Viktor Mårtensson

Buffel, murbräcka, slagskämpe, brunkare, powerforward. Ja, man kan säga mycket om den gode Viktor Mårtensson. Men en sak glömmer man  - ibland. Han är faktiskt inte alls dålig som - spelare! Viktor blev snabbt lite av supportrarnas kelgris då han redan från första träningsmatchen visade upp en sida som vi gulsvarta supportrar inte sett sedan Stefan "Stiffen" Holmgrens dagar. In på isen kom en frustande och pustande spelare som i varje byte tycktes ha för avsikt att "sänka" en motståndare. Det var lovvärt, det var hjärta, men det var också, stundtals, lite parodiskt!  Ibland blev det bara så fel. Han kom fel på banan, brände krut i fel zon, kunde inte ta emot en passning, och träffade oftare sargen än sin motståndare med sina tacklingar.

Men supportrarna stod upp, med vindlande ögon, och tjöt ut sin kärlek. Här kom äntligen en spelare in i truppen som inte var så förbannat slätkammad. För just så hade man upplevt de gulsvarta gossarna säsongen innan. Inte ens den erkänt(!) elaka Andreas Lindh hade stått att känna igen. Vi saknade alla en "buse" som åkte runt och "trashade" lite i varje byte. Vi saknade en "Stiffen".

Att sedan Viktor blev inblandad i några rejäla "slagsmål" under säsongen gjorde inte saken sämre ur supporterperspektiv. Vem minns inte holmgången mellan Viktor och Viktor i matchen mot Oskarshamn. Kommentatorerna(Viasat) fick extas. Nästan orgasmen. Omdömen som " det var det värsta de sett" och "sådana här slagsmål ser vi inte ofta i svenska ishockey" torgfördes. 

Vi kan med andra ord slå fast(!) att Viktor, bokstavligen, slog sig in i våra gulsvarta hjärtan. En härlig spelare som vågade stå upp för laget, lagkompisar, och klubbmärket som ingen annan allt sedan de dagar Stefan "Stiffen" Holmgren  härjade som värst i vår tröja!
Och inte blev han mindre älskad efter att gett sig in i närkamp med Leksands erkänt duktiga kämpe Jean-Luc Grand-Pieress i ABB Arena.

Vi minns även hur Bobo Simensen fick stora spelet i en match borta mot AIS. Viktor hölls sig framme i offensiv zon och tacklade en Almtunaspelare som var aningen ouppmärksam när han passat pucken. En openice-tackling som tog  lite illa. Bobo gick i taket alldeles och vrålade hysteriskt att "spelare som Viktor ska man riva kontraktet för" samt  "han är en livsfarlig spelare". Det är alltid lika trevligt med balanserade tränare som kan utrycka sig väl i ord och bild! Sanningen var nog den att tacklingen inte alls var "våldsam" men att den tog olyckligt! Rätt ska vara rätt...
Nåväl! Vi kan summera att Viktor snabbt blev populär. Att han gjorde en hel del nytta, eller skada, beroende vem man företräder. Men. Det intressanta var att han, allt som säsongen gick, började spela allt mer moget. Kort sagt. Han började allt mer fokusera på att spela ishockey. Och minsann. Stundtals gick det riktigt bra.
I slutet av säsongen fick vi se en "ny" Viktor Mårtensson. En Viktor som började vårda pucken, hitta rätt med passningar, bättre avvägde när han skulle smälla på och när han skulle spela ishockey. Han använde sina muskler till att hålla i pucken, invänta lagkompisar, släppa pucken vidare och själv ta sig mot mål. Ett spel som  passar honom ypperligt. Det var riktigt roligt att se.
Inför denna säsong förväntar jag mig självklart att Viktor tar ännu ett steg i "rätt" riktning. Han får inte sluta spela fysiskt men han ska inte heller "jaga" spelare för att sätta in en propp. Han ska även fortsätta vara den som "skyddar" sina medspelare när det hettar till. Men framför allt ska han fortsätta på den väg som han anträdde i slutet av förra säsongen. Om så sker, jag då jäklar, kan vi supportrar se fram mot en riktigt rolig säsong både för Viktor och oss.
Och, till sist. På premiären i söndags visade Viktor upp en helt annan fart i åkningen än han hade förra säsongen. Lovande...
Så Viktor: - Mindre "slåss", mera "spel"!