SSK, vadet, mustaschen och plexit!

Före..

..efter!

Västerås - SSK 2-4

Det blev ett antiklimax denna kväll i ABB Arena. Inför matchen hade jag styv i korken gått ut och tippat en bergsäker etta. En solklar och stabil hemmaseger. Så självsäker var jag i min övertygelse att jag ingick ett vad på #Twitter med supportrar till SSK. Om vi mot all förmodan skulle förlora skulle jag offra min mustasch! Och nu sitter jag här, alldeles naken i ansiktet, och kan inget annat än grämas. Mina kollegor och alla elever undrade förstås vad som hänt. "Du ser så konstigt ut, Olle"!, "Du ser så tom ut!", tyckte de. Och ungefär så kände jag mig direkt efter slutsignalen, och även idag, måste jag erkänna.

Nåja, mustaschen kommer att växa ut igen. Frågan är om laget, Gulsvart, kommer att göra detsamma? Det får definitivt inte ta lika lång tid. Redan på fredag är det match igen och då mot ett, som vanligt, svårspelat Almtuna i Gränbyhallen. 

Vad ska man då tycka om matchen mot SSK? Det fanns farhågor om att SSK skulle komma till match med vässade armbågar och gott gry. Tränarbyten brukar kunna få en kortsiktigt reaktion i en spelartrupp. Inte alls ovanligt att ett lag på dekis plötsligt hittar en väg till att vinna. Då jag själv sett SSK ganska många matcher denna säsong var jag trots allt inte speciellt orolig. Med vår stabila defensiv skulle de inte ha så mycket att hämta. Så tänkte jag i alla fall. Och det visade sig vara ett fundamentalt feltänkt. Var det något som inte var stabilt denna kväll så var det just vår defensiv!

Både 1-0 och 2-1 till SSK var riktiga blunders från vår defensiv denna kväll. Lägen som vi inte bjudit något lag denna säsong bjöd vi SSK på. Varsågoda och gör mål, typ! Och det gjorde SSK. Så dumt. Väljer, som vanligt, att inte hänga ut spelare men det var då fan vad det såg tamt och lojt ut på vissa händer och fötter i det defensiva arbetet.

Speciellt i andra perioden slet man sitt hår, inte mustasch, över alla de spelvändningar vi bjöd SSK på i vårt eget powerplay. Räknade till tre(!) spelvändningar inom någon minut varav den ena resulterade i ett straffslag för SSK. Tacksamt för oss alla lyckade dock Fransson rädda den pucken från att trilla in i nätet.

Att detta var SSK:s kväll underströks av den studs i plexiglaset som gav dem öppet mål till 3-2. Där får vaktmästarna, eller den som beställt sargen, ta på sig ansvaret. Då jag själv emellanåt undervisar i fysik vet jag att ett föremål som skjuts mot en sarg i viss vinkel alltid studsar ut från sargen i motsvarande vinkel, typ. Så inte i detta fallet. Något som grundlurade alla spelare på isen. Man kan säga att plexit stod på SSK:s sida denna kväll.

För all del får vi skylla oss själva. Föredömligt(!) klantigt spel i egen zon där en rensning från back träffade Romanos skridsko varvid pucken studsade ut till SSK:spelare som blundade och sköt pucken stenhårt en meter över målet. Egentligen helt ofarligt, trots allt, om det inte varit för den där förbannade studsen i plexit!

Kepsen

Min ständiga följeslagare "Kepsen" försökte intala mig att vi egentligen gjorde en rätt bra match men att SSK var skickliga på att förstöra vårt spel. På det örat ville jag inte lyssna. Inte denna gång. Istället muttrade jag surt om "skandal" och "domarbyte" och försökte projicera mitt misslynne på de randiga. Stå där och ge erkännande till motståndarlaget ligger inte för mig. Inte under brinnande match. Nej, då strör jag hellre salt i öppna sår och förbannar de egnas oförmåga att hantera puck och klubba. Jävla klåpare till hemmalag som inte kan ge ett lantislag som SSK på söta nöten!

Icke offensiv

Det muttras en hel del över vår avsaknad av offensiv. På många håll. Det med all rätt. Mot SSK hade vi stundtals väldigt svårt att etablera tryck när vi väl behövde det. Speciellt parodiskt blev det i den senare delen av tredje perioden. Då, när man förväntade sig ett sista ryck, en kraftsamling, en jakt på reducering, ja då såg det mest ut som pannkaka. Detta accentuerades i samband med en utvisning och chans till spel i powerplay. Då blev vi plötsligt helt handlingsförlamade, alla, samtidigt! 

Bytte några ord med en SSK:are på #twitter efter matchen. Han var självklart nöjd och tacksam över segern man sade samtidigt att " lugn, idag mötte vi ett givet kvalserielag. Ni var inte på topp ikväll, men ändå. Det luktar KS ända upp till bortastå!" Man kan ju undra vad han såg som inte jag såg! Det måste jag försöka följa upp...

Importerna

Det gnälls en del över våra importers prestationer på isen. Till viss del kan jag både förstå och hålla med i detta gnäll. Man kan inte med bästa vilja påstå att de briljerar och glänser i varje byte på isen. Inte ens Romano kan övertyga i varje byte. Till det är denna liga alldeles för bra. Se där en anledning till att inte våra importer åker runt och leker på isen med sina motståndare. Där har vi ena sidan av myntet, nämligen. Allsvenskan, den svenska andraligan, håller hög kvalitet rakt igenom. Om man tror att de importer vi har råd att värva skulle "tokdominera" så får man genast tänka om. De importer vi har var tänkta att komplettera vår trupp med speciella skills. Och det gör de. Bara att titta i deras protokoll för inspelade poäng. De är bäst i vår trupp. Bättre än alla svennar.

Det man kan gnälla över, eller irritera sig på, är deras emellanåt loja uppsyn på planen. Det kanske är en illusion men ibland ser de inte ut att jobba så hårt som man kunde önska. Den fart som många andra lag visar upp saknar vi i många avseenden. Vi ser, tyvärr, väldigt sega ut i många aktioner ute på isen. Kanske även det en illusion? Så frågan är om våra importer Williams och Caputi helt enkelt är för dåliga på rören? När det gäller Romano, Doell och McArdle finns det betydligt mer fart i buggarna. 

Ska man summera kardemumman så gör Caputi och Williams poäng som det är tänkt. Det är bra. Men man kunde önska sig att de får mer fart i sitt spel. Kanske det fattas rätt partner? Romano gör både poäng och har fart. Klart bra. McArdle kompenserar utebliva poäng med hårt arbete. Klart godkänt. Doell gör ett bra arbete som mer defensiv center. Godkänd.

Kanske är det så enkelt att det inte är importerna det är fel på. Det är alla andra! Kanske är det så enkelt som att alla andra forwards i laget måste upp en nivå, ett snäpp, för att ekvationen ska fungera! 

I vanligt ordning har jag ingen egentligen uppfattning om vad som är rätt eller fel men svamla på det går bra det. Och det tänker jag fortsätta med. Minsann....

Ja, jag var ovanligt bitter efter denna förlust. En bidragande orsak kan ha varit det vad jag ingick inför matchen. Om att raka bort mustaschen vid förlust. Så var det nog.

Nu kör vi över Almtuna!