Västerås - Oskarshamn 2-0

Dags att hitta en center nu - va, Va, VA?

Tack för tre sköna poäng i en match som inte kommer ihågkommas speciellt länge. En serie-lunk-match med en ganska förväntad utgång. Oskarshamn med ett rysligt dåligt bortafacit ställdes mot ett Västerås som spelat hyggligt stabilt på hemmaplan. Visst kände man viss oro för att Oskarshamn skulle komma hit och bryta sin dåliga trend. Det har hänt förr, om man säger så, att lag kommit till ABB rätt nederlagstippade men vänt hem med alla poäng i bagaget.

Matchen

Vi fick matchen som vi ville, kan man säga. Vi fick nämligen det nödvändiga första målet. När vi fått det denna säsong så har vi bärgat alla poäng. I samtliga matcher. Däremot har vi tappat poängen i de matcher vi fått första målet mot oss. Undantaget matchen mot Troja där vi med stor möda lyckades kvittera för att sedan vinna på straffar. Melodin för årets upplaga av Gulsvart är med andra ord att ta ledningen. Då känner man sig tydligen trygga och kan nyttja sin starka defensiv till att försvara sig och invänta lägen för spelvändningar. Att föra matcher är liksom inte vår grej. Inte just nu i alla fall.

Offensiven

Det har gnällts, med all rätt, på vår bristfälliga offensiv. I matchen mot Malmö och nu mot Oskarshamn kan man dock börja skönja lite mer linjer i offensiven. Det börjar helt enkelt se lite bättre ut. Vad detta beror på kan man spekulera uti. Är det ommöbleringen i alla formationer som burit frukt eller är det bara så att allt fler spelare "börjat komma igång" nu?

Uppspelen

En problematik har varit vår oförmåga att hitta vägar ur egen zon med lite fart under rören. Oftast har puckförande forward fått vända upp mot fem motståndare som redan skurit av alla åk och passningsvägar genom mittzon. Då är det lite marigt att ta sig fram. Våra backar har ansetts vara orsaken till detta dilemma då de "inte kan passa till spelare med fart". Detta är givetvis en sanning med stor modifikation. En puckförande back vill gärna se ett blad att passa till innan pucken skickas iväg. Även en nog så spelskicklig back får problem med puckleveransen om han bara ser en massa ryggar på sina medspelare. Det handlar helt enkelt om samspel, om tajming. En tajming som kanske börjat infinna sig nu. I alla fall att döma av matchen mot Oskarshamn.

Målen

Det gjordes två mål. Viktiga mål. Och de gjordes dessutom av rätt spelare. Kevin Doell, som haft det lite tungt med poängproduktionen hängde in 1-0 i spel fem mot fem. Jerry Williams fick äntligen skjuta i bra läge, i pp, och då satt 2-0 som en smäck. Man hade önskat att fler puckar trillat in. Lägen fanns det sannerligen. Men nu är det som det är. Vi gör inte många mål och får glädjas åt det lilla. 

Defensiven

Vad kan man säga? En ny nolla i kolumnen för Jonas Fransson. Visserligen hade han inte så mycket att stå i de första femtio minuterna av matchen. Men det han behövde göra gjorde han som vanligt alldeles förbaskat bra. Detta med otroligt bra understöd av ALLA spelare som i vanlig ordning blockade många skott. Här vill jag passa på att lyfta fram Hampus Larsson. Denne gänglige yngling som nu tycks spela till sig en ordinarie backplats. Suveränt genomförd match. Härligt att se.

Smällen
Tråkigt nog fick Tony Romano en elak armbåge i skallen redan i första perioden och fick utgå från matchen. Enligt olika källor har han ådragit sig en hjärnskakning och blir borta på "obestämd tid". Vi får verkligen hoppas att han kommer tillbaka å det snaraste...

Summering:

Ingen bländande ishockey men en gedigen arbetsinsats över sextio minuter. Vi tog ledningen och kunde relativt enkelt spela av matchen de sista tjugo minuterna. Ett styrkebesked på sitt sätt. Oskarshamn försökte verkligen ge sig själva chansen i tredje perioden men hade inte förmågan att dyrka upp vår defensiv. De fick som många andra lag före dem tillbringa mest tid nere i sarghörnen. 

Spelarkritik:

- Hampus Larsson +++

- Jonas Fransson +++ (Håller man nollan så..)
- Kenndal McArdle +++ (Såg riktigt rapp och pigg ut)