Leksand - igen!

Börjar kännas tjatigt detta. Har vi inte redan stökat undan matcherna mot dem denna säsong? Hur var det nu. Först spelade vi bra och då förlorade vi. Sedan spelade vi dåligt, och då vann vi! Frågan är då vilken taktik vi ska använda oss av i morgondagens batalj? Ska vi snällt lämna över taktpinnen till gästerna och låta dem åka kors och tvärs efter behag. Låta dem leka av sig, trötta ut sig lite, för att sedan stänka in en pyts eller två. Bara så där - typ. Det skulle kännas rätt gott. Men med Leksand vet man aldrig. De har det i blodet. Eller får det i bröstmjölken. De har en förmåga att spela bra när man allra minst anar det. 

Kan det vara det där klubbmärket som spökar? Ett klubbmärke som ställer krav på prestation och person och som andas anor in i medeltiden, nästan. Lägg därtill alla smygleksingar som nu kommer ut ur sina garderober. De som döljer sin klubbtillhörighet inför anhöriga tills matchdagar som denna. Då rotar de i sina gömmor och vädrar ur gammal lump. Frasiga blåvita schalar och loppbitna dito tröjor plockas fram och hängs på. Allt inför ögonen på tårögda barn och oförstående fruar. Sedan tågar de på led mot arenan för att sälla sig till sina artfränder.

Nu är det dock allmänt bekant att det är lite problem med ledarskapet i LIF. Vem är det som bestämmer i båset, på bussen, på isen? Salo har sitt finger med i det mesta, nämligen! Tränarparet, eller trojkan, eller trion, eller vad det nu är, har ögonen på sig. Deras förmåga att dirigera sina trupper har inte rönt någon större uppskattning bland supportrar.  De anses odugliga, okunniga, okänsliga och allt i övrigt som börjar på "o". Bara att välja och vraka..

Finns det då någon förväntad matchbild? Självklart. Det kan gå hur som helst. När som helst. Var som helst. Man vet aldrig när den dyker upp - matchbilden. En del matchbilder får man som bekant se först efter matchen...

Kommer då vår L.Ö.K fira nya triumfer? Svårt att sia om. Deras utdelning fram till nu har varit närmast makalös under försäsong och inledande seriespel. Det känns som att även de kan få en dag på jobbet där det tar lite emot. De kanske känner sig lite - avskalade..

Powerplay har fram till nu varit så bra att man nästan skäms. Får man vara så bra, har bloggen tänkt! Är inte det lite orättvist mot de andra, tänker man. Blir inte de väldigt ledsna om vi gör mål, på mål, på mål när de har en man kort? En man kort? Vad menar man med det? Två spelare är två meter och den tredje är kortare. Är man då en man kort? Det där får bloggen ta och försöka bena ut.

- Med Broc Little på isen är även vi en man kort - ständigt!

Nej, nu får det räcka med trams. Nu går vi ut och kör över Masarna. Mosar dem. Plattar till. Sedan kan vi, efteråt, visa vår sympati. Det är ju som bekant väldigt lätt att känna empati med förlorare...

God Natt!