Mora - Västerås 1-2

Så här glad var han före matchen..
Bildlänk

Vinst, igen! Hurra, hurra, hurra! Men det är då djävulen vad vi får slita i egen zon, för det mesta. Trots att vår sportchef inhandlat extra mycket offensiv spets till denna säsong kommer vi knappt ur egen zon långa stunder. I gårdagens match var det Mora som stod för 90% av fart och offensiv kraft. Desto märkligare då att vi kunde smyga upp och göra både ett och två mål. Jag blir banne mig inte klok på detta lag! 

Jag vet allvarligt talat inte längre hur jag ska förhålla mig till vårt sätt att spela och vinna matcher. Är det så här det är tänkt? Är allt snack om att vi snart ska få fart på vår offensiv bara en dimridå av Joakim Fagervall? Vill han bara invagga oss alla i någon form av falsk förhoppning? Är han en ny Lars Falk? Ni minns säkert Lars "Lasse" Falk som introducerade 1-3-1 i svensk ishockey med sitt Djurgården. Ett spelsystem som var uttänkt av Leif Boork men som Lars Falk  förfinade och kunde därmed leda Djurgården till tre raka SM-guld 1989-91. Ett spelsystem som fick många att stöna och stånka av vämjelse. Principen var att aldrig jaga puck utan istället backa hem och försöka styra sina motståndare till misstag för att därefter snabbt vända spelet och gå till anfall. Press, radio och TV skrek att Lars Falk var en "hockeymördare". Något som han, och Djurgården, struntade högaktningsfullt i. De tog sina SM-guld istället för att tjafsa med pressen.

Lite så ser spelet ut för oss just nu. Gulsvart bjuder inte på glamour, snygga kombinationer, bakom-ryggen-pass, eller briljans. Gulsvart spelar just nu otroligt, äckligt, disciplinerat för att trötta ut sina motståndare. Backar hem, stänger av, blockar skott, och letar efter vägar till en eller annan omställning. Effektivt, väldigt effektivt, men föga publikdragande. 

0-1 (tredje perioden)

Detta var precis vad som hände mot Mora. Mitt under Moras offensiv går vi till anfall. Det går inte fort. Det ser inte farligt ut. Men så, plötsligt, har vi genom två-tre pass i anfallszon hittat ett läge och pucken sitter i nätet! Målskytt Christoffer Björklund. Moras spelare såg aldrig det målet komma. De var invaggade i en falsk säkerhet. De hade tillbringat så liten tid i egen zon att de inte anade faran. Ur ingenting, kan man säga, om man är tränare för Mora.

0-2 (tredje perioden)

Detta mål följde samma princip som ovan. Mora ångar på. Försöker än en gång hitta en väg mot mål i vår egen zon. Lite puckdräll, ett täckt skott av McArdle, och vi ångar iväg mot Moras zon. Två-tre pass senare har vi hängt in ännu ett mål. Patric Wener, tränare i Mora, måste fått ett mindre anfall av kolik i det läget! Denna gång är det McArdle som petar in en retur. Svårare än så behöver det tydligen inte vara.

Olyckligtvis bjöd sedan Markus Kinisjärvi in Mora i matchen genom en osedvanligt lam passning till egen back i anfallszon. Mora fick då komma i en 3 mot 2:a och kunde stänka in reduceringen till 1-2. När dessutom Luca Caputi tog en huvudlös slashing med någon minut kvar anade man oråd. Skulle Mora få in en kvittering? Sett till matchbilden hade det inte alls varit oförtjänt men det sket jag fullständigt i just då. 

- Som tur var lyckades vi hålla undan och Luca Caputi slapp bli syndabock. 

Sammantaget en otroligt gedigen laginsats och ett bortaspel som lovar gott. Men det vore då själva fan om vi inte ska kunna få lite mer fart på offensiven. Rätt slitsamt att spela i egen zon större delen av alla matcher. Men så var det den stora frågan: - Är det så här vi kommer spela, hela säsongen?

Nu kör vi över SSK!