Ja, ja. Ni vet alla vad som väntar i Nobelhallen även denna gång, som alla andra gånger, någonsin. Ett hemmalag som kommer ut och kör åttor runt sina motståndare, kastar glåpord vid varje närkamp, tacklar allt som rör sig, och är rent allmänt jobbiga. Som en ilsken svärm av bålgetingar som fått sin bohåla förstörd av ett bökande svin.
Mot detta ställer vi ett lag med bristande självförtroende, nästan helt i avsaknad av fart och frenesi, men med en ramstark defensiv och en fenomenal målvakt. Kan detta sluta annat än med en rekorderlig och rejäl hemmaseger? Ja, det kan det, minsann!
Gulsvart har nämligen visat, flera gånger redan, att man inte faller hur som helst mot något lag. Skulle iofs vara mot Almtuna men den matchen räknas numera som en ren passus, ett olycksfall i arbetet, och negligeras därmed. Så, är det. Vi har trots en rent utav stelbent och kryckig offensiv lyckas plocka en ansenlig mängd poäng i årets serie. Detta vittnar om en styrka som inte får underskattas. Det bor en envis liten kämpe i varje spelare som vägrar ge upp trots visst motlut i spelet. Somliga kallar detta jävlar anamma, andra säger Sisu! Oavsett vilket är det ett verktyg, ett redskap, en egenskap god som något annat. Så länge våra spelare fortsätter visa passion och vilja i alla sextio minuter har vi faktiskt chans att vinna mot alla andra lag i denna serie. Även om det emellanåt ser ut som "kattskit" i spelet....
Till doften av en potatisgratäng som just nu står och puttrar i ugnen känner jag mig fylld med tillförsikt inför kvällens möte med hemska BIK Karlskoga. En sak är i alla fall säker: - I kvällens match kommer jag bli förbannad minst elva gånger innan slutsignalen ljuder....
Nu kör vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar