Almtuna - Västerås 3-4 (str)

Ja herre Du min Skapare som det svängde på slutet i denna match! Med en massa tur, flyt, medvind och matjord i fickorna lyckades våra Gulsvarta spelare krångla sig ur denna match med hedern i behåll. För sanningen är att vi höll på att tappa smöret, pengarna, och alla poängen i denna match mot AIS - igen. Det har som bekant blivit lite av ett signum att vi bara SKA förlora i Gränbyhallen. Lite av en tradition. Men denna gång vände vi steken i sista ögonblicket. Och tänk vad "rasande" Bobo blev! Inte för att jag begriper varför men det kanske ingår i tränarrollen  - att bli vansinnig. Den gode Bobo brukar som bekant bli det när han möter oss. Sist var det "Tuffe Viktor" som fick det att brinna - nu var det tydligen något regelbrott strax innan Vaic hängde in kvitteringen till 3 - 3.

Men, jag säger bara men. Varför slutade Gulsvart spela efter en perfekt genomförd förstaperiod? Allt såg så fantastiskt bra ut första tjugo. De Gulsvarta dominerade från minut sex och fram till minut tjugo. Man åkte skridskor, stängde Almtunas uppspel i mittzonen, vände spelet snabbt och skapade chans på chans. Det var stundtals bara ett lag på isen.

Andra perioden blev märklig. Redan från start kändes Gulsvart väldigt avvaktande. Istället för att  fortsätta hålla i spelet valde man att bara lägga ned pucken i Almtunas zon och backade hem. Genom att ge bort initiativet  fick Almtuna mer tid med pucken i vår zon. Länge såg det ut att gå vägen i alla fall men till slut fick Almtuna en spelvändning fyra mot två och lyckades snyggt hänga in reducering till 1 - 2. 

Och det var i stort sett den enda som hände i en förvånansvärt avslagen period. Hallå! Det är ju playoff - satt jag och vrålade framför skärmen!

Tredje perioden fortsatte på den inslagna vägen. Ett passivt Västerås gav AIS mer och mer tid i egen zon. Länge såg det ut som om det ändå skulle gå vägen då Almtuna hade fasligt svårt att få till vettiga avslut. Men, men,  säg den som får vara lycklig länge som supporter! Vid en sargduell gick backarna(!) bort sig en aning och plötslig kom ett skott som Gustafsson inte kunde hålla.  Retur snett ut till en i det närmaste ren Almtunaspelare och 2 - 2 var ett faktum. Där var det för många som agerade "pucktittare" och glömde räkna in de röda motståndarna.

Nu trodde man att Gulsvart skulle ta tag i matchen igen. Kliva upp, ta fart, ånga på, återta kommandot, men icke. Laget fortsatte spela ganska avvaktande. Precis som om man ville rädda den poäng som man ännu hade. Och som lök på laxen kastade en Almtunaback iväg ett "lyckatillskott" som dalade in bakom en skymd Gustafsson fram till  3 - 2!

Konstigt nog slängde jag inte skärmen i golvet! Jag bara suckade, pustade, och glodde! Det är inte sant, tänkte jag! Nu igen. Förbannade elände. Så fundamentalt tungt. Så tröstlöst och bottenlöst tragiskt. Så orättvist. Så.....

När jag sedan såg att Waltin plockade målvakten räknade jag iskallt med ännu ett mål i arslet. Speciellt mot detta förhatliga Almtuna. Men så hände det! Det som bara händer i den allra bästa av världar. Plötsligt log fru Fortuna sitt allra soligaste leende nu i form av vår Slovak Lubomir Vaic. Som genom att under befann han sig på exakt rätt ställe framför mål och kunde peta in retur fram till 3 - 3!

Men Herre Gud min Skapare! Vad är det som händer, var min spontana och häpna kommentar! Snacka om känslostormar. Från den djupaste uppgivenhet till närmast euforisk glädje inom loppet av tre minuter. Så ska livet levas - banne mig.

Att Gulsvart sedan vann på straffar, mot just Almtuna, smakade så underbart gott. Tack Lubomir Vaic!

Matchens hedersomnämnande denna gång delar jag ut till:

  

Thomas Mitell 

- För hans geniala passning fram till Dennis Rasmussens 1 - 0 samt hans uppoffrande hemjobb när Gulsvart spelade sex mot fem i slutet av matchen. Han förhindrade därmed ett avgörande mål i vår tomma kasse..

Johan Gustafsson
- För att han spikade igen målet under straffläggningen!

Summering:
- Så otroligt skönt att vi äntligen kunde vinna borta mot Almtuna. Låt vara med stort besvär, en del tur, och på straffar. Men skit samma hur det gick till. Vi vann och det var riktigt riktigt bra gjort.

För övrigt:
- Noterar jag att detta var den sjunde(7) matchen i rad som vi inte förlorar under full tid!

Till sist:

Abrahamsson är nöjd med sin egen insats, men han kan inte smälta ”Veppas” läge.
– Vi startade matchen bra men sedan tog Västerås över innan vi kom tillbaka igen. Jag tycker att vi var det bästa laget och var värda att vinna. Vi (”Abris” kedja) kom igång bra offensivt i den sista perioden, säger han. [källa]

Avd: Surt sa Räven...

Bobos tokspel #2
– Det var en solklar utvisning, vi borde vunnit, säger Almtunas tränare Bobo Simensen efter strafförlusten i förkvalserien.[Källa]
Avd: Man ser det man vill se..

Vad hände?
– Jag vet faktiskt inte vad som hände. Han kastade sig och min klubba satt fast någonstans när jag skulle ta pucken, säger Vestberg när han på sitt lugna sätt förklarar hur han uppfattade situationen som rörde upp så många känslor.[källa] 
Avd: Domaren dömer - typ!