Nollade!

Bönderna - DIF 3-0
Djurgården kom, sågs och besegrades. Men i ärlighetens namn var det med minsta möjliga marginal. För första gången denna säsong gick våra grabbar ut och genomförde en match på ett rejält sätt. Jag gissar att det pratats mycket om att minimera alla pucktapp som resulterat i äckliga spelvändningar med mål i arslet som följd. 

Första perioden

I vanlig(!) ordning kommer vi ut starkt och styr matchen de första sju åtta minuterna. Dock utan att få utdelning på någon av våra chanser. Allt som tiden går trampar DIF igång allt mer och börjar hota med avslut mot Lars Johansson. En jämn period där de riktigt bra målchanserna var lätträknade. Tyckte Djurgården såg starkast ut på slutet.

Andra perioden

För varje byte växte DIF in i matchen och vi fick allt svårare att komma till några ordnade anfall. När man satt och väntade på ett ledningsmål för bortalaget blixtrade dagens bästa kedja till. Fornataro, Leisenring och Zettergren lyckades återerövra puck i anfallszon, vända spelet, skott från backplats och där dök Leisenring upp och styrde in pucken med - klubbskaftet!(Tid 33:17) Då hade det gått knappt fjorton minuter av perioden. Rättvist eller inte så satt vi plötsligt i förarsätet. Efter det strulade det till sig en aning då Helmersson(!) fick tuppjuck och jabbade ned en Djurgårdare så näsblodet flödade. En solklar 2+2 för det tilltaget. Som tur var lyckades Djurgården, i samma moment, dra på sig två utvisningar och det blev därför kvittning och fortsatt spel fem mot fem.

Men det skulle bli än struligare! Djurgården ångade på och vi fick freda oss på ett regelvidrigt sätt. Det resulterade i att vi, hastigt och mindre lustigt, fick avsluta perioden i spel tre mot fem. Nu osade det katter, kan man säga! Men trots en hård press lyckades inte DIF förvalta denna chans utan vi kunde andas ut och gå till pausvila med en skön, men skör, 1-0 ledning. Dessvärre skulle vi få inleda sista perioden med fortsatt spel  tre mot fem i en knapp minut!

Tredje perioden

Djurgården naglade fast oss och skickade det ena avslutet efter det andra mot vår kasse men lyckligtvis hade Lars Johansson för det mesta fri sikt och kunde enkelt fånga in trissan mot magplattan. För det var just där nästan alla skott hamnade, denna kväll. Mitt i magen. Då är det ganska lätt att mota puckar. Sedan händer det som ofta händer när ett lag fått streta och kämpa länge i boxplay. En spelvändning och Leisenring, vem annars(?), tar sig in i zon, flippar en pass mot bortre stolpen, där Zettergren tar emot på skridsko och elegant lägger tillbaka pucken i bortre hörnet och 2-0 var ett faktum(Tid 42:14) Ibland ser det så förbaskat enkelt ut! 

Efter detta bakslag satte Djurgården full fart framåt. Öste på med allt de hade. Men tendensen fortsatte med skott i magplattan på vår målis. Och om det blev en retur var vi hela tiden först på trissan och lyckades skicka iväg eländet. Stundtals surrade DIF:arna runt ordentligt i vår zon och våra spelare knäade rejält emellanåt. Men på något sätt lyckades man hela tiden blockera skott, stå i vägen, täcka, och styra bort motståndarna och därmed tvinga dem till ganska harmlösa avslut.

Trots att Djurgården dominerade puckinnehav och skott i sista perioden så hann vi med att skapa några riktigt bra chanser via spelvändningar. Men kvällens sista mål kom istället i öppen kasse. Och självklart var det grabbarna med choklad i som höll sig framme. Fornataro fick tag i pucken i mittzon, skrinnade fram och över blå, passade Zettergren som fick avsluta sin kväll genom att lägga in 3-0 och därmed bli tvåmålsskytt(Tid 58:54)

Tack för kaffet...

Summering:

- Ett enkelt spelande, och hårt arbetande, Gulsvart betvingade ett för dagen mer spelskickligt Djurgården. Idag minimerade vi de egna misstagen samtidigt som vi var effektiva i våra avslut. Svårare än så behöver det inte vara. Nu gäller det bara att upprepa detta i varje omgång fram till jul...

Ska skriva lite spelarkritik senare...