..

Nej, detta var ingen höjdare. Många spelare gav anonyma klubben ett ansikte denna kväll. Personligen trodde jag spelarna skulle komma ut halvvilda i ivern att göra ett riktigt bra avtryck, avstamp, inför den stundande premiären borta mot Troja. Men så bidde det inte. Det bidde istället lamt, tungt, svårt, jobbigt, segt, och allmänt förvirrat...

Men, vi vann ju! Borde då inte jag skutta runt och vifta lyriskt med fanan, blåsa i trumpeten, kasta konfetti på katten, svinga en bägare med grabbarna, och rista in "ES - här kommer vi" i pannan! Nehej. Stopp och belägg. Med samma usla inställning borta mot Troja i premiären lär det inte bli många poäng med hem i bagaget. Sanna mina ord.

Men, säger man inte att ett dåligt genrep är bra? Snick-snack! Det överlåter vi till Leksand att säga. Trots allt var de förlorarna denna kväll - men de var det bättre laget. Gissar att även de har en hel del att gräma sig över. Framför allt: Vem är Johan Ryno! Denna underbara lirare som kan trollbinda en publik med sina konster. Han utmärkte sig en gång denna match då han tog en klantig utvisning i offensiv zon och det, mina vänner, är ett trist men också utmärkande drag för denne spelare. Han är rent ut sagt riktigt klantig ibland..

Fanns det inget som var bra då - i denna match? Jo men visst. 

- Målvaktsspelet är fortsatt bra. 

- Defensiven ser onekligen stabil ut. 

- Niclas Lundgren gick på en förarglig tunnel i inledningen av matchen - i övrigt klockren!

- Jonas Emmerdahl rörlig och fin i backspelet och fina pass.

- Robin Nilsson fin med pucken, några snygga dragningar vid offensiva blå.

- Tomas Mitell i det närmaste felfri. Har han inte blivit snabbare på rören?

- Per Helmersson, såg rapp och beslutsam ut. Lovande!

Hur gick det då för våra "spetsvärvningar"? Så där, vill jag säga. Men inte mer. Och knappt det.

- Mikael Zettergren hade inte många rätt i denna match. Åker, åker, åker, pust, åker och  åker men sedan händer inget mer. En ny Kalle Olsson?

- David Lundbohm. Ett skott i ribban! Mer, mycket mer, måste till. Ser han inte väldigt seg ut på rören?

- Kenneth Bergqvist. Hm. Hm. Var han med?

Matchens bubblare:
- Marcus Jonsson. Såg väldigt pigg och alert ut. Mycket bra fart på rören och en strålande arbetsinsats i varje byte.

- Viktor Mårtensson. Har han kommit på något? Tre gånger drog han iväg skott mot mål från sarghörnet, bakom förlängda mållinjen! Vad vet han om de fysikaliska lagarna som inte vi vet? Försöker han valla in pucken via  målvaktens rygg? Såg lite lustigt ut..
- Marcus Ljungh. Han ÄR bra - även när han har en sämre dag.

Så där! Nu har jag fått gnälla av mig. Nu är det står det fritt för alla att komma med synpunkter om hur fel jag har och hur bra Gulsvart är :)