Tack - Schilken!

Domare är bra att ha - ibland!

Västerås - Södertälje 4-3
Hepp, hepp! Vad hände? Västerås lyckas vinna den fjärde matchen mot SSK efter att misslyckats i de tre tidigare. Så förbaskat skönt!

Tidigare möten:
SSK-VIK 4-1
VIK-SSK 2-4
SSK-VIK 4-3 (str)

Dagens match:
VIK - SSK 4-3

Totalt:
SSK 3+3+2= 8p
VIK 4p
(Minns förra säsongen då vi lyckades nolla SSK. Fyra matcher, fyra segrar)

Som synes rätt lika resultat i varje match men äntligen gjorde vi fler mål än SSK under full tid och som vanligt fick man lida en hel del innan poängen var bärgad. Det som såg ut att kunna bli en defilering mot tre poäng i tredje perioden förvandlades till en evighetslång mara där endast Guds försyn och domaren Schilken förhindrade SSK från att gå ifatt. Men så är det. Jag har sagt det förut: 

- Domaren är en del av spelet. Domslut går emot och domslut ger fördelar. Över en säsong jämnar det ut sig. 

Under matchen han jag glädja mig åt en väl genomförd förstaperiod, en fenomenalt välspelad andraperiod samt en katastrofalt utförd tredjeperiod! Man kan säga att det blev rejäl valuta för entrépengen denna gång. Minst sagt.

Första perioden kanske var säsongens bästa förstaperiod. Stabilt spel och alla ville vara med. Full fart och flera hyfsade målchanser. Det som fallerade var, som vanligt(!) vårt powerplay. Trots flera chanser kunde vi inte nyttja något powerplay till att stänka in en puck. Vi fick nöja oss med ett mål från Viktor Mårtensson klubba vilket inte är det sämsta. Tråkigt nog kunde vi inte spela på vår 1-0 ledning speciellt länge eftersom SSK genast kutade in i vår anfallszon och hängde kvitteringen till 1-1. Damien Fleury, förstås! Ska sluta hylla honom på #twitter nu:(

Andra perioden var definitivt den bästa vi spelat i ABB Arena denna säsong. Otvivelaktigt. Fullt ös medvetslös, var tydligen mottot för alla spelare. Man gick verkligen "all in" i alla byten. SSK såg stundtals ut som cementerade. Orörliga. Osäkra. Obra, helt enkelt. Vi passade, sköt, tacklade, dribblade, åkte och bestämde allt överallt på isen. Att vi dessutom stänkte in tre raka mål underströk bara vår fullständig överlägsenhet i denna period. När spelarna klev av isen för sin andra periodvila tog man med sig en stabil ledning med 4-1. Så skönt! Målskyttar blev Robert Kimby, Andreas Lindh(!) och Per Helmersson. 

Värt att notera från denna period var bland annat Jonte Bergs offensiva insats! Läser han på min blogg? Läser han vad jag skriver på #twitter? Man kan ju undra! Jag har hela tiden, envist, hävdat att Jonte borde beläggas med straffavgift varje gång han vägra vika in på mål. Nu, minsann, gjorde han det med bravur! Så jävla bra, Jonte!

Tredje perioden började bra. Gulsvart klev fram och fortsatte skapa chanser. För en gångs skulle, denna säsong, trodde man på avslutning av en match utan panikångest och hyperventilering. Tänk så fel man skulle få! Eländet började med en märklig dubbelutvisning. Spel fyra mot fyra. Knappt han spelet komma igång innan en SSK-spelare ramlade i mittzon och zebran visade ut ännu en Gulsvart. Denna gång för tripping. Självklart kunde inte SSK motstå denna invit utan krutade elegant in reduceringen till 2-4. Gustaf Lindvall i målet chanslös.

Om man nu trodde det skulle lugna ned sig trodde man helt fel. Det blev bara - värre. SSK började åka fort och vi började åka långsamt. Följden blev naturligtvis än fler utvisningar i arslet. SSK malde på, och malde på, och till slut lyckades man tråckla in ännu en puck och så hade vi 3-4 på tavlan. Detta mål får unge Herr Lindvall ta på sig helt. Därefter drabbades hela laget, Gulsvart, av gummiarmar, gummiben, panik, och andnöd. SSK slängde in puck på puck mot Lindwall som fick allt svårare att fånga trissan. Allt blev farligt! Tankarna gick osökt till den berömda badrumstvålen. Lindvalls osäkerhet, darrande, smittade tydligen av sig på alla spelare som under periodens sista tio minuter inte lyckades få en enda ren träff på puckuslingen. Stundtals fick man intryck av att SSK satt upp ett plexiglas vid vår egen blå linje då vi inte ens fick ut pucken ur egen zon!

Mitt i denna formidabla press från SSK klev dagens domaren, Schilken, in i händelserna på ett mycket förtjänstfullt sätt. Gustav Lindvall gjorde anspråk på att blockera en puck som kom glidande mot honom men lyckades istället peta ut den till en fristående SSK-spelare som helt sonika klappade in kvitteringen till 4-4. Men. Ett viktigt men! Domaren ansåg att pucken redan var blockerad och han flöjta i sin pipa precis innan pucken gick i mål! I mina ögon det enda vettiga domslut domaren tog denna kväll trots att det var en riktig domartavla. 

SSK gav dock inte tappt över detta utan trummade på än mer vildsint under matchens sista självande minuter. Att de inte fick in ännu en puck är för mig fullständigt obegripligt. Vet inte om jag ska tillskriva detta SSK:s forwards, som misslyckades,  eller vårt försvar som lyckades? Rörigt var det, närmast kalabalik, ända fram till slutsignalen. 

Om man ser lite sansat på vår matchserie denna säsong kan jag, utan dåligt samvete, hävda att vi denna match fick tillbaka lite flyt, eller mycket flyt, gentemot SSK. I våra tidigare möten har pucken studsat mer i SSK:s favör så ur det perspektivet ska de inte klaga allt för mycket över denna förlust...

Mest glädjande:

- Vår offensiv (2 perioder)

- Brady Leisenrings återkomst, han var pigg som fan!

- Stefan Warg, stundtals lysande i defensiven!

- Gustaf Lindvall, red ut stormen men med mycket darr på ribban!

- Matt Fornataro, övertygar i match efter match!

- Jonte Berg, klev äntligen in framför mål!

- Viktor Mårtensson, gjorde mål!

- Hela lagets härlig inställning från första nedsläpp, typ!

Nöjer mig där...

Tack Gulsvart för en omtumlande och skräckfylld upplevelse!