En ny överraskande(!) bra insats av Gulsvart. Denna gång höll man spelet väl uppe i tre perioder. Härligt att se. Visst surrade Mora stundtals runt i vår zon men i sanning skapades inte många riktigt farliga avslut mot Lars Johansson. Gulsvart var riktigt bra på att "boxa ut" Moras spelare som fick finna sig i att ta de allra flesta lägen från svåra vinklar och vrår. Man kan kort och gott säga att det var "mycket skrik för lite ull" i Moras anfallsspel.
Skillnad då när vi anföll. Raka anfall. Rakt mot mål. Raka vägen. Tänk så effektivt det blir när spelarna söker inspel, eller skott, mot mål i första attacken. Det skapar genast tryck. Det ger ofta fler chanser. Det skapar förvirring och panik i motståndarnas försvarslinjer.
När vi dessutom inte krånglar till vårt powerplay, ja då kommer även utdelningen. Lira runt lite, lägg till back. lyft in mot mål, skym målvakten och vifta med klubborna för att styra in pucken. Fundamentalt enkelt och effektivt men tydligen väldigt svårt att utföra emellanåt. Våra två första mål i dagens match tillkom i powerplay och av det har vi inte varit bortskämda sedan Bulan och Mickis briljerade som mest. Tackar så tusen gånger mycket för det, Gulsvart!
- Väldigt skönt att gå till pausvila efter första perioden med 2-0 i bagaget!
Den andra perioden var den första lik. Vi försvarade oss väl där det behövdes och svarade för flera vassa spelvändningar där vi var ytterst nära att utöka ledningen. Mora fortsatte valsa runt i vår zon utan att få till de avgörande avsluten. Inte ens tre powerplay kunde de utnyttja till sin fördel. Inga mål föll denna period och lika bra var det. 2-0 var en stabil ledning inför tredje perioden...
Inför sista perioden kom lite tankar från matchen hemma mot SSK. Skulle vi orka fortsätta lika disciplinerat eller?
Den tredje perioden följde samma mönster som de två tidigare. Enda skillnaden var att Mora nu började lassa in fler skott mot Lars Johansson. Detta hjälpte dock föga. Har man stängt igen så har man. När Mora ångade på som mest blev de självklart sårbara för spelvändningar. En sådan, mycket vacker, spelvändning från egen zon mynnade ut i ett två mot ett-läge där Mark Sontarelli distinkt skickade in pucken till 3-0. Ridå för Mora och Patric Wener. Härligt för alla Gurkor! Efter detta mål tappade Mora helt sugen och vi skapade flera fina chanser för ännu ett mål. Ett mål som även kom genom Matt Fornataro. Efter lite bök längs sargen skickades pucken fram till Matt som drog iväg ett direktskott förbi en skymd(!) Hansen i Moramålet. 4-0 och matchen givetvis avgjord.
Lite kuriosa i slutfasen av matchen! En tänd och het Kenneth "Bacon" Bergqvist tokjobbade defensivt i egen zon och drog på sig en tripping men innan domaren blåste av(avvaktande utvisning) lyckades en back dra på sig ännu en tvåa! Gulsvart fick därmed avsluta matchen i 3 mot 5. Nesligt och dumt då Lars Johansson hade chansen att hålla sin åttonde(8) nolla för säsongen. Lyckligtvis var inte Mora intresserade av att spräcka denna nolla utan Gulsvart kunde enkelt hålla undan till slutsignalen.
Hur ska man då summera matchen? Jag tycker det finns ett ord som på ett bra sätt beskriver LAGETS instas: - STABILT!
För första gången på mycket länge, kanske för första gången denna säsong(!), uppträdde laget som en enhet. Alla spelarna tycktes veta exakt vad de skulle göra på isen. Laget hölls ihop på ett föredömligt sätt både offensivt och defensivt. Vi kändes helt enkelt väldigt täta över hela planen. Eller - STABILA!
Dessutom var det utomordentligt roligt att se hur hårt vi gick på mål i våra anfall. Inget pyssel och snurrande i sarghörnen. Bara rakt på. Genom detta skapade vi ett härligt tryck mot Moras kasse och vid flera tillfällen vann vi både andra och tredjepuckar som studsade runt på isen.
Extra roligt att Eric Johansson, Mark Sontarelli, Kenneth Bergquist och Matt Fornataro fick näta i kvällens match. Spelare som SKA göra mål, gjorde mål.
Kan laget hålla denna nivå som sin lägsta-nivå i fortsättning, ja, då kan vi se framtiden an med vissa förhoppningar. Det är dock ännu alldeles för tidigt att dra några stora växlar utifrån våra två senaste matcher. då risken att återfalla till gamla synder är allt för stor ännu.
Själv kommer jag nu njuta några dagar av två härliga segrar innan laget ska upp i manegen igen. Denna gång mot jobbiga Oskarshamn på hemmaplan.
Att jag inte omnämner Lars Johansson mer i detta inlägg beror helt enkelt på att man börjar få slut på superlativerna. Vad ska man säga, egentligen? Bra, bättre, bäst...
Patric analyserar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar