Vinst!

4 - 2

Där satt den! En skön hemmaseger, en nödvändig seger, ja rent av en livsviktig seger. Efter två mindre lyckosamma matcher kunde så gulsvart bärga tre sköna poäng mot ett för dagen välspelande men uddlöst MIF. Det ska dock erkännas att Malmö även stod för en del hårresande misstag som gav oss ett målförsprång som räckte ända fram till slutsignalen.

Första perioden hinner knapp börja innan Västerås bjuds på en spelvändning, kommer två mot en, och hänger in 1- 0 genom vår sniper Fleury. Snyggt och kliniskt avslutat på passning från Dennis Rasmussen. Någon minut senare utbröt ett handgemäng mellan MIF-backen Patrik Hersley och hemmasonen V. Mårtensson. En batalj som utmynnade i matchstraff för bägge kombantanterna. Ett straff som i mina ögon inte på något sätt står i proportion till brottet. Detta var mest ett viftande med nävarna i tomma luften.

Personligen tycker jag det hela var ganska onödigt av Viktor Mårtensson. Visst, det ser lite lattjo ut, och publiken jublar åt eländet, men ska sanningen fram är det bättre om den gode Mårtensson väljer sina tillfällen lite bättre. Ska han ta en fight är det bättre att göra det när laget kört fast, hamnat på rygg, och behöver väckas upp.

Under stora delar i inledningen av perioden fick Västerås spela powerplay. Både fem mot fyra och fem mot tre. Självklart skulle matchen ha "dödats" redan där. Malmö var griniga, ur balans, och på väg att helt tappa fokus och matchen. Tyvärr var powerplayspelet riktigt dåligt. Där finns mycket att jobba på.

Som tur för oss kunde vi göra ytterligare två mål genom snabba spelvändningar från egen blå och hänga in både 2 - 0 (Kalle Olsson) och 3 - 0(Rasmussen). Ett resultat som inte helt speglade spelet på isen.

****

Period två var riktigt dålig från de gulsvarta. Fram till tolfte minuten var det Malmö som ständigt vann puck över hela banan. Gulsvart tappade, drällde, och ställde till det för sig. Att inte Malmö lyckades trycka in en reduceringspuck får tillskrivas tre saker:

- Ett uppoffrade spel i egen zon, bra målvaktspel, samt Malmös uddlöshet!

I slutfasen av perioden stack dock gulsvart upp, lyckades sätta press i anfallszon, och skapade flera briljanta möjligheter att utöka ledningen.

Känslan fram till nu var att Malmö var duktiga på att hålla puck i anfallszon, men skapade inga riktigt bra chanser! När gulsvart väl kom in i anfallszon lyckades de förvånansvärt ofta komma till riktigt bra avslut!

****

Tredje och sista perioden såg ut som den andra. Malmö var tvungna att gå fram ännu mer på chans för att få ett efterlängtat reduceringsmål. Samma visa. De snurrade, åkte, passade, men hade fasligt svårt att komma till bra avslut. Återigen var det ett heroiskt kämpade gulsvart som fick klubbor, en skridsko eller ett benskydd i vägen för skott och passningar från MIF:arnas klubbor.

Självklart kommer 4 - 0 till Västerås som ett "feladresserat" brev på posten. Malmö ska bygga upp spel i egen zon, blir stressade, tappar puck, och vips skapar gulsvart en, två, tre chanser av ingenting och plötsligt står vårt senaste nyförvärv, McGrath, som målskytt. Tjopp, sa det bara! Trissan ur liten vinkel rakt upp i nättaket!

Resten av perioden blev mest av akademisk karaktär. Malmö lyckades peta in två snygga mål men på det stora hela kändes det rätt stabilt. En skön trepoängare bärgad och lördagskvällen räddad!

Tack för det gulsvart!

- I mitt nästa inlägg ska jag ge min syn på det som var bra, mindre bra samt rent ut sagt dåligt och självklart lite spelarkritik!