19 oktober 2013

Almtuna - Västerås 6-0

Ungefär så här var vår insats...


Som sagts tidigare. Man vinner inga matcher på pappret. I alla fall inte ishockeymatcher. Möjligtvis luffarschack. Gårdagens match bort mot Almtuna i Gränbyhallen var en kollektiv uppvisning i intighet. Nåja, det fanns, och finns, alltid spelare i en trupp som oavsett läge alltid försöker göra sitt bästa. Dessas spelare blev dock utlämnade till sitt öde då de oftast befann sig mol allena på slagfältet. Tänker på spelare som Marcus Jonsson, Viktor Mårtensson, Marcus Söderqvist som bara nöter på oavsett vilken roll de får i laget, i match efter match. Sällan får de några rubriker för sitt slit. Rubriker som istället är förbehållna målskyttar och importspelare. 

Matchen mot Almtuna blev aldrig någon riktig match. Almtuna fick snabbt ett ledningsmål att gå på. Ett skott, en skymd Fransson, en styrning, och olyckan var framme direkt för Gulsvart. Precis som mot SSK hemma. Vi var inte på tårna. Inte blev det mycket bättre av att vi skänkte bort 2-0 till Almtuna i ett efterföljande powerplay. Denna gång var det Williams som fick agera back på en harmlös puck som gled ned mot egen målvakt. Trots att han var skäret före sin motståndare och bara behövde ta tag i pucken så blev det pannkaka. Almtunaspelaren lyfte bara på Williams klubba, snodde pucken, och lyckades lirka in en myra förbi/under en överraskad Jonas Fransson. 

Där ser man hur fel det blir, i flera led, om inte alla spelare gör rätt från början! Hade bara Williams åkt skridskor hela vägen, hållit i klubban, så hade det inte ens blivit farligt! Nu bjöd han in Almtunaspelaren genom sitt loja uppträdande. Dessutom grundlurades Fransson som aldrig kunde tro att Williams skulle tappa bort den pucken! 

- Där och då kände jag, framför TV:n, att det var tack och godnatt för denna gång.

Resten av denna match blev mest en uppvisning av felpass och felbeslut från Gulsvart medan Almtuna firade stora triumfer genom att spela enkelt. De använda fart., fart, och fart. På så sätt kunde de enkelt ta sig in i anfallszon och där snurra runt med visst välbehag. 

Även Almtunas 3-0 uppkom ur en situation som egentligen inte var en situation. Vi har full kontroll på pucken i egen zon. Men så lyckas vi slå en liten felpass(McArdle) och plötsligt uppstod rena kalabaliken där spelare kastade sig, ramlade över varandra, i en salig röra framför mål. Mycket hjärta, ja visst, men ingen hjärna, tyvärr. När Gulsvarts alla(!) spelare låg simmande i målgården, likt en TV-puck-hög, kunde en Almtunaspelare lirka in pucken köksvägen. Ett mål som närmast var en parodisk kopia av SSK:s 3-2 mål i ABB Arena. 

Om man tyckte att de två första perioderna var bleka från Gulsvarts sida så skulle den tredje perioden avslöja att det fanns ännu en nivå att visa upp. Nämligen nivå Fummel-fummel-i-powerplay! Vi fick tacksamt nog ett powerplay tidigt i tredje perioden och "nu vore det då själva djävulen om det inte skulle kunna bli mål" Och visst blev det mål! Två stycken i samma powerplay. Tyvärr var det Almtuna som gjorde båda målen. Det andra, 5-0, underströk att detta var Almtunas kväll. Ett skott från dålig vinkel mot en halvskymd Fransson som räddade skottet  med stöten. Men pucken levde sitt eget liv, for upp i luften, dalade ned i bakhuvudet på Fransson för att sedan, via hans rygg, studsa in i mål. 

Som om inte pinan, och förnedringen redan var total, passade Almtuna på att kruta in 6-0 på en retur som självklart gick rakt ut i gapet på en framstormande Almtunaspelare.

Det är faktiskt rätt intressant hur ett lag som haft så svårt att ta poäng, att göra mål, plötsligt får det mesta med sig. Almtuna hade före denna match inte tagit en enda trepoängare och haft mycket stolpe ut. Man kan lugnt säga att de fick en del tillbaka, retroaktivt, efter denna match. Detta är något som jag personligen tar med mig till vår match mot Rögle nästa veckan.

- Kan Almtuna få en sådan islossning så kan vi också få det - banne mig!

Om man ska försöka summera denna(märkliga) match så kan man helt kort konstatera att Almtuna gjorde många saker rätt. De åkte skridskor, de arbetade hårt, de visade massa energi. Svårare än så behöver det inte vara. Om alla i ett lag jobbar stenhårt då kommer även chanser, lägen, och mål som ett brev på posten!

- Vi får helt enkelt göra som Almtuna i fortsättningen. Åka skridskor, visa energi, och jobba stenhårt!

När det gäller spelarkritik i övrigt väljer jag att säga "pass". Man kan med fog säga att i denna match var det kollektivet som underpresterade. Tänkte återkomma med ett nytt inlägg där jag försöker ranka våra importers, och övrigas,  prestationer så här långt. 

Krossa Rögle!




2 kommentarer:

  1. Det börjar bli jobbigt att vara VIK-fan. Som tur vad hade jag mycket jobb att göra därför inte tid att åka till Uppsala igår, tur det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är sant. Men det är även sant att det är skönt med lite motgångar ibland. Då uppskattar man än mer när vinden vänder...

      Radera