4 oktober 2014

Det sket sig....


BIK Karlskoga - Västerås 5-2
Enligt Conny Strömberg som intervjuades i pausen efter första perioden hade man pratat om att undvika onödiga utvisningar till dagens match. Det gick så där, kan man säga. Redan efter två minuter hade vi dragit på oss två stycken och fick spela tre mot fem. Först Nick Angell för en tripping och bara tio sekunder senare Jonas Emmerdahl för en puck som flög över plexit i egen zon.

Där och då anade jag vart det skulle barka. Åt skogen. Och visst gjorde det så. Inom loppet av 37 sekunder gjorde BIK Karlskoga två mål och så var den matchen körd. Efter det kunde Karlskoga slappna av och börja spela än mer på våra misstag. 

Visserligen lyckades Conny Strömberg reducera via ett pp efter dryga sexton minuter men det var mer frukten av ren tur än ett välordnat powerplay. Förutom reduceringen hade vi fasligt svårt att överhuvudtaget skapa målchanser. Vi vann skotten i första perioden men det var inte många räddningar som var direkt kvalificerade av hemmamålvakten. Överlag såg det fortsatt ängsligt ut i spelet. Ängsligt och omständligt. Spelplanen från början var säkert att spela lite avvaktande, säkra bakåt, och försöka gå på spelvändningar. Nu blev det inte alls så pga Karlskogas tidiga mål. Det blev vi som tvingades kliva fram och Karlskoga som kunde leta spelvändningar.


I den andra perioden kunde BIK kruta in två mål till och gå fram till en betryggande 4-1 ledning. Förutom dessa mål hade de en handfull lägen två mot ett som de brände. Vi hade fortsatt oerhört svårt att få någon ordning på offensiven. Allt gick så långsamt. Våra forwards fick hela tiden vända upp mot fem BIK-spelare som enkelt kunde bromsa ned våra anfallsförsök. Handlingsförlamning överlag, skulle jag vilja säga. 

Den tredje perioden blev en ren transportsträcka för BIK. Trots en tidig reducering i början av perioden där Conny Strömberg kunde vispa in pucken till 2-4 i vårt powerplay ville det sig inte. Vi fick efter målet flera chanser i pp men krutet var för torrt denna gång, också.

Återigen fick jag uppleva hur motståndarlaget enkelt spelade sig ur vår press och genom mittzon. Än en gång fick jag samma märkliga känsla av att vi inte kunde matcha våra motståndares skridskoåkning. Där BIK:s forwards flög fram på lätta skär fick våra spelare kämpa som om de hade motvind. Kraftig motvind!

Att vi tog ut målvakten för att försöka gå ifatt kändes mest som en alibi-handling denna gång. Det fanns varken kunnande eller energi denna kväll för att verkligen hota BIK. Som lök på laxen så kunde självklart Carl Berglund skicka pucken i tomt mål och spika förlusten till 2-5.

Det som är oroväckande är att varken Karlskrona i tisdags, eller Karlskoga idag, imponerade spelmässigt på mig. Det gör förlusterna ännu tyngre. Vi är helt enkelt ruskigt dåliga just nu. Vi är precis så dåliga som tabellen visar. Ett faktum som jag med vämjelse måste ta till mig och acceptera. Vi är, just nu, ett bottengäng!

- BIK Karlskoga var inte så bra som de kan vara men det räckte mer än väl denna gång. De vann ytterst välförtjänt.

I nästa inlägg ska jag försöka mig på något mycket svårt. Då ska bloggen, i all sin skröplighet, försöka analysera vad som egentligen är på tok....


Dagens ljusglimtar:
- Conny Strömberg gjorde två mål!
- Jonte Berg gjorde en godkänd insats!
- Broc Montpetit åker skridskor och skapar chanser!

Uppdaterat:
Som det påpekas i kommentarerna nedan så var även Robert Lantosi en ljusglimt i matchen mot BIK Karlskoga. Något som även Håkan Södergren noterade under matchen.




8 kommentarer:

  1. Och Lantosi var bra. Har trott att McGrath ska komma igång ända sen förr kvalserien, men nu tvivlar jag på att han har poängmaskineriet i sej...Filander är nog alldeles för oerfaren för att ha en chans att kunna ta VIK ur det här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om att Lantosi gjorde en bara insats. Glömde helt enkelt bort honom när jag skrev inlägget...

      Radera
  2. En detalj jag la märke till va att vi inte sköt på glidande puck, utan försökte lägga den till rätta o SEN sköt. Man tvekade på nåt sätt o ta chanserna när dom kom. Som att timingen inte finns där. Man måste ju nypa till direkt vid en sidledsförflyttning för att målvakten inte ska hinna med..en liten detalj vara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En nog så viktig detalj. En annan, på samma tema, uppmärksammades av Håkan Södergren under match. Alla spelare i laget har en tendens att hantera pucken lite för länge pga osäkerhet. Det drar ned tempot.

      Radera
  3. Jag tycker också att Lantosi bör framhållas som ett ljus i allt elände...Känns helt overkligt hur VIK presterar nu. Vi kanske levde mer på försvarsdisciplinen och brunkarna än vi ville inse. Vi kanske inte klarar av att föra en match, få snabba uppspel och snabba spelvändningar med detta lag och dessa tränare? (Hemska tanke)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Därför otroligt viktigt att snabbt hitta ett spel, en matchplan, som spelarna kan hålla sig till. En matchplan som passar de spelare vi har.

      Radera
  4. NJs har ju fått beröm för sin magkänsla med att kunna hitta bra spelare billigt från Nordamerika. Han har ju onekligen lyckats med det många gånger. MEN.
    LAGET lyckas aldrig när det gäller. Det är ju ändå det som räknas. Samma sak varje år. Och i år va ju hypen värre än nånsin med Bli VIKtig o allt. Nä, jag håller och kommer fortsätta att hålla på vik, men kommer vi någonsin få komma till SHL? Jag tror tyvärr det här var sista säsongen för o göra det och byter man inte tränare och några underpresterande, högavlönade spelare fort, så seglar sista tillstymmelsen av chans iväg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du fångar problematiken i ett nötskal. NJ har ännu inte lyckats hitta de spelare, de karaktärer, som växer och visar vägen när det verkligen gäller. Gemensam nämnare för vårt deltagande i Kvalserien har varit - mättnad. Våra krafter har tagit slut i strävandet att nå KS. När vi väl varit där har ingen spelare klivit fram som man kunde önska...

      Radera