Nya tre poäng - i övrigt rätt lite...

Västerås - KHK 3-0
Tack för matchen KHK, men, det blev egentligen aldrig någon match. Ut på isen kom två lag med olika agendor. Hemmalaget, de Gulsvarta, var ute efter tre poäng. Bortalaget, KHK, var ute efter att vända en usel trend, bortaspelet. Det ena laget lyckades, det andra inte. 

Våra Gulsvarta hjältar ville nog gärna sätta högsta fart och "skölja över" dagens gäster men genomförandet höll inte den excellenta nivå som spelarna själva önskade. Visst skapade vi några chanser här och där men det syntes tydligt att laget ånyo tvingats möblera om i formationerna. Ny för dagen i den gulsvarta dressen var Mark Sontarelli. Med nummer #10 på ryggen anträdde han isen och fick genast allas ögon på sig. Vad skulle han månne hitta på i sin första match i sin nya hemmaarena. Svaret blev - inte mycket. Det blev lite av allmänhetens åkning för honom denna första match i sitt nya lag. Kanske kan man inte begära mer. Trots allt har han knappt tränat med laget innan han nu kastades in i handlingen. Vi får bida tiden an och se vad han kan uträtta. 

Som alltid, numera, önskar man sig ett snabbt mål för att laget ska få lite arbetsro. Så blev det. Men det var mycket tack vara ett mindre lyckat ingripande av KHK:s målvakt som vi fick chansen att gå till ledning. Vi som sett vår förre målvakt Daniel Sperrles utflykter runt egen kasse nickade igenkännande. Precis så där gjorde han då och då. Denna gång var i alla fall jag mer förlåtande och tyckte att det inte gjorde så mycket. Det var rent av riktigt bra - för oss. Kenneth "Bacon" Bergqvist tackade för kaffet, snodde pucken, och skickade fram den till David Lundbohm som kunde lägga in 1- 0 den i närmast öppet mål.

Efter det försökte Karlskrona komma in i matchen genom någon form av offensiv. Det som slog mig var hur enkelt vi hela tiden lyckades hålla våra motståndare borta från målchanser. Allt som oftast fick Karlskronas spelare husera längs sargerna men erbjöds få möjligheter till avslut i det berömda slottet. 

Perioden bjöd inte på något glimmrande spel. Däremot en hel del kämpatag. Och det är inte det sämsta. Kenneth "Bacon" Bergqvist trampade in i zonen, skickade på ett skott som hamnade i sarghörnet. Där kämpade David Lundbohm förtjänstfullt och kunde lägga tillbaka pucken till "Bacon" som i sin tur matade fram trissan till Matt Fornataro. Och, dra på trissor(!), Fornataro som bränt minst sextiosju målchanser den senaste tiden fick till ett rappt avslut och 2-0 var ett faktum. Så skönt!

Andra perioden var, om möjligt, lite sämre spelmässigt än den första. Det enda av vikt som hände var att vi äntligen lyckades göra mål i ett powerplay. Stefan Warg lyfte in en puck från blå, retur, och Marcus Eriksson höll sig framme och piskade in 3-0.

Tredje perioden var det livrem och hängslen på för hemmalaget. Det märktes tydligt att man nu bara ville spela av matchen. Väldigt få offensiva utflykter. Mest dumpa puck för att ta snabba byten och få in friska ben och armar. Karlskrona gjorde ett mer eller mindre allvarligt försök att skapa match igen men fastande hela tiden längs tidigare nämnda sarger. Efter fem sex minuter av tredje perioden kändes det som om KHK insåg det hopplösa i företaget och deras offensiv mattades betänkligt. 

På ett ganska bekvämt sätt kunde vi då "städa av" sista delen av tredje perioden och inkassera tre ytterst viktiga poäng. Tre otroligt värdefulla poäng.

Vad kan man då säga om dagens gäster KHK. Till stora delar var de en besvikelse. Trots allt rymmer truppen många spelarnamn med både kvalitet och rutin. Spelartruppen är i mina ögon minst lika bra, om inte bättre, än tex Almtuna, Tingsryd och Asplöven. Ser man till spelet, prestationen, så var dock Asplöven betydligt vassare offensivt och visade upp ett betydligt bättre spel över hela isen. De visade i alla fall en jävla vilja ända in i minut 60. Något som inte fanns hos KHK denna gång. 

Om inte Karlskrona får bättre ordning på spelet, arbetsinsatsen, intensiteten, kan ett negativ kval bli rena mardrömmen. Västerås gjorde idag en knappt godkänd match spelmässigt men kunde ändå vinna tämligen enkelt. Det är inget bra betyg för Karlskronas insats.

Fyra spelare som gladde extra en dag som denna:

- Lars Johansson, en nolla är alltid en nolla!

- Jonas Emmerdahl, så stabil, så elegant, så BRA!

- Matt Fornataro, alltid på plats, alltid på språng, alltid kreativ och idag - mål!

- Marcus Eriksson, eleganten på kanten, mål igen och mycket annat smågodis!