Nu kan vi summera denna säsongs möten mot anrika Djurgårdens IF i årets seriespel:
VIK-Djurgården 3-0
Djurgården - VIK 2-3(sudd)
VIK-Djurgården 1-2 (str)
Djurgården -VIK 2-3 (sudden)
VIK har 10-6 i mål och vinner med 8-4 på poäng. Inte alls så illa med tanke på både det ena och det andra. Trots allt har DIF hela tiden setts som lite av favoriter att ta sig till kvalserien denna säsong. Lite kul då att vi faktiskt vunnit tre av fyra möten och bara förlorat en match och då på straffar. Vem hade trott det då serien startade? Att VIK och DIF är två jämnstarka lag syns inte bara på våra inbördes möten utan även på att lagen nu står på samma poäng i tabellen.
Gårdagens match var lika jämn som tidigare möten. En stabil defensiv insats under matchens två första perioder ledde fram till en skön 2-0 ledning inför den avslutande perioden. Våra mål var riktiga delikatesser. Första målet för säsongen av #26 Christoffer Björklund som transporterade pucken från egen blå genom mittzon, in i anfallszon, och slutligen vek in mot mål och petade in trissan under DIF:s målvakt. Stort! 2-0 till oss var minst lika vackert då vi kunde vända spelet och via tre snabba pass friställa #33 Marcus Jonsson som elegant vickade bort målvakten och smekte in pucken.
Sista perioden såg det ut som om vi hade kontroll på matchen. Djurgården försökte och försökte men hade fasligt svårt att hitta bra vägar fram till vårt mål. När vi så fick ett powerplay kändes matchen hemma. Chans till att hänga in 3-0 och stänga butiken. Så ska man givetvis inte tänka för då blir det genast bakläxa. Så även denna gång. Lite fummel längs sargen i anfallszon, tappad puck, och blixtsnabb spelvändning för DIF. Genast stod det 1-2 på tavlan. Några minuter senare satt vi rejält i skiten då DIF enkelt spelade sig förbi genom mittzon och Ölvestad, av alla, fick trampa mot mål och trycka in 2-2. Helt plötsligt var matchen vidöppen och undertecknad fick dåliga vibbar. Skulle DIF göra en "Leksand" och vända matchen fullständigt?
Men denna gång var det vår tur. Vi lyckades hålla undan till full tid och kunde, mot alla odds, vända tillbaka matchen till vår fördel. Otroligt skönt att just #61 Matt Fornataro fick trycka in segerpucken till 3-2!
I vanlig ordning var #1 Lars Johansson oerhört stabil i kassen men det behöver knappt nämnas längre...
Att sjunka som en stenGårdagens match var lika jämn som tidigare möten. En stabil defensiv insats under matchens två första perioder ledde fram till en skön 2-0 ledning inför den avslutande perioden. Våra mål var riktiga delikatesser. Första målet för säsongen av #26 Christoffer Björklund som transporterade pucken från egen blå genom mittzon, in i anfallszon, och slutligen vek in mot mål och petade in trissan under DIF:s målvakt. Stort! 2-0 till oss var minst lika vackert då vi kunde vända spelet och via tre snabba pass friställa #33 Marcus Jonsson som elegant vickade bort målvakten och smekte in pucken.
Sista perioden såg det ut som om vi hade kontroll på matchen. Djurgården försökte och försökte men hade fasligt svårt att hitta bra vägar fram till vårt mål. När vi så fick ett powerplay kändes matchen hemma. Chans till att hänga in 3-0 och stänga butiken. Så ska man givetvis inte tänka för då blir det genast bakläxa. Så även denna gång. Lite fummel längs sargen i anfallszon, tappad puck, och blixtsnabb spelvändning för DIF. Genast stod det 1-2 på tavlan. Några minuter senare satt vi rejält i skiten då DIF enkelt spelade sig förbi genom mittzon och Ölvestad, av alla, fick trampa mot mål och trycka in 2-2. Helt plötsligt var matchen vidöppen och undertecknad fick dåliga vibbar. Skulle DIF göra en "Leksand" och vända matchen fullständigt?
Men denna gång var det vår tur. Vi lyckades hålla undan till full tid och kunde, mot alla odds, vända tillbaka matchen till vår fördel. Otroligt skönt att just #61 Matt Fornataro fick trycka in segerpucken till 3-2!
I vanlig ordning var #1 Lars Johansson oerhört stabil i kassen men det behöver knappt nämnas längre...
En annan sak man kan notera är att ryktet om vår död i årets serie varit betydligt överdriven. Det var många som kraxade om att vi "skulle sjunka som en sten" i serien då våra NHL-proffs lämnade. Visst såg det magert ut en period strax före och efter jul men nu ser det ut som att laget hittat ett mer vägvinnande spel. Det är inte alltid så spirituellt och vackert alla gånger men man får allt mer en känsla av att LAGET börjar ta form. Fler och fler spelare börjar göra mer rätt ute på isen - samtidigt. Spelare som tidigare varit anonyma börjar nu ta plats i rampljuset på ett positivt sätt. Det är nödvändigt på alla sätt och vis.
Grundbultar
Själv tycker jag det finns en handfull spelare som under hela säsongen hållit en väldigt jämn och stabil nivå. Lagets grundbultar. Spelare som burit laget och aldrig vikt ner sig även när det gått som tyngst. Stefan Warg, Matt Fornataro, Marcus Söderkvist, är tre goda exempel på detta. Två defensiva slitvargar och en offensiv spjutspets. Fram till sin skada kvalade även Jonas Emmerdahl in i denna grupp av spelare.
Tyvärr har övriga spelare i truppen, fram till omgång 36 varit alldeles för mycket upp och ned. Det har inte funnits den riktiga stabiliteten. Förklaringar och orsaker till detta finns givetvis och ibland är spelare ursäktade av sjukdomar, skador, och behöver naturligtvis tid att komma igång igen. När truppen dessutom störs av en stor spelaromsättning fram till sista januari förstår man att det blir en del friktion i lagbygget.
Nu ser det dock äntligen ut som att tränare Fagervall börjat hitta rätt med sin trupp och laget har nu, hastigt och lustigt, en reell chans att slåss om den sista direktplatsen till kvalserien. Underbart!
Grundbultar
Själv tycker jag det finns en handfull spelare som under hela säsongen hållit en väldigt jämn och stabil nivå. Lagets grundbultar. Spelare som burit laget och aldrig vikt ner sig även när det gått som tyngst. Stefan Warg, Matt Fornataro, Marcus Söderkvist, är tre goda exempel på detta. Två defensiva slitvargar och en offensiv spjutspets. Fram till sin skada kvalade även Jonas Emmerdahl in i denna grupp av spelare.
Tyvärr har övriga spelare i truppen, fram till omgång 36 varit alldeles för mycket upp och ned. Det har inte funnits den riktiga stabiliteten. Förklaringar och orsaker till detta finns givetvis och ibland är spelare ursäktade av sjukdomar, skador, och behöver naturligtvis tid att komma igång igen. När truppen dessutom störs av en stor spelaromsättning fram till sista januari förstår man att det blir en del friktion i lagbygget.
Nu ser det dock äntligen ut som att tränare Fagervall börjat hitta rätt med sin trupp och laget har nu, hastigt och lustigt, en reell chans att slåss om den sista direktplatsen till kvalserien. Underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar