Så är det snart dags på nytt. Ny match och än en gång står SSK på schemat. Det lag som jag på förhand trodde skulle få det kärvast i kvalserien. Till viss del har jag förvisso fått rätt. SSK har inte övertygat, men, de har varit pålitliga nog att plocka ihop en aktningsvärd mängd poäng. Det kanske är det som skiljer ES-lagen från AS-lagen. De har bättre kvalitet i allt de gör vilket innebär att de drar längsta strået i matcher mot oss som kommer underifrån.
Min förhoppning inför kvalserien var att mitt lag skulle spela med mycket energi vilket till viss del skulle kompensera bristerna i laget. Så har det tyvärr inte blivit. Överlag har det sett allmänt segt ut i matcherna fram till nu. Antingen känner spelarna att de inte räcker till, eller, tror de sig inte räcka till. I bägge fallen blir det tokigt. Alla i laget måste gå ut och tävla om varje moment i matchen. Så enkelt är det. Åker SSK fort så måste vi åka fort. Tacklar SSK så måste vi tackla tillbaka. Den som vinner duellen man mot man skapar lägen för laget. Viker en spelare ned sig förlorar hela laget. Så enkelt kan det vara.
Min önskan till måndagsmatchen blir därmed att ingen i VIK viker ned sig. Skit detsamma om det ramlar in en eller två puckar därbak. Tugga på. Trampa på. Vinn nästa närkamp. Sätt nästa passning på bladet. Skjut nästa skott på mål.
Min förhoppning är att det infinner sig så pass med publik att det infinner sig lite ”kvalseriestämning”. Trots allt finns det fortfarande en liten, men ack så liten, chans för avancemang till ES. Det vore urbota dumt att inte gripa detta undflyende tillfälle, detta bräckliga lilla halmstrå. Större under har hänt. Det är alltid för tidigt att ge upp!
Till morgondagens match önskar jag också att våra tränare tar tillfället i akt att verkligen coacha laget. Låt spelare som på allvar tar kampen vara på isen så mycket som möjligt. Ge dem mycket speltid. Framför allt - fega inte ur! Gå stenhårt på de chanser som dyker upp. Ta ut målvakten i spel fem mot fyra. Bryt mönster. Rör om! Visa genom handlingskraft att ni tränare tror på möjligheten. Det fungerar inte att hoppas på att det är ”vår tur” att få med domsluten eller att det är ”vår tur” att vinna. Den som vill mest får mest. Så enkelt är det!
Hela laget har ett ansvar inför sin hemmapublik att verkligen göra en heroisk insats. Det var länge sedan nu. Efter denna match vill jag inte se några gamnackar i laget. Oavsett utgång skall laget kunna tacka klacken efter match med högburet huvud i vetskapen om att de gjort allt, verkligen allt, för laget och för oss supportrar. Då skall jag gladeligen salutera dem högljutt och genom detta betyga laget min oförbehållna respekt och stora kärlek!
* Till sist lyfter jag på hatten för AIK:s ungdomslag. Deras pojklag U-16 förlorade mot DIF i SM-finalen, men, AIK:s J-18 vann SM-guld efter seger över Skellefteå! Det är stort!
Min förhoppning inför kvalserien var att mitt lag skulle spela med mycket energi vilket till viss del skulle kompensera bristerna i laget. Så har det tyvärr inte blivit. Överlag har det sett allmänt segt ut i matcherna fram till nu. Antingen känner spelarna att de inte räcker till, eller, tror de sig inte räcka till. I bägge fallen blir det tokigt. Alla i laget måste gå ut och tävla om varje moment i matchen. Så enkelt är det. Åker SSK fort så måste vi åka fort. Tacklar SSK så måste vi tackla tillbaka. Den som vinner duellen man mot man skapar lägen för laget. Viker en spelare ned sig förlorar hela laget. Så enkelt kan det vara.
Min önskan till måndagsmatchen blir därmed att ingen i VIK viker ned sig. Skit detsamma om det ramlar in en eller två puckar därbak. Tugga på. Trampa på. Vinn nästa närkamp. Sätt nästa passning på bladet. Skjut nästa skott på mål.
Min förhoppning är att det infinner sig så pass med publik att det infinner sig lite ”kvalseriestämning”. Trots allt finns det fortfarande en liten, men ack så liten, chans för avancemang till ES. Det vore urbota dumt att inte gripa detta undflyende tillfälle, detta bräckliga lilla halmstrå. Större under har hänt. Det är alltid för tidigt att ge upp!
Till morgondagens match önskar jag också att våra tränare tar tillfället i akt att verkligen coacha laget. Låt spelare som på allvar tar kampen vara på isen så mycket som möjligt. Ge dem mycket speltid. Framför allt - fega inte ur! Gå stenhårt på de chanser som dyker upp. Ta ut målvakten i spel fem mot fyra. Bryt mönster. Rör om! Visa genom handlingskraft att ni tränare tror på möjligheten. Det fungerar inte att hoppas på att det är ”vår tur” att få med domsluten eller att det är ”vår tur” att vinna. Den som vill mest får mest. Så enkelt är det!
Hela laget har ett ansvar inför sin hemmapublik att verkligen göra en heroisk insats. Det var länge sedan nu. Efter denna match vill jag inte se några gamnackar i laget. Oavsett utgång skall laget kunna tacka klacken efter match med högburet huvud i vetskapen om att de gjort allt, verkligen allt, för laget och för oss supportrar. Då skall jag gladeligen salutera dem högljutt och genom detta betyga laget min oförbehållna respekt och stora kärlek!
* Till sist lyfter jag på hatten för AIK:s ungdomslag. Deras pojklag U-16 förlorade mot DIF i SM-finalen, men, AIK:s J-18 vann SM-guld efter seger över Skellefteå! Det är stort!
Mycket bra skrivet! En synnerligen tänkvärd, nyanserad och högkvalitativ artikel inför den här intressanta tillställningen. Må bästa lag vinna! ;)
SvaraRaderaEn riktigt fin bild som toppar dina intressanta funderingar och förhoppningar. Jag hoppas också att det blir en bra match, där SSK går vinnande ur kampen. 5 poäng ner känns alldeles för lite.
SvaraRadera