Jag är kluven!

Leksand - Västerås 4-3

Jag är oerhört kluven till hur man ska hantera resultat i träningsmatcher. Å ena sidan vill man givetvis att det egna laget ska vinna och skaffa sig självförtroende. Å andra sidan är det viktigt att en tränare får möjlighet att testa spelare och uppställningar inför premiären. Har man ett riktigt bra material, eller en trupp med stor kontinuitet, kan kanske dessa två saker förenas till klang och jubel. Man klarar av att testa och samtidigt vinna.

Ser man till hur en försäsong ser ut för ett genomsnittlig lag, både i allsvenskan och Elitserien, framgår det tydligt att väldigt få lag har en rak formkurva med idel segrar. Tvärtom så kan det gunga och svaja rejält från match till match.

Jag har följt de flesta lagens träningsmatcher, både i AS och ES, denna höst och det finns bara ett lag som visar riktig stabilitet och det är - HV71. De lyckas i match efter match, oavsett motstånd, hålla en extrem hög prestationsnivå och vinner för det allra mesta. Men de är ett stort undantag. Alla övriga lag tenderar till att varva godkända insatser med rena ”kalkonmatcher”.

Vad kan man då dra för slutsats av detta? Ja, inte vet jag. Det enda jag vet är att vi supportrar är oerhört splittrade i vår förhållning till träningsmatcher. Vissa av oss vill se resultat direkt, annars kommer sågen fram, medan andra har större tålamod.

Jag befinner mig själv i ett slags mellanläge. Självklart vill jag att mitt lag ska vinna varje match – helst. Men samtidigt måste jag vara realist och inse att den trupp vi har idag består av väldigt många nya spelare. Det tar sin tid att få ett kollektiv att fungera.

Därför har jag valt att inte se till resultaten utan istället sätta mitt nyfikna fokus på lagets sätt att genomföra träningsmatcherna. Hur ser de ut? Har de fart under fötterna? Ser de pigga och motiverade ut? Finns det några tänkbara formationer? Inställning?

Det är dessa parametrar som jag försöker bedöma och bära med mig inför seriestarten.

Ta dagens match mot Leksand. Leksand är alltid Leksand. Ett riktigt spöke för gulsvart. Inte en seger på mannaminne mot detta LIF. Skulle det komma en vändning idag?

Efter två perioder kändes det som vanligt. Lite modlöst och aningen hopplöst. Förbannade skit! Inte ens i en träningsmatch kan vi vara med och hota dalmasarna. Men sedan händer något. Vi vinner sista perioden med 3 - 1! Underbart, ett härligt bevis på inställning. Gulsvart vek inte ned sig. De bet ihop och kämpade ända in i kaklet. Perfekt, tack för det!

Det är sådant man vill se och höra. Det är sådant man kan ta med sig till nästa match. Det är en sådan sistaperiod som ger hoppet tillbaka. Med ens blir det lättare att andas, att leva, och genast ser man an nästa match med större tillförsikt. Vi är nog rätt bra – i alla fall!