20 oktober 2013

Kom igen Gulsvart, kom igen!

Mosa Rögle!



Det finns dagar av regn, det finns dagar med storm, det finns styv kuling och motvind i motlut. Ibland är livet en plågsam vandring på törnbeströdd stig och själv är man utan skor. VIK Västerås HK har vinglat och krånglat sig fram i årets seriespel. Utan riktiga linjer, tydliga roller, eller vägvinnade spel. Det har varit upp och ned, fram och tillbaka, och ingenting alls i en salig blandning. 

De senaste två - tre - fyra matcherna har det mesta pekat och spretat åt alla håll. 

- Mot Troja hemma hade vi periodvis ordnat spel!
- Mot Mora borta överlevde vi med nöd och näppe!
- Mot SSK hemma fanns det både och, men inte samtidigt!
- Mot Almtuna borta - var det mesta - borta!

Trots att jag följt Gulsvart i så många år, sett hundratals matcher, har jag oerhört svårt att fånga upp, ringa in, vad det är som gör att det enkla tycks bli så svårt. När man ser etablerade, välutbildade, skickliga ishockeyspelare göra så många enkla misstag blir man minst sagt - förbryllad. 

Ishockey är i grunden ett simpelt spel. En klubba, en puck, ett par skridskor. Ett mål och en målvakt. Åker man snabbt kommer man fram snabbt. Skjuter man mot mål är chansen stor att det blir mål. Skjuter man utanför mål minskar möjligheten att göra mål. Skjuter man inte alls är det jävligt svårt att göra mål. Träffar man en motståndare med sitt skott kan man alltid hoppas han får ont. Då gjorde det skottet i alla fall en viss nytta.

Om jag vore tränare skulle jag därför uppmuntra mina adepter till att skjuta ofta. Gärna hårt. Omväxlande luriga skott. Ett och annat tungt skott går också bra. Eller ett snabbt. Backhand eller forehand, slagskott, dragskott, handledsskott spelar ingen roll. Skott som skott. 

Självklart vet alla spelare om detta. Dummare är de inte. Så varför skjuter de inte oftare? Troligen för att de vill "överlista" målvakten. Genom att inte skjuta blir förstås målvakten fundersam. Och i bästa fall lite osäker. Man ska ju inte "värma upp" motståndarmålvakten "så han kommer in i matchen". Kanske är de så spelarna tänker? Kanske är det av den anledningen man skjuter mer sparsamt. När målvakten minst anar det. Luriga skott, som sagt. Eller kan det vara så illa att dagens moderna klubbor inte tål hur många skott som helst? Att det helt enkelt är en fråga om ekonomi! 

- Hur mångas skott har du skjutit med din klubba?
- Hm, få se, 34!
- Jaha, då har du bara 12 kvar!
- Hur många slagskott?
- Fyra slagskott eller 12 handledare!
- Ok!

Mot Rögle önskar jag mig en kanonad mot motståndarkassen. Det skulle kännas uppfriskande. Det skulle kännas positivt. Jag skulle rent av ta det som en intäkt för att man vill göra mål. Många mål. Spelar ingen roll om målisen tar de flesta skotten. Några kommer garanterat att rulla in. Det handlar bara om matematik. Skjut tvåhundratjugosju  skott ska ni få se! Skjut från alla håll, vinklar och vrår. Det sämsta som kan hända är att målvakten tvingas blockera men då får vi ju börja om, igen, i anfallszonen. Slipper jaga hem och försvara oss hela tiden. Är det inte finurligt tänkt?

Jag är övertygad om att VIK Västerås HK kommer bjuda sin hemmapublik på en klang och jubelföreställning mot stackars Rögle BK. Målen kommer ramla in i en strid ström och efter match kommer alla unisont hävda att "detta var den stora vändpunkten".

Så blir det, banne mig. Fram med kulramen...

Krossa Rögle...


















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar