Troligvis finns det någon som ser resultatet i denna match som ett utslag av episk rättvisa. Leksand tog tillbaka de poäng vi "stal" av dem på bortaplan tidigare i höst. Men jag vet inte jag. Rättvisa är inget som normalt sett förknippas med lagidrott.
Sjäv var jag, för första gången på mycket länge, oerhört besviken efter matchen. Inte över resultatet som sådant, en förlust går alltid att bära, utan besvikelsen grundade sig på att Gulsvart fortfarande har så mycket mer att bevisa. Här hade laget en gyllne chans att skapa ett momentum i serien som på olika sätt kunde bidragit till att öka intresset för lagets fortsatte spel på ett oerhört positivt sätt. Tyvärr räckte man inte till. Detta gyllne läge slarvades bort, förlorades, på ett försmädligt sätt.
Denna gång fick vi inte stryk av ett bättre lag. Vi fick stryk av att lag som gjorde sitt jobb. Inte mer. När vi själva inte orkade lyfta vårt spel en nivå, jämfört med tidigare hemmamatcher, ja då var utgången ganska given.
I tio minuter av första perioden trodde jag, och många med mig, att det skulle bli den förväntade, och efterlängtade seger som vi så väl behövde. Tyvärr sågade vi själva av den gren som kunde burit vår förhoppning om tre nödvändiga poäng. Lagets spel i powerplay är fortfarande så utstuderat uddlöst emellanåt att man nästan misströstar. Att spela fem mot tre utan att få till ett riktigt bra avslut i en match som gårdagens, det är banne mig inte bra. Inte bra alls. Att vi dessutom missade två tillfällen att ta tag i matchen i spel fem mot tre understryker bara den fundamentala brist som råder i denna spelform. Där kan man inte annat än ge ett stort IG till spelarna(och tränarna).
Åter igen:
- En och annan förlust är inget att gräva ned sig för så länge vi förlorar mot ett lag som är bättre än oss men just denna match förlorades främst pga av instabilt målvaktspel och slarv av våra backar samt på ett fullständigt uddlöst powerplay!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar