22 mars 2009

Det blev seger - på något sätt!

Så tycker jag. Bevisligen förlorade vi mot SSK idag men egentligen är vi vinnare. Detta påstående grundar jag på följande:

Efter Rögle hemma kändes det tungt. Väldigt tungt! Plötsligt var mitt lag rundningskoner och åskådare på isen. Plötsligt kändes gapet, klyftan, till ES-lagen avgrundsdjup! Jag såg framför mig många, många, års harvande som ett hyggligt allsvenskt lag.

- Efter matchen idag har hoppets låga åter tänts. Kanske gjorde SSK en usel match. Kanske gick SSK på halvfart. Kanske hade hela SSK:s spelartrupp kramp i sina lårmuskler. Vad vet jag? Vad jag vet är att vi matchade ett ES- lag. Vi åkte skridskor lika fort. Vi gjorde mål i pp. Vi höll tätt i boxplay. Mot ett ES-lag! Vi var med ända in i kaklet!

Titta sedan på tabellen i kvalserien! Vi ligger före AIK, Växjö och Leksand! Inte illa alls. Vi är just nu lag tretton på rankingen i Sverige. Vi är just nu det lag som är bäst som inte spelar i ES! Kan vi behålla den positionen hela kvalserien är mycket vunnet. Det är något att strida för. Något att ta med sig in i nästa års allsvenska!

Finns andra saker som är intressanta att summera efter fyra omgångar i årets kvalserie:

AIK
Laget som vart så stabilt hela säsongen och därmed byggde upp förhoppningar om en framskjuten placering även i kvalserien. Läser man på Golden Hill, AIK:s forum, inser man att uppvaknandet hos en del AIK-supportrar är både bittert och - lite nyttigt! De segrar som vanns mot LIF i grundserien, och som ingöt massor av förväntningar, visade sig intet värda när saken ställdes på sin spets. Nu spårar man mycken bitterhet som riktas mot det egna lagets ”misslyckande”. Men snälla någon, säger jag. Det var inte i år ni skulle gå upp. AIK har fortfarande gjort en mycket bra säsong! Gläds åt det istället! Dessutom finns fortfarande chansen kvar!

Leksand
Det eviga misslyckandets främsta och osvikliga företrädare. Helt osannolikt, utifrån deras egen horisont, står de på noll poäng. Men var det så osannolikt det som inträffade. Vi som befinner oss utanför deras sinnesvärld pekade på vissa brister i laget. Men i takt med att storvinsterna mot sämre lag inkasserades vägrade många inse att det skulle komma svårare matcher. Viktigare matcher där andra krav ställdes. Nu sitter de i den kranka blekhetens verklighet och gråter krokodiltårar – igen! Det är nu, banne mig, dags även för Sveriges populäraste lag, att börja om från början.

- Det är dags att sluta vara Mellansveriges svar på Percy´s pågar! Det är dags att försöka leva upp till de ideal som Leksands IF skall stå för. Ett ”hela” bygdens lag. Ett lag byggt på spelare som ”går i döden” för sin förening. Inte fortsätta leva på meriter från 70-talet kryddat med högavlönade slovaker, tjecker, polacker, fransmän samt avdankade spelare från elitserien som ser en möjlighet till stora pengar för lite arbete!



Vill även passa på att skicka lite beröm till ett annat lag. Växjö! De gör det riktigt bra - det de gör. Trots att jag anser Jan Karlsson vara en riktig ”gnällkärring” måste jag ge honom stor kredit på det sätt som han format och byggt sitt lag. De krigar på och utför sitt hantverk på ett gediget sätt. Växjö är raka motsatsen till Leksand. De har ett gäng hängivna spelare som underordnar sig varandra för lagets bästa. Ingen faller ur ramen. Det är hemligheten. Växjö kan nästan liknas vid en gammal Volvo PV. Inte charmig, inte snygg, inte snabb men jävligt driftsäker!

I det avseendet är Leksand en engelsk sportbil. Snabb, elegant, snygg kaross, men, startar sällan!

Nu ser jag fram mot mötet, på tisdag, visavi Leksand med största tillförsikt. Det kan bli hur kul som helst att vara gul-svart supporter efter denna match.
- Vill de sig väl tar vi tre pinnar och man kan börja ladda för första påhälsningen i Ejendals Arena!

1 kommentar:

  1. Detta är förmodligen den första och ända bloggen jag någonsin kommit att följa, trotts mina blå/vita ögon.

    SvaraRadera