Nya tag...

När man känner sig så här är det dags för - nya tag!

Emellanåt har man funderat över vad som driver någon att ha en egen blogg. Runt om i vårt avlånga land finns det massor av människor som väljer att göra samma sak. Man "bloggar". Bloggandet blev en naturlig fortsättning på det sociala samtalet som fanns på nätet från dess barndom. Till en början handlade det om olika chatt-sidor. Därefter kom en period då många lärde sig att skapa egna hemsidor och där på ett mer personligt sätt uttrycka sig. Man berättade om det mesta mellan himmel och gjord. Men fortfarande var det aningen besvärligt att få sina tankar och funderingar publicerade. Om inte annat krävdes ett visst tålamod att hantera ett grafikbaserat webbprogram samt en ftp. 

Men så kom den stora boomen när ett administrativt och enkelt verktyg dök upp i form av bloggar. Nu kunde vem som helst, snabbt och enkelt, utforma en plattform att publicera sina tankar. Och här är vi nu. Eller jag. Jag har gått igenom de stadier jag ovan beskrivit. Det har på många sätt varit stimulerande och utvecklande. Och roligt, inte minst.

Det jag försöker komma fram till är att jag, här och nu, bestämt mig för att ta ännu mer nya tag. Min blogg, Slagskott och Sargstuds, har blivit till en god vän, ja, som en riktig familjemedlem. Den finns där, hela tiden, och pockar på min uppmärksamhet. Då man ska vara rädd om, och värna, goda vänner har jag därför bestämt mig för att bloggen ska få lite ny fart, eller innehåll, eller något ditåt. Har några tankar och idéer som vuxit fram.

- Efter 1519 publicerade inlägg allt sedan starten den 2 april 2009 känns det som om det är hög tid att "hitta på" något.

Jag gör inga som helst anspråk på att min blogg är unik eller mer värd än andras men känner en stolthet över att jag varit så enveten och uthållig. Det är som bekant lättare att "dra igång saker" än att "hålla saker vid liv". Hemligheten till bloggens överlevnad är tämligen enkel. Då mitt intresse för Gulsvart aldrig sinat sedan  första matchen på sent 60-tal har det oftast varit ett sant nöje att skriva alla dessa inlägg. Det är väldigt lätt att skriva om saker man högaktar, känner empati med, och tycker mycket om.

Under de år jag drivit min blogg har jag lärt känna många supportrar både från mitt eget och andras lag. De samtal jag haft med dessa supportar har varit en viktig injektion, och inspirationskälla, till många inlägg. Möten med mina "motståndare" har  gett mig en större insikt och förståelse för lagidrotten ishockey som företeelse. Jag har nog fått en större acceptans för motståndarlagen och deras supportar, helt enkelt. Man kan även kalla det - respekt. 

I somligas ögon är jag kanske inte en "riktig" supporter då jag emellanåt tillskriver våra motståndare positiva omdömen. Själv har jag svårt att förlika mig med tanken på att man ska behöva vara totalt enögd, för att passa in. Men det är som jag tycker. Var och en får självklart stå för sitt sätt att tänka, handla och agera. Trots allt lever vi i ett fritt land med demokrati och yttrandefrihet....

Nu blev detta inlägg, som vanligt, inte alls som jag tänkt mig. Visserligen tänkte jag skriva lite om bloggandet men i vanlig ordning(!) bar tankarna iväg med fingrar och tangenter utan min absoluta kontroll. Det är just det som jag själv tycker är så häftigt med att skriva inlägg på sin egen blogg. Jag får skriva precis som jag vill....

Heja VIK!

För övrigt kommer jag publicera mer intervjuer framöver. Med vem, eller vilka, har jag inte för avsikt att berätta nu....