Olika vi tycka...

Att bygga hus och bygga lag - en våning i taget...

Läste på Bosses blogg att Västerås är ett riktigt bra lag och att vi inte ska hetsa upp oss för mycket över den senaste tidens uteblivna vinster. Vi har ju fler poäng än förra året vid samma tid. Alltså är vi bättre - nu - än då!

Ingen kan förneka att vi har fler poäng än vid samma tidpunkt förra året. Det tror jag även den mest rabiate supporter inser. Ska vi då, utifrån detta resonemang, bara luta oss bakåt och njuta av denna "framgångsvåg"? Om vi nu är bättre än förra året, vid samma tid, så undrar man varför så många är missnöjda. Vad kan ligga till grund för detta, "ogrundade", missnöje då vi faktiskt är bättre - än förr!

Om vi nu är bättre nu - än då - så undrar i alla fall jag varför inte det märks på ökat intresse i form av mer publik i ABB Arena! Har inte folk fattat hur bra vi är? Vilken underhållande, vägvinnande, positiv ishockey som spelas?

Någonstans i detta resonemang, att vi är bättre nu än då, skär det sig. Resonemanget tappar sin bärighet. Sufflén sjunker ihop. För en inbiten hockeynörd som kan alla lagets matcher sedan decennier tillbaka ter sig nog verkligheten annorlunda än för den "vanlige" supportern. Den vanlige supportern dömer laget utifrån deras senaste framträdande. Gårdagens insatser är redan glömda.

-Har laget blivit bättre sedan förra matchen?

-Har spelmodellen satt sig?

-Har spelarna hittat sina roller?

-Gör backarna förre misstag?

-Fungerar uppspelen bättre och bättre?

-Blir vårt powerplay bättre från match till match?

-Har tränarna börjat hitta hem med de olika formationerna?

-Gör våra målskyttar mål?

- Fungerar målvaktsspelet?

- Orkar spelarna "köra" i tre perioder?

Om jag som supporter ser att laget hela tiden utvecklas, tar små steg framåt, så blir jag tillfreds. Ingen begär att allt ska fungera direkt. Förändringar tar tid. Bygga lag tar tid. Men det förhindrar inte att jag, och många med mig, vill se en antydan, ett tecken, en indikation, på att lagbygget rör sig i en positiv riktning. Ska man bygga ett höghus så vill jag gärna se våning till våning skjuta upp i höjden. De må gå långsamt, det må vara omständligt, de må bli ett och annat driftstopp, men så länge man lägger till en ny våning, en ny nivå, en ny dimension i spelet, så är jag nöjd.

Dessvärre upplever jag att det inte händer mycket i Gulsvart just nu. Bygget har gått i stå. Man kom till trejde våningen, av sju, och nu är det tydligen slut på murbruk, tegel, reglar, och isolering - typ! I match efter match tvingas jag inse att vi, eller laget, inte utvecklas. Det är samma åkande, kämpande, bökande, krigande, fipplande, stressade, slarviga, och stundtals huvudlösa spel. Det som såg så lovande ut till en början har numera stagnerat.

Det är med andra ord dags nu för firma Robertsson/Waltin att lägga till nästa våning i sitt lagbygge. Den våningen heter: Det offensiva spelet med underrubriken det är viktigt att göra mål. Sedan kan man lägga till nästa våning: Att spela powerplay med underrubriken rätt formation på isen.

Och, nej, jag är inte bitter! Jag har stor förståelse för att saker tar tid. Men jag hade i ärlighetens namn förväntat mig att det som inte fungerade för 10-15 omgångar sedan skulle fungera bättre nu....

Å andra sidan: Det är inte nu vi ska vara bra - det är i omgång 52 - eller hur det nu var!