Västerås - Rögle 3-2 (str)
Tre tämligen slätstrukna perioder, spelmässigt, kulminerade med en grandios avslutning i form av Romano Penalty Shot Show! Nej, det blev ingen positiv vändning spelmässigt för mitt kära Gulsvart i denna match - heller. Det är då själva djävulen att det ska ta så lång tid att hitta någon form av bärande struktur i spelet. Ska laget behöva tiden fram till jul på sig, typ! Men, stopp och belägg, säger säkert någon nu. Det är inte nu vi ska vara bra! Jo, så är det visserligen, men att börja spela bra när tåget redan gått är inte heller någon tilltalande tanke.
Man får tacka Romano för uppvisningen i straffläggningen. En makalös kille, helt enkelt!
-----
Västerås - Timrå 1-0 (str)
Jag försöker ständigt leta efter det positiva i lagets agerande ute på isen. Letar inte sällan med både ljus och lykta. Ibland får jag till och med tillgripa förstoringsglas, minsann. Det brukar alltid att finnas ett litet frö någonstans. Ett frö som med rätt omvårdnad kan gro, växa ut, och förvandlas till något bärande. Efter matchen mot Timrå, som sannerligen inte blev någon klang och jubelföreställning, tycker jag dock det finns små tecken till en positiv förändring. Återkommer till det.
Det var en jämn match sett över tre perioder där båda lagen hade det rätt marigt att skaffa sig rejäla målchanser. Bra defensiv i bägge lägren borgade för detta. Timrå var klasser bättre än när vi mötte dem i premiären och bjöd nu inte ut sig på samma sätt genom att ta en massa dumma utvisningar. Disciplinerat spel minst sagt.
Att matchen gick till sudden och förlängning var på något vis fullständigt logiskt då bägge lagen saknade riktig spets offensivt i denna match. Att vi skulle vinna på straffar kändes dessutom alldeles självklart med tanke på att vi har Tony Romano i laget. Romano gjorde ingen besviken denna gång heller men extra roligt att både Luca Caputi och Kevin Doell satte sina straffar, dessutom både snygg och rejält. Härligt!
Tre tämligen slätstrukna perioder, spelmässigt, kulminerade med en grandios avslutning i form av Romano Penalty Shot Show! Nej, det blev ingen positiv vändning spelmässigt för mitt kära Gulsvart i denna match - heller. Det är då själva djävulen att det ska ta så lång tid att hitta någon form av bärande struktur i spelet. Ska laget behöva tiden fram till jul på sig, typ! Men, stopp och belägg, säger säkert någon nu. Det är inte nu vi ska vara bra! Jo, så är det visserligen, men att börja spela bra när tåget redan gått är inte heller någon tilltalande tanke.
Man får tacka Romano för uppvisningen i straffläggningen. En makalös kille, helt enkelt!
-----
Västerås - Timrå 1-0 (str)
Jag försöker ständigt leta efter det positiva i lagets agerande ute på isen. Letar inte sällan med både ljus och lykta. Ibland får jag till och med tillgripa förstoringsglas, minsann. Det brukar alltid att finnas ett litet frö någonstans. Ett frö som med rätt omvårdnad kan gro, växa ut, och förvandlas till något bärande. Efter matchen mot Timrå, som sannerligen inte blev någon klang och jubelföreställning, tycker jag dock det finns små tecken till en positiv förändring. Återkommer till det.
Det var en jämn match sett över tre perioder där båda lagen hade det rätt marigt att skaffa sig rejäla målchanser. Bra defensiv i bägge lägren borgade för detta. Timrå var klasser bättre än när vi mötte dem i premiären och bjöd nu inte ut sig på samma sätt genom att ta en massa dumma utvisningar. Disciplinerat spel minst sagt.
Att matchen gick till sudden och förlängning var på något vis fullständigt logiskt då bägge lagen saknade riktig spets offensivt i denna match. Att vi skulle vinna på straffar kändes dessutom alldeles självklart med tanke på att vi har Tony Romano i laget. Romano gjorde ingen besviken denna gång heller men extra roligt att både Luca Caputi och Kevin Doell satte sina straffar, dessutom både snygg och rejält. Härligt!
Summering:
- Två matcher spelat haltar betänkligt under stora delar av matcherna men där vi trots allt hittar en väg att vinna. Två poäng per match är betydligt bättre än ingen poäng. Fyra poäng på två matcher där vi inte presterar nämnvärt bra är fullt godkänt i min värld. Nu ser vi framtiden an med viss tillförsikt. Som jag nämnde tidigare tycker jag mig se små förändringar i spel och inställning som lovar bot och bättring.
Nu ska jag fila på ett inlägg där jag lyfter fram saker som talar för oss, för VIK Västerås HK, i en tid då gnället mot lagets prestation på isen nått episka höjder. Ett inlägg som inte bör läsas av gnällspikar och gnällkärringar, typ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar