Spelet som - försvann - om det ens fanns!

Troja - Västerås 2-3

Tråkigt att Gulsvart inte mäktade med att peta in en enda puck i gårdagens match mot Troja. Inget får mig att tro att spelarna inte försökte. Troligen höll de på att slå knut på sig själva i ambitionen att spräcka nollan, kvittera, komma ifatt och sedan går för seger. Men samtidigt drar jag mig till minnes hur matchbilden såg ut vid vårt förra möte med Troja på bortaplan. Någon som minns? Den första perioden var en orgie av missade målchanser av Troja. Vi blev stundtals totalt utspelade. Vi hängde inte med för fem öre. Den som höll oss kvar var i matchen, ja just det, Lars Johansson. 

I den andra perioden hände då något märkligt. Inom loppet av några minuter stänkte vi in tre mål! Vill minnas att vårt första mål var en ren målvaktstavla av Trojas målvakt. Sedan två mål av Mikael Backlund. Vi gick fram till 3-0 helt oförtjänt genom att osannolikt flyt! Därefter, fram till slutsignalen, pressade Troja på för att komma ifatt. Vi vann med 3-2 efter en formidabel defensiv insats och Lars Johansson i målet.

Vad vill jag säga med denna jämförelse då? Jo, att saker och ting har en märklig förmåga att jämna ut sig över en lång säsong. Vi "stal" tre poäng förra gången som nu Troja rättmätigt tog tillbaka. Vi kunde lika gärna förlorat förra gången trots att vi "var så bra då" vilket vi faktiskt inte var, typ!

Och då kommer jag fram till det rubriken antyder: - Spelet, eller avsaknaden av spel!

Inte för att vara bitter, eller elak, man vi har faktiskt inte haft något fungerande spel någonsin denna säsong! Inte ens när "Bulan" och "Mickis" glänste som mest kunde det undgå någon att det var rätt tomt med grannlåten så fort de klev av isen. Stundtals var det nästan pinsamt att se de andra formationernas försök till anfallsspel i jämförelse med vad NHL-killarna presterade! 

Nu kan man säkert leta, både högt och lågt, efter orsaker till det hela. En är naturligtvis alla de skador som präglade truppen under en lång tid men det är inte hela sanningen. Vi kan även "skylla på" att vissa spelare fick mindre speltid, byta formationer, att hierarkin förändrades etc etc. I stort sett kan vi skylla på vad vi vill men faktum kvarstår: - Vi har inte ett fungerande grundspel! Inte då, och inte nu. Dessvärre kanske inte sedan heller..

Det vi alla kan enas om är att defensivt har laget, för det mesta, varit närmast klanderfritt. Lägg därtill en nästan ständigt storspelande Lars Johansson. Där finns inte mycket att anmärka. Men, offensiven, suck! Offensiven har i så många matcher var undermålig, tunn, skral, uddlös, fantasilös, trött, ja vad du vill. 

Laget saknar, och har saknat, en tydlig spelidé. Åtminstone så tydlig att jag som åskådare förstått att den faktiskt finns. Ska vi vara ett hårt forecheckande lag, eller inte? Ska vi jaga för att återvinna puck över hela banan, eller inte? Ska vi spela mer avvaktande och förlita oss på ett styrspel, eller inte? Ska vi ligga på rulle och chansa på snabba spelvändningar, eller inte? Ska vi komma samlat i anfall, eller inte? Ska vi ta burskydd, eller inte? Ska vi dumpa djupt och sätta press, eller inte?

Just nu känns det som om vi försöker oss på alla varianter samtidigt utan att någon blir speciellt framgångsrik.  Frågan man kanske borde ställa är: - Beror avsaknaden av fungerande offensiv på en dålig spelidé eller dåliga spelare?

Själv anser jag att det i dagens spelartrupp finns tillräckligt med potential för att kunna matcha ALLA lag i Hockeyallsvenskan. Vi har nog inte material, och kunnande, för att dominera eller spela ut våra motståndare men vi har banne mig kompetens tillräckligt för att ge alla en tuff match om poängen! 

Om vi då säger att det finns en hygglig spelidé och att våra spelare inte alls är så tokiga, vad kan vi då skylla vår tillfälliga kräftgång på? Återstår då endast - inställning! Är det där det felar, månne? Tycker inte grabbarna i laget det är kul att lira hockey längre? Inte vet jag. Kanske råder det förbistring och splittring i truppen. Kanske sitter de i varsitt hörn av omklädningsrummet och vägrar prata med varandra! Kanske de inte ens byter om i samma omklädningsrum? 

Kort sagt har jag inte den blekaste aning om stämningen i truppen och mig kvittar det. Varför? Jo, jag förlitar jag mig på att ALLA spelare i laget är professionella och därmed är beredda att göra allt i sin makt för att tillfredsställa sin arbetsgivare och sina supportrar! Jag skiter i, allvarligt talat, om de är bästa kompisar, har mysigt ihop, är ett skönt gäng, har kul på bussen, bara de går ut på isen och visar hjärta för klubben! I varje byte, varje match! Vecka efter vecka. Det räcker bra för mig:)

En stilla önskan till matchen mot SSK är att jag äntligen får se lite(mycket) äkta passion för uppdraget, för publiken, för klubbens färger. Att jag får njuta av ett lag fullt av tjuriga vinnarskallar som jagar puck och motståndare i sextio minuter med något lagom vilt i blicken. 

Jag vill se: 

- backar som baxar bort allt boss framför eget mål! 

- forwards som slår på stopp först  med bägge fötterna i målvaktens suspensioar 

- avslut mot mål från alla håll och kanter

- backar som vågar ta skott från blå

- närkamper där stickor och strån yr

- spelare som åker i hundra knyck till byten

Förövrigt tror jag som vanligt på seger....

Tips: 4-2