Två kvar...

Västerås - Asplöven 5-3

Så var den första av tre avklarade. Seger mot ett vilt kämpande Asplöven. Det satt precis så där lagom hårt åt att man började få lite fjärilar i magen innan slutsignalen kom som en befriare av stora mått. Vi vann med 5-3 och kan nu andas ut, samla ihop oss, och ladda för nästa uppgift - Örebro!

Hur ska man summera matchen mot Asplöven? Vi började bra och tog ett rätt bra grepp om matchen. Målchanser staplades på hög och vi lyckades trycka in två puckar relativt snabbt och bekvämt. Sedan drog vi ned på farten, koncentrationen, och lockades in i Asplövens mer ryckiga spelstil. Plötsligt såg det mesta rätt ostrukturerat ut, både framåt och bakåt. Asplöven fick allt mer tid i vår anfallszon och med bara någon minut kvar av första perioden tryckte de in sin första reducering. Perioden slutar 2-1 men sett till chanser borde vi haft något mål till med oss.

Andra perioden står vi väldigt mycket på hälarna och tittar på. Asplöven trampar på riktigt duktigt och etablerar gång på gång tryck i vår egen zon. Givetvis vänder vi tillbaka och genom ett långt anfall lyckas vi till slut skapa skott, retur, och mål fram till 3-1 genom #10 Mark Santorelli. Inte speciellt logiskt, men, vad fan gör väl det! Tro nu inte att vi lyckades skapa oss lugn och ro inför tredje perioden? Asplöven lät sig inte nedslås utan kämpade på och till slut kom deras belöning.  De lyckades återigen snurra runt, och snurra bort, vårt försvar och klappar in sitt andra reduceringsmål! 3-2 på tavlan och ännu en gång gör sig fjärilarna i magen påminda.

Periodens stora behållning är Marcus Söderqvist som i ett powerplay täcker skott med foten, får fruktansvärt ont, och kan knappt hålla sig på benen. Men istället för att gnälla jobbar han troget vidare och försöker täcka nästa backskott med - huvudet! Sanslöst! I nästan två minuter strider han med ena foten till synes obrukbar! Stort!

Den tredje perioden hinner gå fem sex minuter innan vi bjuds vårt andra numerära överläge. Denna gång visar Gulsvart ingen pardon. Pucken ska bara in. Skott, retur, skott, retur, skott, retur, retur, och till slut lyckas Matt Fornataro lirka in pucken under armen på en simmande Asplövenmålvakt. Tack för det! 4-2 och nu är det väl ändå klart? Nehej, icke! Återigen trycker Asplöven ned oss djupt i egen zon och frispelar en back i slottet som krutar in 3-4. Försvarsspelet hade en del övrigt att önska denna kväll, minst sagt.

Men mer än så orkar inte Asplöven med, som tur är, och vi kan slutligen avgöra med ett mål i tom kasse. Målskytt även denna gång Matt Fornataro framspelad av David Lundbohm.

Summering: Vi gör en stabil insats. En bra början men sedan bara glimtvis bra offensivt spel. Defensiven svajade rejält några gånger denna kväll. Imponerande dock att vi håller ihop det hela så bra trots att lagmaskinen inte var så välsmord denna afton. Man kan lugnt säga att vår lägsta-nivå numera är anständigt hög och, återigen, vårt boxplay är verkligen grymt bra. 

Asplöven har vuxit rejält i slagstyrka sedan jag såg dem senast i ABB Arena. Riktigt bra offensiv, flera kreativa och skickliga spelare offensivt, bra passningspel, bra fart på rören och en duktig målvakt. Det enda som saknades var lite mer stabilitet i egen zon. Hoppas verkligen de klarar sig kvar...

När det gäller spelarkritik så väljer jag att passa denna gång. Alla bidrog efter bästa förmåga men ingen stack ut på ett mer påtagligt sätt. Glädjande dock att Matt Fornataro börjat pricka in några puckar i nätet igen. Kul även att Mark Santorell fick pris som matchens lirare..

Örebro nästa...

- Inlägg inför denna match är under beredning..