Nästa steg på vägen - och suppportertankar

Sansad, insiktsfull, supporter...

//Gulsvart har nu anträtt en resa som inget vet var den kommer sluta. Slutdestinationen är ännu höljd i dunkel. Vi som följer laget pekar gärna ut färdriktning med självsäkra tillrop och manar laget till lydnad och stordåd. Ty, allt är så enkelt och självklart, i en supporters värld. Här härskar det banala, det konkreta, det handfasta. Värva stort, värva brett, satsa allt, och vi skola mot en glansfull framtid gå. Här finns sällan utrymme för ett mer vidsynt, och ödmjukt, sätt att närma sig problematiken eller svårigheterna med att uppnå resans efterlängtade mål. Vägen mot målet, i en supporters ögon, är oftast bred, rak, och stadd i ständigt nedförsbacke. Det ska bara rulla på. Farthinder, tjälskott, uppförsbackar, eller allmänna trafikregler sätts i tanken på undantag. "Vinn, för i helvete", om ni har ett hjärta för föreningen, hörs från leden//

Detta var ju också ett sätt att inleda ett inlägg på! Eller hur? Anledningen till denna min ingress är att jag då och då ställer mig själv frågan: - Hur agerar jag som supporter? Är jag insiktsfull nog att förstå vilka enorma svårigheter som ligger framför oss, varje säsong. Med "oss" menar jag då den trupp som vi nagelfar och ställer våra förhoppningar till. 

Jag vill gärna tro att jag själv besitter förmågan att ställa rimliga krav på mitt lag. Krav som i många stycken är ytterst legitima, i alla fall enligt mig själv. I min värld kan man bara bygga upp en relevant kravbild om man själv äger förmågan att inse den komplexitet ett lagbygge faktiskt innebär. Mig veterligt är det ytterst få supportrar som själva stått som ansvariga att få en grupp människor att samverka och producera. Det är, ska Gudarna veta, ingen lättsam uppgift. Trots detta faktum är det överraskande många supportrar som tycks äga dessa kvaliteter när man läser på olika forum. 

Vad menar jag med det? Måste man vara utbildad socionom eller beteendevetare för att ha åsikter om ett lagbygge? Naturligtvis inte. Vem som helst har självklart rätt att uttrycka sin åsikt oavsett bakgrund, ålder, kön och social tillhörighet. 

Däremot inbillar jag mig att supportrar, rent generellt,  skulle må aningen bättre själva om de gav sig tid att försöka förstå problematiken med ett lagbygge. 

- Att bygga ett fungerande ishockeylag är inte som att snickra ihop en jävla bokhylla från IKEA!

Se där så tänkvärt(!) det kan bli bara man lägger manken till. Nu tar jag natt och ska sedan förbereda nästa inlägg. Ett inlägg där jag presenterar svar på några frågor jag ställt till en spelare...

Väl mött! 

PS! Läs denna tänkvärda krönika om supporterskap - skriven av Håkan Holmberg - en annan Gurka! Länk