Jag måste erkänna att jag gillar SSK lite. Eller rättare sagt - mycket - på något märkligt sätt. SSK har alltid funnits med på ett hörn, en kant, under hela mitt ishockeyliv. Kringlorna från Södertälje har något speciellt i bagaget. Något ogripbart, svårdefinierat men ändå påtagligt. Kanske är det kultur, tradition eller helt enkelt en pikant doft av "förr i tiden" som dröjer sig kvar.
Har man som gulsvart supporter gjort sig besväret att åka med till gamla Scaniarinken ett antal gånger genom åren för att ständigt få dyngstryk och där blivit utsatt för sportslig förnedring, jag då föds en form av hatkärlek.
Har man sett Anders Eldebrink åka runt i SSK:s gamla klassiska matchtröja och dominerat isen - då har man tagit del av svensk ishockeyhistoria.
Minns plötsligt en episod från förr med koppling till SSK och denne Anders Eldebrink. Jag träffade vid ett tillfälle en spelare ur den tidens gulsvart och pratade lite ishockey - förstås. Vi kom då in på den kommande matchen som skulle spelas mot just SSK. Jag frågade då om det inte var dags att ge "den där mallgrodan Eldebrink" en riktig bröstvärmare. Helt enkelt tackla honom rejält.
Svaret jag fick visade vilken respekt och uppskattning andra spelare kände för Eldebrink. Han sa: " det går inte att tackla honom" av den enkla anledningen att han är "så skridskoskicklig och läser spelet på ett fantastisk sätt". Han berättade att de "minsann hade försökt" men inte lyckats sätta in en tackling. Eldebrink var helt enkelt lite för bra för oss andra..
- Det finns för lite Anders Eldebrink i svensk ishockey - banne mig!
Eldebrink var en mycket intelligent spelare. Mange Johansson i LHC och Elde är ganska lika i sina spelstilar.
SvaraRaderaJag förutsätter att du håller på SSK i kvalet, för inte vill du väl ha Gnaget eller Leksand i ES?
;)